Information om Regeringens Våtmarkssatsning och möjlighet att söka särskilt LONA-bidrag
Gör en våtmarkssatsning!
Tre år framåt satsas 200 miljoner kronor årligen på våtmarker. Under 2018 kan kommuner och länsstyrelser få bidrag till anläggande och restaurering av våtmarker. Från och med början på mars kommer det att finans möjlighet att söka LONA-bidrag på upp till 90 procent av kostnaden för våtmarksåtgärder som kan bidra till vattenhushållning, men också till vattenrening, klimatåtgärder och biologisk mångfald. Sista ansökningsdag är den 10 april.
Inbjudan webinarium om våtmarkssatsningen
Den 2 februari är det världsvåtmarksdagen! Temat för denna gång är ”Wetlands for a Sustainable Urban Future”. Naturvårdsverket bjuder in alla kommuner till webbinarium kl 9.30 – 11.00 för att presentera våtmarkssatsningen.
Du kan läsa mer på Stöd i miljöarbetet eller titta på filmen Gör en våtmarkssatsning.
Anmälan webinarium
Kontakta våtmarkssamordnare Jonas Grahn, jonas.grahn@lansstyrelsen.se senast dagen före så får du instruktioner inför mötet. Direkt efter webinariet finns möjlighet att efter mötet diskutera ansökningar inför 2018 i ett regionalt möte direkt efter via Skype.
Frågor
Jonas Grahn, våtmarkssamordnare, jonas.grahn@lansstyrelsen.se, 010-225 44 28
Mikael Pettersson, LONA-handläggare, mikael.t.pettersson@lansstyrelsen.se, 010-225 45 85
Information från Umeå kommun.
Den internationella våtmarksdagen uppmärksammas …
Naturvårdsverket pressmeddelande
SVT Nyheter
World Wetlands Day 2 February 2018
Archive for 05. Fåglar
Den 2 februari är det världsvåtmarksdagen
Naturvårdsverket om fågelsjö på Holmön
Vi på Holmöns Sjöängar ställde åter frågan till Naturvårdsverket (NV) om våra planer på att anlägga en våtmark för fåglar på Holmön. Vi var intresserade av Naturvårdsverkets aktuella inställning till projektet som sådant och om det kunde betraktas som en så kallad ”kompensationsåtgärd” för till exempel ett vindkraftsprojekt.
Frågan landade hos Claes Svedlindh som svarade så här:
”Tack för din fråga om en våtmark för fåglar på Holmön. Vi har en ny organisation på Naturvårdsverket och jag är ny chef för Naturavdelningen. Projektet låter mycket positivt generellt sett men det behöver förstås prövas i vederbörlig ordning. (…)
Detta är ju inte ett kompensationsprojekt med syfte att kompensera för ett intrång så då är det inte något som påverkar en eventuell prövning av tillstånd till vindkraft. Det som står i handboken, som citeras, är ju när verksamhetsutövaren åtar sig att kompensera för ett intrång och att det inte ska påverka tillåtligheten. En annan typ av situation.
Hur som helst – lycka till med det fortsatta arbetet med att få till fler myllrande våtmarker.
Mvh
Claes Svedlindh
Chef Naturavdelningen”
Den allmänna inställningen på Holmön är att vi måste försöka hitta lösningar som möjliggör öns fortlevnad med kommunikationer och social service året om för fastboende och besökare. En våtmark kommer att gynna fågellivet på ön och innebära ett intressant utflyktsmål. Låt oss jobba gemensamt för detta istället för att motarbeta!
Sven Nordblad
Artikel i FiV om Holmöns sjöängar
Tidningen Fåglar i Västerbotten som ges ut av VOF – Västerbottens Ornitologiska Föreningen har i sitt senaste nummer en artikel om Holmöns sjöängar. Det är mycket glädjande att man på detta vis uppmärksammar planerna på en fågelsjö på Holmön!
I början av 1980-talet fanns det gott om storspovar, sånglärkor, svalor och andra arter kopplade till det öppna landskapet på Holmön. Idag ser det annorlunda ut. Med endast ett, eller kanske två par, är storspoven så gott som utrotad på Holmön.
De flesta andra arter kopplade till det öppna odlingslandskapet går snart samma öde till mötes. Det finns ytterst få platser inne i själva byn som kan erbjuda attraktiva rast- och häckningsområden.
