Vi i Sven Nordblads familj vill framföra ett stort tack till Holmöns samfällighetsförening och andra med Holmöanknytning för all vänlighet som uttryckts i samband med hans bortgång och begravning. Svens engagemang i Holmöns historia och framtid var verkligen stort!
Gunilla
Alla inblandade måste arbeta för fungerande transporter till Holmön
En fungerande samfärdsel året runt mellan öarna och det övriga samhället måste erbjudas företag, boende och besökare, skriver Thorbjörn Lindberg.
För att Holmöns samhälle skall utvecklas efter den potential som finns, måste en fungerande samfärdsel året runt mellan öarna och det övriga svenska samhället erbjudas företag, boende och besökare.
Vikten av att förstå skärgårdens stora dragningskraft är inte allom känt, vissa kommuner satsar kontinuerligt i sin skärgård och belönas med mängder av besökare och nya företag som investerar.
Våra grannländer har till stor del anammat systemet med att som huvudman för trafiken till och från samhällen där samfärdseln sker över vatten utse kommuner eller motsvarande lokala enheter i närområdet. Eftersom det anses vara i allas intressen att lokalt aktiva huvudmän bättre förstår vikten av en fungerande transportservice.
Även i vårt land finns ett antal kommuner där man följer grannländernas upplägg. Som exempel kan nämnas Landskronas, Jönköpings och Örnsköldsviks kommuner. Ett antal andra kommuner har liknande upplägg med lokal förankring.
Beslutsfattare bör anamma samma synsätt som andra samhällen runt hela jorden som investerar i rätt transportsystem i sitt närområde, och inte vänta sig att utomstående, med helt andra värderingar skall lösa ens egna problem.
Välkomnar med öppna armar infrastrukturministerns målsättning, där Västerbottens landshövding, Trafikverket region norr och Umeå kommun tillsammans med lokala förmågor från Holmön skall arbeta fram en långsiktig, året runt fungerande transportservice till Holmöarna.
Arbetet kräver en stor arbetsinsats från alla inblandade, eftersom den lokala påverkan av öppet hav, grov sjö och is gör att den ekonomiska satsningen blir betydande för en året runt fungerande service.
Under årens lopp har massor av goda tips och förslag publicerats och framförts. Men få har blivit använda, så material finns i gömmorna, kanske man skall se i annalerna om man kan ha nytta av tidigare förslag.
Som framgår av ingressen bör Umeå kommun axla ett betydligt större ansvar än vad man gjort tidigare, det gäller inte minst satsningar på Holmön, och på transportmedlet.
Den betydande ekonomiska satsningen som behövs bör ske på nationell basis.
Lycka till!
Thorbjörn Lindberg
I helgen är det den Internationella fyrdagar.
Öppet i Berguddens fyr nu på söndag kl. 12-15. Åke berättar och Hembygdsföreningen bjuder på fika. Välkomna!
Både på Stora Fjäderägg och Holmögadd kommer fyrarna att vara öppna för besökare. Båttransport krävs för att besöka dessa fyrar.
Foto: Erik Nordblad
Artikel i VK av Niclas Holmlund
Det råder olika uppfattning kring huruvida renar ska fortsätta att vistas och beta på Holmön under vintrarna. Holmöns byamän menar att en begränsning borde införas medan renägarna i Rans sameby tycker att det fungerar bra.
– All renlav är borta från ön. Den behöver tid att återhämta sig, säger Sven Nordblad, ordförande i Holmöns byamäns samfällighetsförening.
Sedan 2015 har hundratals renar från Rans sameby vistats på Holmön på vintrarna. Enligt Sven Nordblad har detta inneburit ”problem från dag ett”.
– Det blir kvar renar på somrarna och det skapar stora problem för de som bedriver jakt på öarna, säger Sven Nordblad.
Han förklarar att både de som jagar älg och småvilt, som hare, rapporterat att jakthundar av misstag följt efter renar istället för tänkta villebråd.
– Det har ställt till det även när jägare ska träna hundar, säger Sven Nordblad som å samfällighetsföreningens vägnar begärt att Länsstyrelsen ska inskränka renbetet på Holmön.
