Holmöns framtid

Stora Fjäderägg är ett mycket populärt besöksmål. Här finns förutom en fantastisk natur både fågelstation och vandrarhem. Hit kommer man med båt till hamnen i Kroken på bilden. Men kajen är i dåligt skick och hamnen uppgrundad och en ny kaj planeras. Kajen sedd från närmare håll. Det är också intressant att jämföra dagens Fjäderägg med kartbilder från tiden för Laga skifte omkring 1906. Här en karta över strömmimgsfiskets skötställen och här från Laga skifte då hamnen vid Kroken ännu inte var anlagd och som det nu är dags att återigen flytta.
År 1921 för 100 år sedan var förhållandena på Fjäderägg annorlunda mot idag
Detta beskrivs i en text av Ragnar Jirlow som publicerades i Västerbottens hembygdsförenings årsbok 1921. Nedan visas första sidan och hela texten finns här med bland annat ett särtryck av en synnerligen strikt hamnordning från 1831 för att reglera strömmingsfisket på dett lydnad och ordning desto bättre iackttagas må. Mer om fisket på Holmön och Stora Fjäderägg Västerbottens museum 2000-1.

Sven Nordblad

Holmön Byamäns samfällighetsförening har efter ansökan till LONA fått bidrag med 50% för att rusta upp den fallfärdiga eldstaden i Gaddbastun (bilden) på Holmögadd och förse den med en rostfri kamin för uppvärmning och enklare matlagning. I dagarna är arbetet med eldstaden klart:
Bilder från renovering av eldstaden i Gaddbastun
Men mycket arbete med bastun återstår- som yttre och inre underhåll och TC. Tack vare Byggnadsvårdsbidrag från Länsstyrelsen Västerbotten, Umeå kommun Lokalt ledd utveckling och Konung Gustav VI Adolfs fond för svensk kultur och även medel och frivilliga insatser från Samfällighetsföreningen hoppas vi att det senare i år kommer att gratis vara möjligt att låna fiskebastun för övernattning.
Läs mer om Gaddbastun och Holmögadd fyrplatsen.
Bokning av Samfällighetens fiskebastuar på Västra Gåsflötan, Sikskär och Rössgrundet görs på Holmöns Lanthandel tel 090-55 170.
Holmön Byamäns samfällighetsförening
Sven Nordblad

Så blev det då en riktigt fin vecka i slutet av juli 2019 med sol och knappt någon vind. Perfekt alltså för en färd, även med liten båt, till Holmögadd i västra Kvarken och Sveriges sista bemannade fyr.
Närmare bestämt till södra hamnen och fyrplatsen. Den norra hamnen är den bättre skyddade hamnen medan den södra hamnen numera är närmast förstörd av västliga vindar och is.
Holmögadd var till 2003 militärt skyddsområde med kraftiga befästningar, landstigningsförbud och fotoförbud.

Film från Holmögadd som visar fyren och södra hamnen. Liksom en replik av den ursprungliga vippfyren som återuppförts av Holmögadds Intresseförening. Filmen har spridningstillstånd för visning ur totalförsvarssynpunkt (LM2019/013195) vilket torde göra den närmast unik. Foto Erik Nordblad.
Från södra hamnen går vägen upp till fyren. Man passerar bland annat fyrmästarens snedställda båthus med en slip och vinsch för underhåll och vinterförvaring av båtar. Strax ovanför finns ett kolhus där bränsle för fyren, som ursprungligen var en stenkolsfyr, och uppvärmning, förvarades. Fyren moderniserades senare.
Eftersom den södra hamnen är svår att angöra vid västliga vindar rekommenderas ett besök på Holmögadd istället till den norra hamnen med bra seglingsdjup och i lä. Därifrån leder en väg ca 3,5 km ner till fyrplatsen.
Länkar:
Holmögadds Intresseförenings webbkamera
Fyrvaktarens sista pass
En resa till Holmögadd vintern 1940
Kustartilleriet på Holmögadd 1943-2003
Sven Nordblad

Lyssna på inslaget i Radio P4 Västerbotten om Sikskärsbastun på Holmön
”På Holmön kan den som vill stanna över natten numera göra det i någon av de fiskebastur Sikskärsbastun, Rossgrundbastun eller Gåsflötabastun som finns på ön.
De nyrenoverade fiskebasturna som ägs och drivs av samfällighetsföreningen, är alltså inget man badar i, utan något man bor i. Det berättar Holmöbon, Karin Lundemark, som är värd för en av basturna. Stugorna användes ursprungligen av fiskare som behövde slå läger.
– De har funnits länge, men varit lite nedgångna. De har rustats upp under vintern och gjorts tillgängliga för allmänheten, säger Karin Lundemark.
Nikolai Ahlmgren har sovit över i en av basturna på Holmön, en dryg mil från hamnen i Byviken.
– Jag har bott här en natt. Jag hade en kompis som hört från en kompis att man kunde hyra en stuga långt ut i vildmarken på Holmön, och det passade mig som handen i handsken, säger Nikolai.”
Mer om Sikskärsbastun
Sven Nordblad