För att möta detta och öka den biologiska mångfalden på Holmön vill vi skapa en våtmark, Holmöns sjöängar, som under den snöfria perioden kan attrahera både häckande och rastande fåglar.
I föreningen Holmöns sjöängar har vi lyssnat på oron för att skapa en fågelsjö. Vi anser dock att vi har hållbara argument för att det är någonting positivt för alla, både fåglar, folk och fä.
Vi fick under 2016 sextiotusen kronor som projekteringsbidrag från Våtmarksfonden. Övrig finansiering, inklusive arrenden, iordningställande, betesdjur och daglig skötsel av Holmöns sjöängar kan möjliggöras av medlemsavgifter, stöd från Länsstyrelsen och Våtmarksfonden.
Här följer några av de frågor som kommit upp under planeringen av projektet.
Det är sant att det ständigt avsnörs havsvikar som småningom blir myrar. Gemensamt för dessa, och i skarp kontrast mot en anlagd fågelsjö, är att de är näringsfattiga, innehåller få växt- och djurarter samt att de är otillgängliga för dagbesökaren på Holmön.
En näringsrik fågelsjö är en fin miljö för häckande fågelarter och en attraktiv uppehållsplats för mängder av rastande vadarfåglar, änder och småfåglar. En fågelsjö är också ett utflyktsmål för boende och besökare. I sommarstiltjen när de flesta turister är på ön, kan vi förvänta oss småfåglar, rastande arktiska vadare, änder med ungar, jagande lärkfalkar och jordugglor över ängarna. Detta innebär definitivt att den biologiska mångfalden på Holmön ökar!
FiV nr 1 2017 om Holmöns sjöängar i högupplöst PDF-format
Vi har tidigare på denna sida efterlyst synpunkter på projektet Holmöns sjöängar. Inget har emellertid kommit in.
Men frågor som diskuteras ”på byn” är t.ex om fågelsjön ger grönt ljus för vindkraft på Holmön. Detta är definitivt en ickefråga i sammanhanget. Den som är det minsta insatt i hur tillstånd för vindkraft beviljas inser naturligtvis detta. För det första är Holmöns sjöängar en ideell förening med enda syfte att gynna den biologiska mångfalden på Holmön och alla är därför välkomna att bli medlemmar oavsett vindkraftspreferenser och något samröre med vindkraftsföretag finns inte.
Men viktigare är att tillstånd till vindkraft aldrig kan ges med hänvisning till så kallade kompensationsåtgärder. Ett vindkraftsprojekt måste alltid godkännas på egna meriter. Den som tvivlar på detta bör kontakta Länsstyrelsen i Västerbotten.
En annan fråga som diskuteras är om en våtmark om 1-5 hektar tar för mycket värdefull jordbruksmark i anspråk som istället borde användas för konventionellt åkerbruk.
Situationen i Sverige just nu är att ett lantbruk om dagen läggs ner på grund av bristande lönsamhet. Några stödåtgärder är inte att räkna med för att just Holmöns åkrar åter skall tas i bruk. Många hektar gammal åkermark på ön växer istället igen. Den nu aktuella marken på södra Söråkern omfattar endast ca 2 ha och är tidigare våtmark och brukas endast för bete.
Därför är det unikt att Holmön nu ändå via anslag från Våtmarksfonden och förhoppningsvis andra instanser kan stödja ortens djurhållare genom driftsbidrag för bete av sjöängarna!
Innan Holmöns sjöängar kan iordningställas krävs naturligtvis tillstånd från markägare samt att projektet prövas av Umeå kommun. Detta innebär en garanti för att allt går rätt till och att alla synpunkter på projektet beaktas.
För Holmöns överlevnad med färjeförbindelse året runt och service är det viktigt att besöksnäringen utvecklas. Holmöns sjöängar kan förhoppningsvis locka fågelentusiaster även tidig vår och sen höst. Detta kommer att gynna till exempel Holmöns Lanthandel, Prästgården Bed & Breakfast och restaurangen Novas Inn som också utlovat anpassade besökspaket!
Statens Naturvårdsverk är inte prövningsmyndighet i detta ärende utan som sagt Umeå kommun. Ändå har en av de ansvariga för det nationella delmålet Myllrande våtmarker, Jenny Lonnstad, haft vänligheten att skumma projektbeskrivningen och säger:
Naturvårdsverket … ser gärna att det anläggs våtmarker på det vis som beskrivs i er folder och önskar er lycka till med ert projekt.