Länsstyrelsen fattade beslut om att inte vidta några åtgärder kring Rans samebys renskötsel på Holmön i februari med hänvisning till byns rättigheter enligt rennäringslagen.
Holmöns byamäns samfällighetsförening har nu överklagat beslutet.
– Vi anser inte att länsstyrelsens argumentering håller. De har bara sett till situationen det senaste året och inte hur det fungerat under de sju åren som passerat, säger Sven Nordblad.
Han menar att renar inte borde vistas på öarna eftersom där inte finns tillräckligt med mat åt dem.
– Visst har de rätt att vistas där, men vi menar att de inte borde vara där varje år, utan göra uppehåll tills dess att renlaven återhämtat sig, säger Sven Nordblad.
Vinterbetesperioden inom rennäringen pågår mellan den 1 november och den 30 april och sedan sommaren 2016 har Rans sameby förelagts med vite på 100 000 kronor i fall renar vistas på Holmön övrig del av året. Detta sedan renar blivit kvar på öarna även på sommaren.
Renägare Magnus Andersson, tidigare även ordförande i Rans sameby, medger att man tidvis haft svårt att få djuren från Holmön i tid, men att man nu följer reglerna.
– Vi använder allt vi har till förfogande nu för att få med oss alla renar. Vi vet om att det blir vite och vill undvika det, säger Magnus Andersson.
Elin Stormare
Magnus Andersson från Rans sameby.
Problemen med att samla in alla renar för transport från Holmön har bland annat underlättats genom att balar med ensilage placerats ut. Det gör att djuren håller sig vid dem.
– I somras var där inte kvar några renar, så det har gått bättre, säger Magnus Andersson som menar att Länsstyrelsen fattat ett ”bra beslut” i frågan.
Att all renlav ska vara borta från Holmön ställer han sig frågande till.
– Har man någon kunskap om renskötsel vet man att renarna reglerar sådant själva. Tar betet slut görs ett uppehåll på några år innan renarna återvänder, säger Magnus Andersson som inte utesluter att detta kan komma att ske på Holmön i närtid.
– Det är inga konstigheter, utan bara så det fungerar.
___________________________________
Kommentarer till artikeln i VK
___________________________________
Renlav på Munkhällan helt avbetad och ingen återväxt är synlig
Ranbyns och övriga samebyars markarealer
För att förstå omfattningen av renskötseln på Holmön är det viktigt att känna till att Holmön och Ängesön har en areal på ca 50 km2. Att jämföra med Ranbyns vinterbetesmarker som omfattar 4875 km2 och åretruntmark 2584 km2. Se tabellen nedan Sametinget Förslag till beslut om gränsdragning, Dnr 2007-12, 2011-02-21.
I förslaget till gränsdragning säger Rans sameby i remissvar att gränsen mellan Ran och Gran bör dras ända från Lappmarksgränsen till kusten. Denna gränsdragning stämmer också med kartan ovan där Holmön inte är rödmarkerad. Vad som egentligen gäller rättsligt om renbete på Holmön måste redas ut i ett civilrättsligt mål som Byamännen inte har råd att driva.
Ranbyn har vidare rätt att enligt 1946 års byordning hålla 7800 renar varav närmare 900 st lämnats utan tillsyn på Holmön. Alltså 1/10 del av renarna på 1/100 del av ytan. Såklart finns det då synpunkter på byn på att renarna letar efter mat i trädgårdar och på kyrkogården. De går också i krondiken och sparkar efter mat i dikesrenarna vilket leder till att Samfälligheten kanske måste komplettera den nyligen utförda dikesrensningen från nerrasad sand och grus.
Renarna har heller inga möjligheter att söka sig till bättre lavmarker då Holmön ligger 1 mil ut i Kvarken och isen mycket förrädisk om den alls bär.
// Sven Nordblad
Sofia N
20220222 Niclas Holmlund, VK
Umeå kommun ska se till att de boende på Holmön kan transportera sig med helikopter till och från ön när det varken går att åka färja eller svävare. Samtidigt riktar politikerna kritik mot hur Trafikverket hanterar frågan.
