Holmöns framtid

Holmöarna räknas som vinterbetesland (1 oktober-30 april) för Rans sameby renar enligt Länsstyrelsen Västerbottens uppfattning. Länsstyrelsen anser också att ”Rans sameby har en skyldighet att flytta därifrån alla renar efter vinterbetesperiodens slut”.
Uppdatering 2020-05-07
Nå, så hur blev det då. Här en bild från Ängesöbron den 7 maj. En väldigt söt renkalv, oblyg, medan vajan är mer skeptisk.

Nej, renarna är kvar på Holmön. Som tidigare. Trots tidigare påpekanden och vitesföreläggande från tillsynsmyndigheten. Trots att renarnas naturliga hem nu är fjällen – de är anpassade efter detta och meterologerna spår en mycket varm sommar.
Renkalven på bilden har de typiska basthornen som innebär att det nu inte längre går att flytta till fjällen för att de är ömtåliga. Det är djurplågeri och det kan man självklart inte invända emot.
Uppdatering 2020-06-15

Renbete vid Spikgraven. I brist på renlav får detta duga.
Uppdatering 2020-06-30
Renägaren har varit på besök och avlivat en aggressiv rentjur som bland annat gått på hundar och bott i Sandvikstjärn. Pratade glatt om renarna på Ängesön och Grossgrundet. Nämnde att det rör sig om ett 70-tal. Ingen åtgärd förutom rentjuren.
____________________
Mycket har avhandlats i domstol på senare tid om jakt- och fiskerättigheter i fjällen. Här HD:s utslag om Girjas samebys rättigheter till jakt och fiske. Detta bör inte drabba Holmön, men varför följs inte lagen när det gäller vinterbetesområdena eller egentligen reservbetesområdena? Ingen vill ha en infekterad konflikt om samernas rättigheter som ursprungsbefolkning men läget på Holmön underlättar inte diskussionerna.
Sven Nordblad

Rensläpp i Byviken skedde vid tre tillfällen 2016 när Capella inte kunde angöra rampen.
Från Debattartiklar i Västerbottens-Kuriren 2015-11-13
Oavsett om Holmön ska anses ingå i renbetesområdet eller ej, finns det goda skäl att ifrågasätta om det är lämpligt med renbete på Holmöarna. Ansvariga bör noga överväga om det är motiverat att riskera problem med havet och havsisen och de extra kostnader som transporten medför för det relativt lilla område för renbete som Holmöarna utgör.
Det skriver Olle Nygren, bofast på Holmön och bland annat entreprenör för Trafikverkets skoterled över havsisen.
Är det lämpligt med renbete på Holmöarna? Renbete på Holmöarna har aktualiserats av att familjen Andersson från Rans sameby vill ta ut renar för vinterbete till Holmöarna.
Historiskt kan man se att det finns dokumenterat att renbete förekommit på Holmön under början av 1900-talet, men inte därefter. Gamla kartor och andra gamla dokument pekar på att just Holmöarna inte har ingått i det område som allmänt kallats för ”renbetesland”.
Ett av senaste dokumenten som ligger till grund för dagens bedömning av renbetesområden är det som kallas ”Byaordning för Ran sameby” från 1946. I detta dokument uppräknas ett antal socknar, en på den tiden använda samhällsenheter, som sedermera kom att bli kommuner.
I denna uppräkning av vinterbetesområden är Holmsunds och Holmöns socknar inte inkluderade. Alla andra kustsocknar nära Umeå är inkluderade. Socknarna har sedermera blivit egna kommuner och Holmöns och Holmsunds kommuner har sen införlivats i Umeå kommun. Umeå socken ingick i renbetesområdet och Umeå kommun blev därför del av renbetesområdet.
Det kan därför, med viss logik, anses att områden, som under den tid som gått, kommit att införlivas i Umeå kommun automatiskt därför blivit del av renbetesområdet, även om de eventuellt inte var det från början.
För att avgöra om dessa områden, som tidigare inte listats i Rans Byaordning, alltså det som tidigare var Holmsunds och Holmöns socken, kan anses ingå i vinterbetesområden för Rans sameby krävs ett utslag i civilrättslig domstol. Sådana processer är tidsutdragna och drar stora kostnader, som ingen vill ha.
Kan man hitta en annan väg? Utan att ta ställning till om Holmöarna ingår i renbetesområdet eller inte, kan man i stället fundera kring lämpligheten till vinterbete på dessa öar.
Vi kan fundera kring varför man utelämnade Holmöns och Holmsunds socknar som vinterbetesområde i Rans Byaordning från 1946. Varför skulle just dessa områden inte vara med? Det finns ingen uppenbar förklaring i det dokumentet.
Det bör dock ändå finnas något skäl till varför just dessa områden inte fanns med. Holmsunds socken bestod av Obbolas och Holmsunds församlingar. En stor del av detta område består av älvmynningen och kustområden. Socknen bestod således av mycket vatten och strandområden mot både älv och hav. Även Holmöarna, som en ögrupp ute i havet, har mycket havsstrand.
I dessa områden var, och är det än i dag, ofta osäkra isförhållanden vintertid. Detta har även ökat under senare år i och med klimatuppvärmningen med mildare vintrar, till exempel de två senaste vintrarna utan riktig havsis. Här kan man kanske också få lite vägledning från de historiska ögonvittnesskildringar som finns.
Huvuddelen av de ögonvittnesskildringar, som finns om renbete på Holmön och vid kusten, visar att det var problematiskt med renar nära havet. Det blev ibland akut att flytta renarna tillbaka till fastlandet innan islossningen, med oönskade strapatser som följd.
Här framgår även att renarna gärna sökte sig till havsisen för att kunna slicka i sig salt och att renarna då kunde fortsätta ut på isen och gå ner sig och förolyckas. Detta ledde till att man var tvungen att sätta av extra personella resurser för att försöka förhindra att renarna gav sig ut på havsisen. Det finns således kunskap bland samerna om de problem som havet och havsisen medför.
I en statlig utredning står också ”Ön har i äldre tider besökts för vinterbete. Detta förekommer inte längre eftersom isbrytningen lägger hinder i vägen. Mycket talar därför för att vinterbetet numera skall anses övergivet”. Denna utredning stärker således också uppfattningen att även samerna själva ansett att renbete på Holmön skulle vara så olämpligt att ögruppen övergetts.
Oavsett om Holmön ska anses ingå i renbetesområdet eller ej, finns det således goda skäl att ifrågasätta om det är lämpligt med renbete på Holmöarna.
Familjen Andersson och Ran sameby bör därför noga överväga om det är motiverat att riskera problem med havet och havsisen och de extra kostnader som transport till Holmön medför för det relativt lilla område för renbete som Holmöarna utgör.
Olle Nygren, Holmön
Klicka på Read more för några kommentarer kring artikeln …