Sven Nordblad och Björn Olsen
Konspirationsteorier och kompensationsåtgärder
Debatten om en våtmark på Holmön går vidare. Ett argument emot våtmarken sägs vara att en våtmark ger möjlighet att bygga vindkraft på Holmön. Stämmer det verkligen att en våtmark som anläggs av en ideell förening kan betraktas som en ”kompensationsåtgärd” som innebär frikort för vindkraft? Det korta svaret är – Nej. Men för att förstå detta måste man känna till de regler och bestämmelser som gäller för en miljöskyddsprövning.
Först en kort påminnelse om varför våtmarker är så viktiga – inte bara för att locka intresserade besökare till Holmön. Av de miljökvalitetsmål som satts upp uppnås de allra flesta inte som till exempel Myllrande våtmarker:
Regionalt för Västerbotten
Tvådelad miljöskyddsprövning
En miljöskyddsprövning sker i två steg där man först bedömer om en verksamhet alls är förenlig med lagstiftningen. Är den inte det kan en kompensationsåtgärd aldrig ändra på detta:
Att läsa:
Ekologisk kompensation NV:s nya vägledning – sammanfattning
Handbok NV 2016:1 978-91-620-0179-7
Kan det sägas tydligare – en våtmark på Holmön handlar inte om vindkraft utan om att gynna den biologiska mångfalden och göra Holmön ännu attraktivare som besöksmål.
Eller som Jenny Lonnstad på Naturvårdsverket, miljökvalitetsmålsansvarig på nationell nivå för Myllrande våtmarker, bedömer projektet Holmöns Sjöängar:
”Naturvårdsverket … ser gärna att det anläggs våtmarker på det vis som beskrivs i er folder och önskar er lycka till med ert projekt”.
Sven Nordblad
Jägareförbundet om våtmarker
Svenska Jägareförbundet har många intressanta åsikter om nyttan med att anlägga våtmarker vilket beskrivs i en broschyr man givit ut som heter Vårda och anlägga våtmarker med underrubriken Viltvård för ett rikare landskap.
Historiskt har uppemot en fjärdedel av Sveriges våtmarker dikats ut för att få mer jordbruksmark eller produktivare skogsmark. De arter man vill skapa förbättrade livsmiljöer för är i första hand fåglar, groddjur, fladdermöss och insekter. Efterhand invandrar även grodor, kräldjur och fiskar till våtmarken.
Fåglar är däremot snabbt på plats där nya vattenspeglar öppnar sig.
Mot detta kan man ställa faktaresistenta uttalanden som exempel:
Vidare från Svenska Jägareförbundets broschyr:
Genom bete av våtmarken skyddas den från igenväxning. Insjöns strandängar får ofta en zon av klarvatten ut mot vassen i våtmarken. Denna kallas den blå bården. Det är nötboskap som under lågvatten skapar denna zon. Här är vattnet grunt och har ett rikt insektsliv som är fågelungars viktigaste föda under deras första veckor i livet. Vattennivån varierar och på våren är det högt vatten som på sommaren kan sjunka med en halv meter. Under hösten varierar nivån beroende på mängden regn. I den blå bården hittar vi växter som mannagräs, svalting, igelknopp, vattenpilört och brunskära. Där kan vi också se ovanliga arter som skedand, snatterand, svarthakedopping och årta. Vanligare är kricka, gräsand, grågås och kanadagås. Uppe på strandängen trivs tofsvipa, rödbena, enkelbeckasin och ibland storspov. Rastande tranor, sädgäss och sångsvanar är under flyttningen de stora strandängarnas gäster. Så fort hävd eller vattenregimen upphör börjar kaveldun, bladvass och ibland även jättegröe snabbt vandra in. Dessa arter gör att det grunda vattnet, 50 cm eller grundare, växer igen så att gäss, änder och vadare inte når botten. På land sprider sig brunskära, veketåg, älgört och buskar som gråvide.
Läs Svenska Jägareförbundets broschyr!