− Trafikverket har ansvar för trafiken till Holmön och förhandlingar pågår för en långsiktig lösning. Med det här initiativet vill vi lösa behovet just nu och ordna säkra förbindelser för Holmöborna då ordinarie trafik är inställd, säger Hans Lindberg (S), ordförande, kommunstyrelsen.
Det är via landsbygdsutvecklingsarbetet som Umeå kommun ska söka lösningar för ersättningstrafik till Holmön. Det ska minska inställelsetiden för helikopter och undvika att Holmön isoleras vid dåligt väder.
Trafiken till Holmön sker med färja och svävare när väder och isförhållanden tillåter. När detta inte fungerar ersätts trafiken enligt Trafikverkets nuvarande direktiv med helikopter efter fem arbetsdagar och helikopter får heller inte längre transportera gods.
– Då helikoptern dessutom har en viss inställelsetid och det kan komma helger emellan kan de boende bli isolerade i 7–8 dagar, och det är förstås inte acceptabelt, därför har vi nu tagit beslut om en snabb lösning på det akuta problemet, säger Hans Lundberg.
Under fjolvintern var Holmön utan persontrafik i 31 dagar och utan godstrafik i 49 dagar. Hittills i år handlar det om 18 isolerade dagar. Det innebär problem när det gäller försörjning av varor, men också osäkerhet om och när det är möjligt för öbor och besökare att resa.
− Det är oanständigt att Trafikverket inte har säkerställt trafiken till Holmön under hela året. Politiskt är vi helt överens om att göra vad vi kan för att underlätta för boende på Holmön. Trafiken måste fungera här och nu, säger Anders Ågren (M), vice ordförande, kommunstyrelsen.
Hans Lindberg håller med.
– Det är ingen acceptabel lösning på lång sikt att kommunala skattepengar ska behöva användas för detta, då det är staten och Trafikverkets uppdrag, säger han.
Tillsammans med föreningen Holmöns utvecklingsforum ska kommunen nu diskutera hur man ska lösa behovet av ersättningstrafik med helikopter. Med Trafikverket pågår dessutom ett arbete för att få till en mer långsiktig lösning för fungerande transporter året om till och från Holmön.
20211128 Öppet brev till Landshövdingen med flera
20211130 VK Uppföljande artikel
Sven Nordblad
Holmön den 5 januari 2022
FÄRJELÖSNINGAR TILL HOLMÖN OCH UTSIRA
Vid milennieskiftet infördes nya strängare regler av EU för passagerarfartyg, vilket innebar att många färjeleder antingen måste bygga om den befintliga färjan eller bygga nytt.
Ösamhällena Holmön i Sverige och Utsira i Norge är på många sätt jämförbara, man måste ha en färja som går över öppet hav. Restid för Holmöns del 45 minuter och för Utsira 70 minuter enkel väg. På Holmön bor 70 personer och på Utsira bor det ca. 200 personer (Norges minsta kommun). Färjorna är livsavgörande för öarnas överlevnad, vilket i sig innebär att de måste klara året runt trafik med rätt kapacitet. Samhällets utveckling på Utsira ligger avsevärt före utvecklingen på Holmön.
Vägverket, ansvariga för färjan till Holmön, vidtog ingen åtgärd när man blev informerad om regeländringarna vid sekelskiftet. Ikraftträdandet sattes till 2010. Först 2005 började Vägverket fundera på en svävarlösning till Holmön. En lösning som efter några år nekades av miljöskäl. Sedan hände inget konkret så när reglerna infördes 2010 klassades den gamla färjan ned, vilket innebar att passagerarantalet minskades från 173 till 59. Det blev ett dråpslag mot samhällets utveckling. En liten svävare inköptes från Kanada för vintertrafik, vilken haft haverier vid ett flertal tillfällen, dessutom tar den minimalt med last. Fyra år senare lyckas Trafikverket (som bytt namn från Vägverket) hitta en utrangerad färja i Finland. En färja som är åtta år äldre än vår gamla färja, men 10 meter längre, vilket ökar lastmöjligheten. Trafikverket investerade kraftigt i denna olämpliga färja, som besvärades av många haverier. Slutligen var man tvungen att byta motor i färjan, vilket blev kostbart, men den kan i alla fall inte bryta lite grövre is. Att bryta is är något man inte behöver oroa sig för på Utsira, vilket måste tas i beaktande vid jämförelsen mellan lederna.