”Fiskebastu (stuga för övernattning i jakt, fiske eller slåtter) på Sikskär, västra Ängesön. Timrad och brädfodrad, med ett enda rum. Tidigare utan innertak och med gråstensmur. Bastun blev en gång renoverad av Peter Lövgren, som avlönades för detta av Fritidskontoret i Umeå, men tidens tand har gnagt, och den är återigen i behov av upprustning, inte minst eftersom det numera regnar in.
Foto: Sune Jonsson 1960. Fotoarkivet, Västerbottens museum
Bild och text från bilddatabasen Minnen från Sävarådalen och Holmön 2013″
Inslag i Radio P4 Västerbotten om Sikskärsbastun
Under 2017 har Holmön Byamäns samfällighetsförening som äger bland andra fiskebastuarna Sikskär, Rössgrundet och västra Gåsflötan, rustat upp och öppnat stugorna för allmänheten. Detta har varit möjligt tack vare hjälp från Holmöbor, Holmöns Snickeri AB, Skorstenstjänst i Holmsund AB, Holmöns Utvecklingsforum, Holmöns Hembygdsförening och inte minst en generös privat donation. Bastuarna har nu ordentliga tak, fönster, brädfordring och är inredda för övernattning. Vedkaminer med kokplatta för uppvärmning är beställda och kommer på plats till säsongen 2018.
Sikskärsbastun Visitholmon.se

Västra Rössgrundbastun Visitholmon.se

Gåsflötabastun Visitholmon.se

I bastuarna finns gästbok som är uppskattade av besökarna. Här de inledande sidorna från gästboken i Sikskärsbastun.
Stigen till Sikskärsbastun är ett äventyr i sig. Den går genom ett varierat Holmölandskap i naturreservatet med skog, myrar, hällmarker och strandängar. Inledningsvis över en spång behövdes stövlar eftersom vattnet i Västerfjärden har stigit en halvmeter. Det är bävrar som dämt i utloppet från Västerfjärden ner till Sörfjärden. De trivs bra och vägrar flytta. Men nu är istället stigen flyttad en bit söderut.
Holmökartan

Holmöns Lanthandel
Vill man låna en fiskebastu så hämtar man nyckeln (som inte går att boka) på Holmöns Lanthandel. Det är gratis och man kan stanna upp till tre dagar. Varje bastu har en stugvärd som ser till den.
När fisket var som viktigast
När fisket var en viktig näring för Holmön användes bastuarna när man låg ute. Sikskärsbastuns läge var inte valt av en tillfällighet. Vattenståndet var högre då och kusten utanför relativt skyddad. En kanal användes för ilandläggning och på denna bild kan man fortfarande se spåren av kanalen nere till vänster upp mot höger.

Samrådsmöte med Länsstyrelsen Västerbotten och Umeå kommun
Som vi sett har bidrag tidigare under åren getts till underhåll av fiskebastuarna. Både från Umeå kommun och från Länsstyrelsen genom Västerbottens museum. Sikskär och Rössgrundet ligger också inom Holmöarnas naturreservat som Länsstyrelsen är naturvårdsförvaltare för.
På samrådsmöte om naturreservatet på Länsstyrelsen den 26 oktober 2017 berättade samfällighetens representant om de åtgärder som gjorts och mötet uttryckte sitt gillande. Ett kvitto på att ansträngningarna för att öka Holmöns attraktionskraft burit frukt och att samarbetet mellan alla inblandade fungerat alldeles utmärkt.
Men viktigare ändå att ett unikt kulturhistoriskt arv bevaras för framtiden ännu många år.
Sven Nordblad

På SVT Play kan man nu se ett reportage från Holmön inspelat 1987. Passa på att lyssna innan det tas bort om en månad!
Frågorna är desamma nu som för 30 år sedan. Hur ska Holmön kunna överleva? Då satsade man på fårskötsel, tomat- och laxodling. Samt turism.
– Och ön är i sig själv unik. Jag brukar ibland säga att det mest unika med den här ön, det är det att den vägrar absolut att dö.

Långt ute i norra Kvarken, en landmil ungefär från det västerbottniska fastlandet ligger Holmön – en gång Sveriges minsta kommun – nu en liten del av Umeå storkommun. Som mest bodde här 500 personer. Idag dröjer sig ett hundratal bofasta kvar på själva Holmön – huvudön i ögruppen – hårt utsatt av väder och vind. Ensligt, men ändå strategiskt belägen, och därför tidigt befolkad.
– Ja, det är väl egentligen ingen som vet – för det finns ingen dokumentation om den tidigaste bebyggelsen. Utan den får man uppskatta. Och det finns en gammal tradition som säger att det ska ha varit tre stycken fiskarlappar som kom hit en gång i världen. Traditionen talar också om vissa namn, men det finns ingen dokumentation. Ska man ha en dokumentation på konkreta personer, då får man gå ända fram till Gustav Vasas tid – och hans jordeböcker och hans skattelängder. Där finns Holmön upptagen, och där kan man få reda på namn på bofasta människor, skattelagda personer. Och det är så tidigt som 1539.