Frågor och svar om Holmöns Sjöängar
På sidan Holmöns Framtid arbetar vi för olika projekt som vill stödja utvecklingen av Holmön. Ett aktuellt sådant är Holmöns Sjöängar som drivs av en ideell förening. Kring detta projekt har uppstått en infekterad debatt på Fria Vindar där sakfrågorna inte är huvudsaken utan där man hellre driver en ren förtalskampanj, mestadels anonym, som seden där är.
Holmöns Sjöängar är ett försök att öka Holmöns attraktionskraft, för både fåglar och människor. Gruppen som driver projektet är alla frivilliga och har inga som helst ekonomiska egenintressen i att skapa eller driva en fågelsjö. Snarare tvärtom, redan nu en läggs massa timmar på att söka pengar, förhandla med markägare och kontakta myndigheter av olika slag. Denna frivilliga arbetstid kommer att öka dramatisk om våtmarken blir en realitet, både under uppbyggnadsfasen och under driften.
Tyvärr har en grupp markägare och andra personer kopplade till Fria Vindar hittat en ny måltavla efter diskussionerna om vindkraften. Genom lögner, insinuationer och förtal dras idén om fågelsjön i smutsen och de som arbetar med projektet misskrediteras.
En punkt som är återkommande i den alltmer animerade debatten är att våtmarksgruppen körde över markägarna och att de ställdes inför ett fullbordat faktum. Det är en direkt lögn. Vi arbetade ut ett prospekt så att vi kunde presentera ett någorlunda realistiskt alternativ som markägarna fått chans att överväga. Men även om det på flera ställen i prospektet och senare i debatten med all önskvärd tydlighet framgått att om vi inte får några markägare med oss så blir det ingen våtmark, har denna fråga återkommit gång på gång. Orsaken kan vi bara sia om, men sannolikt handlar det om en absolut ovilja att ta till sig information och framförallt förstå den.
Låt oss en gång för alla slå fast att en våtmark inte kommer att anläggas på mark som markägaren inte upplåter. Svårare än så är frågan inte.
Man anger vidare att Söråkern skall fortsätta vara jordbruksmark. Visst skall det vara så, men finessen med en våtmark är att den på ett effektivt sätt kompletterar och ökar näringsvärdet på Söråkern. Genom att ha både får och kor som landskapsvårdare får vi dels en attraktiv mark för djuren och en fågelsjö som blir aktiv och dynamisk. Dessutom behöver området inte röjas då mularnas och klövarnas kraft är stor. För djuren kommer vi också att erbjuda betesbidrag.
Ytterligare en missuppfattning är att en fågelsjö är för evigt. Inget kan vara mer fel. Är det så att vi under den femåriga försöksperioden upptäcker att projektet är omöjligt och får dåligt gehör hos Holmöbor och besökare avslutar vi det genom att ”dra ur proppen” och återställer marken till det skick den var.
Ett annat märkligt inslag i debatten är påståenden om att Holmön Byamäns samfällighetsförening skulle ha tagit på sig uppgiften att anlägga och driva fågelsjön och dessutom bekosta markarrenden. Samfällighetsföreningen redogör här för saken. Att dessutom gå till tings för att hävda detta är omdömeslöst.
En sak vi inte betonat men som mycket väl kan bli en realitet är att om Holmöns Sjöängar genomförs kan vi genom olika fonder, stöd från myndigheter, pengar från besökare med mera få in så pass mycket ekonomiska medel att vi dels kan driva fågelsjön, men även för att finansiera deltidstjänstarbeten. Hur formen för det skall se ut är ännu oklart då Föreningen Holmöns Sjöängar inte kan ta på sig arbetsgivaransvar. Även olika näringsidkare på Holmön som lanthandeln, Novas Inn och vandrarhemmen kommer att dra nytta av en ökad besöksström.
Vi har också inhämtat synpunkter från t.ex Naturvårdsverket om projektet och fått svar från den ansvariga för det nationella miljökvalitetsmålet Myllrande Våtmarker:
Naturvårdsverket (ser) gärna att det anläggs våtmarker på det vis som beskrivs i er folder och önskar er lycka till med ert projekt
Sammanfattningsvis kan Holmöns Sjöängar bli en nödvändig och inspirerande injektion för Holmön. En attraktion som både besökare och bofasta kan samlas kring. I ljuset av det undrar vi vad kritikerna egentligen har för bevekelsegrunder för sin genomgående negativa, för att inte säga hatfyllda, attityd.