Ansvariga för Utsirafärjan ställdes inför samma problem som Vägverket i Sverige vid sekelskiftet. Där valde man i stället efter något år att bygga en ny färja baserat på de nya regler som beslutats skulle gälla i framtiden. Bakom beslutet stod det kommunala driftbolaget för färjan, Utsira kommun och Rogalands fylke. Färjan beställdes i Norge och kunde tas i bruk redan våren 2005. Den nya färjan kostade 70 miljoner norska kronor. Färjan ät 48 meter lång och 12 meter bred tar, 20 personbilar och 150 passagerare. Farten är 14 knop. Färjan är stationerad på Utsira och går 4 dubbelturer per dygn. Färjan är utrustad med ett par slingerdämpande system, eftersom det ofta blåser kraftigt på och runt Utsira.
Ovan jämförelse mellan två ösamhällen talar för sig själv, frågan är vilka slutsatser vi kan dra ur redovisningen.
I Sverige sköts trafiken centralt av Trafikverket, som förankrar sina beslut vid förhandlingar med kommunen, regionen och länsstyrelsen bakom lykta dörrar, öborna är inte välkomna, förrän beslut om investeringar/upplägg fattats.
På den norska sidan är det kommunala driftbolaget för färjan och Utsira kommun direkt beroende av färjan, med stöd av fylket (motsvarar vår Region Västerbotten). Vilket innebär att de kan fatta ekonomiska/funktionella beslut på ett helt annat sätt än i Sverige om färjeinvesteringar.
Ekonomiskt och funktionellt är det norska beslutet klart vinnare i jämförelsen, där Utsira samhället fått en mycket bra service till en rimlig kostnad.
Trafikverkets bristande förmåga att framsynt planera Holmöns trafik, har inneburit att servicen har fungerat bristfälligt samt att utgifterna skenat. Holmöns samhälle har inte kunnat utvecklas på ett önskat bra sätt.
Mitt förslag är att vi nu anammar den norska modellen. Umeå kommun blir ansvarig för trafiken, ett kommunalt färjebolag bildas samt region Västerbotten stödjer upplägget med statens goda minne. I färjebolaget skall minst två personer från Holmön representera öborna.
FÖRÄNDRA OCH FÖRBÄTTRA!
Ulf T. Lindberg
Bifogat förslag skickade jag till Landshövdingen i Västerbotten samt till Umeå kommuns ledare och VK
Bakgrundsartikel från 2006 i Svenska Dagbladet
Byviken. Godkänd för spridning tillstånd LM2021/046704. Foto Erik Nordblad
Holmön den 28 november 2021
Öppet brev till
Landshövdingen I Västerbotten
Trafikverket, Region Norr, Luleå
Region Västerbotten
Umeå kommun
För att trafiken till Holmön skall fungera på ett tillfredställande sätt året runt krävs att ansvariga beslutsfattare börjar inse att man först som sist måste acceptera att trafiken till Holmön kräver anpassning till de omständigheter som omger oss på Holmöleden.
Vid en tillbakablick på de färjor som köpts och byggts för trafik på leden visar det sig att ingen av dom har mött de förutsättningar som finns för trafik på leden. De anskaffade färjorna har i stället mött ekonomiska krav som beslutsfattarna satt upp, där ingen hänsyn tagits för att få en fungerande året runt trafik.
Att nu “nya kvastar” har börjat sitt arbete för att förhoppningsvis finna en väg till en fungerande året runt trafik till Holmön ser vi som mycket positivt. Nedan följer kortfattad sammanställning av vad som bör styra beslut om en framtida trafik.
20211128 Öppet brev till Landshövdingen med flera
20211130 VK Uppföljande artikel
Thorbjörn Lindberg
070-5563540
VK 2021-10-17
Umeå kommun, Region Västerbotten och Trafikverket ska gemensamt hitta en långsiktig lösning för Holmötrafiken. Regeringsbeslutet från 2007 har tjänat ut sin roll.