Det är alltså fem eller sex hundra år sedan eller mer, som de första människorna bosatte sig här – men redan långt tidigare kom fiskare och säljägare hit för mer säsongsmässig bosättning. Och på Stora Fjäderägg, en annan av öarna i ögruppen, kryper just nu arkeologer från Umeå Universitet och dess centrum för arktisk kulturforskning bland mossa och stenar för att söka igenom några mycket gamla husgrunder.
– Vad håller du på att leta efter här egentligen? Jo, jag letar efter brända ben och kol. Jag hittar lite grand här, det finns mycket små bitar ben just här. Varför letar du just här? Jo, för att det här är en eldstad som finns inne i den här husgrunden som vi står i nu. Det är här man har chans att hitta bevarade ben. Sen så kan vi också hitta kol för att datera. Men det måste vara ganska länge sedan någon eldade i den här eldstaden, det ser ju tämligen igenvuxet ut? Ja, det kan vara vikingatid. 800-tal kanske.

Det finns en mängd så kallade ”tomtningar” – små husgrunder – och just på den här platsen så finns åtminstone 13 stycken. Och dom ligger på olika höjder över havet – går upp till 15-16 meter över havet. Och vi samlar in kol- och benprover för att kol-14 datera dem – och dels avgöra om människorna varit sysselsatta med fångst. Om dom jagat fågel, om dom har fiskat. Och vilka förändringar som man kan följa då genom tiden.
Stora Fjäderägg var tidigare en bemannad fyrplats. Men fyren är sedan länge automatiserad. Och dom gamla fyrvaktarboställena disponeras nu istället av Västerbottens Ornitologiska Förening som startat en egen fågelstation här på ön. Detta för att studera flyttfåglarnas rörelser på dessa nordliga breddgrader.
– Ja, det är en lövsångare. Det är en ungfågel. Det ser man på att den är lite gul. Den var inte stor? Nej, den väger 8-9 gram ungefär. Vad ska du göra med den här nu? Nu ska jag sätta på en ring på honom. Och sedan så ska vi mäta vingen och titta hur mycket fett han har kvar. Sedan väger vi den och sedan släpper vi den.

Vi är åter på Holmön igen. Där den till synes oundvikliga utvecklingen mot en total avfolkning tycks ha brutits – och där flera initiativ tagits för att säkra byns överlevnad. Här finns en fårfarm, och under de allra senaste åren har ytterligare enfamiljsföretag startats. Laxodlingen är ett sådant exempel, och den här tomatodlingen är ett annat.
– Vi kom hit på initiativ från Umeå Kommun. Dom ringde och frågade om vi ville flytta hit och odla tomater. Men du ägnar dig inte bara åt tomatodling? Nej, jag målar på vintern också. Och då målar jag främst akvarell. Men jag gör också textila bilder. Jag målar och trycker på tyg. Vad är det som inspirerar dig att hålla på med konstnärlig verksamhet här ute? Det är naturen och havet. Och sen är det också alla gamla hus som finns härute och gamla redskap också som talar sin historia.

Framtiden på Holmön, hur ser den ut då?
Jo, förutom får, lax och tomater så är det nog turismen som man får lita till. Holmön är, har någon räknat ut, den plätt i Sverige där solen lyser flest antal timmar per år. Och det är ett trumfkort i kampen om själarna. Men turistnäringen är dåligt utbyggd, och förutom havsbadet med restuarang och stugby, finns här ingenting.
Jo, det vill säga. Här finns Sven Boierth som kom hit som skeppare på Vägverkets färja för några år sedan. Och som sedan jämsides med det jobbet tillsammans med sin fru Annika byggt upp ett litet trafikföretag på ön. Och Sven Boierth är bergfast övertygad om att Holmön ska överleva.
– Jaha, nog kan Holmön överleva. Det tror jag. Hur? Ja, det är satsningen på den här turismen och att få hit fler familjer som kan föras ihop med den.

– Är det turismen som är räddningen för ön? Det är nog antagligen det, om det ska bli något större uppsving här, så är det nog bara turismen som gäller. Småindustri och hantverk? Ja, det är för tjurigt med kommunikationer. Och besvärligt att bo här ute tror jag. Det ska fraktas hit och fraktas härifrån, och det är väder och vind som lägger många hinder i vägen för det. Så det är nog bättre att turisterna kommer hit och upplever det vackra.
(Utskrift av reportaget)