Read more

Holmön har fått en egen och ny sägen – nämligen den om renfösning organiserad av vindkraftsbolaget. Den är skapad av Fria Vindar och används mot planerna på vindbruk på Holmöarna.

Sägnen återkommer då och då i inlägg på Fria Vindar till exempel så här:

Men är det verkligen sant att i prospektet står det att renar skulle fösas in på Holmön som tidigare sagts eller är det något man fabulerat fram. Vi läser prospektet samrådsdokument 2014-09-25 och påståendena visar sig inte stämma. Så här står det nämligen:
Konsekvenser för rennäringen
Holmöarna har inte använts för renbete på länge och betestillgången bedöms inte påverkas negativt av den planerade vindkraftetableringen. Vissa lavbevuxna ytor kommer att påverkas, men i mycket liten utsträckning i jämförelse med de tillgängliga lavbevuxna ytorna, dvs. stora delar av ögruppen. Skogsbruket har mycket större betydelse för betestillgången än vad vindkraften bedöms ha. Med fler vägar finns risk för att möjligheten att hålla ihop renhjorden försvåras. Detta problem är emellertid mindre på en ögrupp som Holmöarna än i vinterbeteslandet på fastlandet.
Holmöarna ingår i samebyn Rans renbetesmarker. Samerna har således rätt att låta renarna gå på vinterbete på Holmöarna. Över detta förhållande råder inte vindkraftsbolaget. Och bolaget har skyldighet att redovisa den eventuella påverkan som vindkraftsparken kan innebära för möjligheterna till renskötsel på Holmöarna.
Fria Vindars vingliga väg i frågan om renar på Holmön
Renarna nämns för första gången på Fria Vindar i februari 2014:

Och Fria Vindar skickar till och med ett nödrop till Länsstyrelsen där man kräver ersättning om planerna genomförs:

Men så kommer det plötsligt grus i maskineriet. Det visar sig att det, tvärtemot vad Fria Vindar hittills påstått, i själva verket är Rans sameby som står bakom planerna och inte vindkraftsbolaget:

Det kan säkert förhålla sig som Fria Vindar spekulerar nämligen att samebyn vill markera närvaro på Holmöarna trots att det var mycket länge sedan något renbete på Holmöarna förekommit. Endast vinterbete under tiden 1 oktober – 30 april är tänkbart. Och att det i praktiken är mycket svårt att hålla ren på Holmön bland annat därför att en isränna bryts och den hårt trafikerade väg E4 vid Sävar innebär en naturlig gräns österut.
Här ett dramatiskt vittnesmål från 1906 hämtat från SOU 2006:14 visas här:

En Holmöbo berättar om denna händelse:
Söder om Viklunds, vid vägen ner till badstranden, ligger en myr som kallats Lappkåtamyren. Den förklaring jag fick av pappa på det namnet var att han hört att det före hans tid, en vinter, hade varit en eller ett par familjer samer med okänt antal renar som haft läger där. Det tycks ju bekräftas av artikeln, och inte oväntat höll dom på att dränka sig på hemresan.
I modern tid har det ju bara varit ett par rymlingar här – den sista på Holmögadd för några år sedan som jag, i vittnens närvaro, såg slagit följe med en älgfamilj.
Jag tror inte på allvar att samebyn vill frakta ut renar hit – det finns mer lättillgängligt vinterbete.
Men varför dementerar Fria Vindar nu inte sitt påstående om att det är vindkraftsbolaget som står bakom eventuella planer på att tvinga in renar på Holmöarna? Utan istället fortsätter att påstå detta?
Rans sameby
Hos Länsstyrelsen i Västerbottens län finns en hemsida som beskriver länets Samebyar bland annat Rans sameby.
I text och på karta från Länsstyrelsen förefaller Rans marker att i söder nå fram till Bottenvikens kust och inte omfatta Holmöarna:

Holmöarna är heller inte utpekat som riksintressen för rennäring (brunt) enligt denna kartbild från VindRen som också visar riksintressen för vindbruk (blått) dock utan att vindbruksområdena på Holmön uppdaterats:

Så här har tidigare rennäringsdirektören vid Länsstyrelsen Lars G Brandt uttalat sig i en dom i Högsta Domstolen:
Lars G Brandt, som kom i kontakt med rennäringsfrågor år 1979 när han började arbeta på Lantbruksnämnden i Västerbotten, har under åren 1992-2004 varit rennäringsdirektör vid Länsstyrelsen i Västerbottens län. Han har uppgett i huvudsak följande. Han har under åren arbetat med att beskriva samebyarnas markanvändning. Det har varit 1946 års byordningar som har legat till grund för arbetet. Vidare bygger markanvändningsredovisningarna på mycket ingående intervjuer med samebyarna. På länsstyrelsen har det funnits en mycket grundfast uppfattning att hela länet är ett renskötselområde och att det varit så inom överskådlig tid med undantag för Holmöarna. Den bild han haft är också att markerna har varit regelbundet nyttjade.
Huruvida samebyn Rans marker sträcker sig över till Holmöarna och vi får se renhjordar där i framtiden är en fråga som överlämnas till Länsstyrelsen och Sametinget att avgöra och har egentligen inget med artikelns huvudsyfte att skaffa.
Renbetesskador
För eventuella skador som renarna åstadkommer är samebyn ersättningsskyldig. Observera dock att endast vinterbete på Holmöarna är aktuellt. Konflikter kan uppstå men också lösas som denna artikel (läs hela i Sápmi) visar:

 
 
Om samebyn Rans marker verkligen sträcker sig över till Holmöarna och kommer att användas för vinterbete i framtiden – och då handlar det inte om enstaka strörenar – står följande klart:
– Fria Vindar kommer enligt vad man själva sagt att driva frågan om ersättning för instängsling så att skador genom renbete på vårlökar, perenner, jordgubbsplantor, buskar, äppel- och päronträd undviks. Jämför detta med uttalandet om det koloniala arvet i artikeln ovan.
– Fria Vindar försöker felaktigt lägga ansvaret för planerna på renbete på Holmöarna på vindkraftsbolaget för att på detta sätt misskreditera det.
– Det är som alltid olyckligt om någon bildat sig en uppfattning om vindbruk på Holmöarna baserad på uppgifter från Fria Vindar. Man kan till och med betrakta detta som en demokratifråga eftersom en demokratisk beslutsprocess kräver korrekta faktauppgifter!
Sven Nordblad