På fredagen hölls det möte om Holmötrafiken som infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) bjöd in till redan i somras, men som då fick ställas in på grund av regeringskrisen.
– Jag har ju sagt innan att vi inte kan ha en ordning där aktörerna skyller på varandra och jag måste säga att slutsatsen av dagens möte var snarare att aktörerna säger att nu har vi ett gemensamt ansvar, säger Tomas Eneroth.
Under landshövding Helene Hellmark Knutssons ledning ska nu Umeå kommun, Region Västerbotten och Trafikverket gemensamt arbeta med att titta på ett antal möjliga lösningar.
– Det var ett positivt möte, inte minst för Holmöborna. Jag tycker det är viktigt att vi säkerställer bra och trygga förbindelser för de boende på Holmön året runt och att vi naturligtvis också kan klara av de önskemål som finns för besöksnäringen under sommaren.
Tomas Eneroth anser att uppgörelsen från 2007 är föråldrad. Han upplever att det nu finns en nystart i diskussionerna.
– Jag tror inte att utgångspunkten är 2007 års avtal, det är obsolet enligt min bedömning, utan här handlar det om att utifrån dagens läge hitta en bra långsiktig lösning för en trafik med Holmön. Jag är väldigt glad över att alla aktörerna utlovade ett starkt engagemang i detta.
Finansieringen lär det bli diskussioner om. Vem ska betala för vad som nu ska göras?
– Där är det redan i dag så att Trafikverket lägger avsevärda resurser, det är mellan 14 och 15 miljoner kronor årligen, för att trygga trafiken mellan Holmön och fastlandet. Men det är klart, om en mer långsiktig lösning kräver andra typer av insatser så blir det då ett gemensamt ansvar för alla aktörer, och det är det som man nu har förbundit sig att titta på tillsammans. Jag vill inte närmare gå in på hur, utan det tänker jag att aktörerna ska ha kommit en bit på vägen innan det redovisas.
Ska de avrapportera det här till regeringen?
– Jag kommer att följa upp det här, var så säker. Jag tycker att det här är ett ansvar man ska ta regionalt och jag är mycket nöjd med att man nu har sagt det och gett mig det tydliga beskedet från alla ingående aktörer. Det här bör man kunna reda ut regionalt, men jag kommer att följa frågan och naturligtvis också, om det skulle behövas, vara behjälplig om det krävs mer regeländringar eller annat för att hitta en långsiktig lösning.
__________________________________________
Holmöfärjan Capella i sjönöd
Trafikverkets magplask i bräckt vatten
Bara prat hjälper inte Holmöborna
Holmöleden – Förhandlingsuppgörelsen 2007
Stora Fjäderägg är ett mycket populärt besöksmål. Här finns förutom en fantastisk natur både fågelstation och vandrarhem. Hit kommer man med båt till hamnen i Kroken på bilden. Men kajen är i dåligt skick och hamnen uppgrundad och en ny kaj planeras. Kajen sedd från närmare håll. Det är också intressant att jämföra dagens Fjäderägg med kartbilder från tiden för Laga skifte omkring 1906. Här en karta över strömmimgsfiskets skötställen och här från Laga skifte då hamnen vid Kroken ännu inte var anlagd och som det nu är dags att återigen flytta.
År 1921 för 100 år sedan var förhållandena på Fjäderägg annorlunda mot idag
Detta beskrivs i en text av Ragnar Jirlow som publicerades i Västerbottens hembygdsförenings årsbok 1921. Nedan visas första sidan och hela texten finns här med bland annat ett särtryck av en synnerligen strikt hamnordning från 1831 för att reglera strömmingsfisket på dett lydnad och ordning desto bättre iackttagas må. Mer om fisket på Holmön och Stora Fjäderägg Västerbottens museum 2000-1.
Sven Nordblad
Om en långsiktig lösning förutsätter att Trafikverket sätts ordentligt på plats är det precis det som bör ske, skriver Petter Bergner i VK
Den 11 april JO-anmälde en förargad boende på Holmön Trafikverkets generaldirektör Lena Erixon. Anmälan hade skrivits av mångårige kämpen för öbornas rätt till kommunikationer året runt, U. Thorbjörn Lindberg, som tidigare körde färjan och var ordförande i kommunikationsgruppen på Holmön. I skrivelsen ifrågasatte Lindberg starkt Trafikverkets agerande, samtidigt som han underströk att människor drabbas när trafiken inte fungerar hela året. Han ville få prövat om myndigheten handlat rätt i ljuset av regeringsbeslutet från 2007 och argumenterade med kraft för Holmöns sak mot en statlig myndighet som på eget bevåg skalat ned sina åtaganden.
Som man kanske kunde ha väntat avskrev Justitieombudsmannen anmälan utan vidare handläggning, men parterna bakom 2007 års uppgörelse om trafiken kan inte nonchalera denna typ av vittnesmål om en ohållbar situation. På onsdag ska en arbetsgrupp med tjänstepersoner från Umeå kommun, Länsstyrelsen Västerbotten, Trafikverket och Region Västerbotten hålla möte om trafiken och om framtiden. Ett ”toppmöte” på chefs- och politikernivå ägde rum den 15 februari och vid det tillfället beslutade man att en arbetsgrupp med representanter från vardera håll skulle skapas. Vidare ska man ha kommit överens om att ha ett nytt möte på den högre nivån under hösten, som ett sätt att undvika nya informationsglapp och obehagliga överraskningar.
Att träffas digitalt och prata är säkert vettigt, men de så kallade samarbetsparterna lokalt och regionalt har ingen beslutsmakt över Trafikverket. Och om myndigheten valt att omtolka vad som följer av överenskommelsen och regeringen accepterar att så sker, bör man nog dessvärre inte ha alltför höga förhoppningar om att dialogmöten av det tänkta slaget ska leda till en lösning. Har man en gammal uppgörelse om att det ska vara en huvudman för trafiken, är det den huvudmannen som sitter med nycklarna.
Bara prat är inte vad Holmön behöver, även om hänvisningar till att det pågår dialog säkert kan vara tacksamma för makthavare att kunna göra. Holmön har hört nog med prat vid det här laget. Nu krävs det en långsiktig lösning.
Att ansvarig myndighet styrs upp av regeringen så att man inte kan banta ned sitt samlade ansvar som huvudman, en ny och bindande uppgörelse om Holmötrafiken, eller en ny färja som klarar vintertrafikering av leden. U. Thorbjörn Lindberg har tidigare föreslagit att Holmöleden ska plockas bort från ansvar och upphandlas separat med statliga pengar. Kanske kan detta också vara en möjlighet.
Huvudsaken är att Holmöborna slipper isolering och limbo. Det är dags för en långsiktig och ansvarsfull lösning. Om en långsiktig lösning förutsätter att Trafikverket sätts ordentligt på plats är det precis det som bör ske.
Petter Bergner
Den 13 december 1940 fick Holmön för första gången elektriskt ljus från en helt unik Kraftstation i den numera förfallna byggnaden på Klementsvägen markerad med X i bilden. Anläggningen uppges vara den första i sitt slag i Sverige och det gengasaggregat som byggdes det största.
För att driva anläggningen bildade man Holmöns Elektriska förening u.p.a. med Kungl. Maj:ts tillstånd.
Kraftstationshuset är numera helt förfallet men skulle skulle kunna sättas i ordning och fungera som ett litet museum. Jämför Kraftverksmuseet i Klabböle. Det finns dokumentation till hjälp, bland annat maskinritningar som förvaras på Folkrörelsearkivet i Umeå.
Marken som Kraftstationen står på arrenderas kostnadsfritt av Holmön Byamäns samfällighetsförening. Projektledare är Karin Lundemark med hjälp av Ulla Löfgren i Holmöns Hembygdsförening.
Mer om Gengas
Wikipedia
Om gengasperioden under andra världskriget
Gengasaggregat matar en Volvo B30
Bilder från idag
1.
2.
3. Samma skylt från Flygvapenmuseet
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
Maskinhuset
13. Ritning på maskinhuset
14. Holmöns kraftverk med gengasaggregatet (VK 2 november 1940)
Bilmotorn, en sidventilare på 65 hästkrafter, driver en 3-fasgenerator. Alltsammans monterat på ett maskinfundament 900×2500 cm. På södra gaveln finns en ursparing för bilkylaren.
Kraftverket en angelägenhet för hela byn
15. Kallelse till föreningssammanträde 1944-05-27
Protokollsbok för Holmöns Elektriska förening u. p. a.
1940-1956-Protokollsbok-Elverket
Tidningsklipp
1 november 1940 – Svenska Dagbladet
9 februari 1941 – Svenska Dagbladet
Sven Nordblad
För drygt ett halvt århundrade sedan gjorde tidningen VK ett reportage från Holmön. Det är märkligt hur problemen då som nu är ungefär desamma. Och transportfrågan var då som nu avgörande för öns fortlevnad.
Inför Trafikverkets nyligen aviserade ytterligare försämring av kommunikationerna undrar man om avsikten är att förvandla Holmön till en sommarö när möjligheterna till arbetspendling och att bo året om försvinner.
Nej – såklart finns det ingen plan på att ytterligare avfolka Holmön, bara kortsiktiga ekonomiska överväganden från inblandade myndigheter. Allt i strid med den Förhandlingsöverenskommelse som 2007 träffades om att ge Holmön en ”säker och långsiktig trafiklösning” …
Förhandlaren Thage G Peterson
Den 5/5 1980 träffades en överenskommelse FortF-dnr-H-511-79-M2 mellan fortifikationsförvaltningen, å statens vägnar, och Holmöns byalag, om överlåtelse av byalagets samfällda mark på Holmögadd med kringliggande öar – omfattande totalt cirka 185 hektar – jämte vatten och grund – mot en ersättning av 100.000 kr.
Omräknat till ersättning per kvadratmeter innebar detta ca 5 öre. Men fanns det något alternativ för Samfälligheten?
Lite historia
Naturvårdsverket ville tidigt inrätta ett Naturreservat på Holmöarna. Bra så, men för de markområden som Naturvårdsverket inte kunde träffa frivillig överenskommelse om markköp för en mycket låg ersättning, ansökte man 1975 istället om expropriation.
Inledningsvis ställde sig Umeå kommun bakom expropriationsansökan men man ändrade sig sedan.
Försöken att expropriera markerna avbröts men istället beslutade Regeringen Jordbruksdepartementet den 22 februari 1979 om fortsatt förordnande enligt 11 § naturvårdslagen för delar av Holmöarna i Umeå kommun. Dvs brukningsförbud.
Den 15 december 1980 beslutades så om bildande av naturreservat för delar av Holmöarna med angränsande vatten, Umeå kommun.
Detta innebar fortsatt brukningsförbud med undantag för rätt till avverkning av brännved och husbehovsvirke för markägarna.
Någon intrångsersättning lämnades emellertid inte vilket är anmärkningsvärt och har ställt Naturvårdsverket och Länsstyrelsen i dålig dager.
Sven Nordblad
Holmön Byamäns samfällighetsförening har efter ansökan till LONA fått bidrag med 50% för att rusta upp den fallfärdiga eldstaden i Gaddbastun (bilden) på Holmögadd och förse den med en rostfri kamin för uppvärmning och enklare matlagning. I dagarna är arbetet med eldstaden klart:
Bilder från renovering av eldstaden i Gaddbastun
Men mycket arbete med bastun återstår- som yttre och inre underhåll och TC. Tack vare Byggnadsvårdsbidrag från Länsstyrelsen Västerbotten, Umeå kommun Lokalt ledd utveckling och Konung Gustav VI Adolfs fond för svensk kultur och även medel och frivilliga insatser från Samfällighetsföreningen hoppas vi att det senare i år kommer att gratis vara möjligt att låna fiskebastun för övernattning.
Läs mer om Gaddbastun och Holmögadd fyrplatsen.
Bokning av Samfällighetens fiskebastuar på Västra Gåsflötan, Sikskär och Rössgrundet görs på Holmöns Lanthandel tel 090-55 170.
Holmön Byamäns samfällighetsförening
Sven Nordblad