Att föra en debatt på Fria Vindar har gång efter annan visat sig meningslöst av skäl som ovan. Vi inbjuder därför till debatt i sak på vår sida och besvarar gärna frågor som skickas via epost. Dock inte anonyma sådana.
Adressen är: holmon.info@gmail.com
Björn Olsen och Sven Nordblad
Sjöängen
Fram för mera mångfald! Fåglar av fler slag.
Dom flög iväg när jordbruket blev vad det är idag.
Men Holmön har dessbättre kor och får som kunde gå
och beta runt det vattenblänk vi hoppas en dag få.
En sjöäng, ja en våtmark – en mindre fågelsjö.
En möjlighet för eldsjälar att skapa en miljö
dit fåglar återvänder och där nya visar sej.
Det skulle kunna bli så bra om inte nån sa nej!
En liten grupp har löpt amok och gått direkt till rätten.
Men missförstånd och smutskastning är knappast bästa sätten.
Detaljer går att lösa, man kan faktiskt resonera
och hålla sej till sanningen – det vill jag poängtera!
Ta tillfället i akt nu och underlätta detta,
klyftiga idéer dom bör man värdesätta.
Betänk hur engagerade ornitologer är
i alla väder, höst och vår – när pippin väl är här!
Agda
Botniabanan får godkänt av Naturvårdsverket
Vi har i tidigare inlägg berört frågan om Botniabanan som går igenom ett Natura 2000 område med fåglar. Ett antal kompensationsåtgärder vidtogs för att skydda fågellivet och efter fem år finns nu svaret på hur dessa lyckats. Kritiken mot Botniabanans dragning var hård från vissa håll men kom på skam visar nu remissvaret om den sk ”prövotiden” som Naturvårdsverket nyligen lämnat.
Generellt om kompensationsåtgärderna och uppföljningen av dessa
De under prövotiden gjorda erfarenheterna visar att kompensationsåtgärderna i stort utfallit som förväntat. Naturvårdsverket bedömer att i flera delar har åtgärderna med god marginal uppfyllt sina mål och syften. Detta gäller exempelvis storområdets ekologiska funktionalitet, samt antalet rastande sädgäss, sångsvanar, tranor och änder i såväl kompensationsområdena som i delta- och slättområdet i stort. Störningarna av järnvägen på de berörda fågelgruppernas födosöks-, rast- och övernattningsplatser har visat sig vara mindre än vad som befarades. Vidare bedömer Naturvårdsverket att åtgärderna även har haft stora positiva effekter på en rad andra fågelarter. Bl.a. har den ökade andelen hävdade strandängar som ansluter till såväl öppet vatten som åkermark ökat storområdets värde för många änder, gäss, vadare och rovfåglar, förutom de utpekade arterna och artgrupperna som nämns ovan. Det har också visat sig att sädgås, sångsvan och trana är mer opportunistiska än vad som befarades och att de i relativt hög grad förmår att anpassa sig till nya omgivningsfaktorer. Det gäller såväl störningar av passerande tåg, som möjligheten att nyttja nya födosöks-, rast- och övernattningsplatser.
Hela remissvaret från Naturvårdsverket.
En bild från reportage 2012-05-18 i Sveriges Radio Botniabanan fungerar för fåglar.
Av detta lär vi oss att inte i förväg döma ut projekt som kommer att vara till stor nytta utan att först noga ta reda på fakta. Parallellen till vindkraft på Holmöarna är uppenbar.
Tips från våra läsare om havsörnsdebatt
Fågelsjö ökar Holmöns biologiska mångfald
Uppdaterad 2015-07-28 se kommentarer sist på sidan
Enligt FN är de största hoten mot människors hälsa global uppvärmning, sociala orättvisor, konflikter och förlust av biologisk mångfald. Om vi fokuserar på det sistnämnda visar det sig som allt större monokulturer av grödor, husdjur och människor. Förutom en allmän utarmning av arter innebär förlusten av biologisk mångfald även stora risker för framtida sjukdomsutbrott och epidemier.
Det kan tyckas långsökt att bristen på biologisk mångfald skulle kunna ha något med sjukdomar att göra, men förklaringen är ganska enkel. När vi förlorar djur och växtarter i vår närhet ökar andra arter på de försvunnas bekostnad. Utspädningseffekten på grund av en hög biologisk mångfald försvinner och det innebär att om sjukdomsalstrande mikroorganismer, exempelvis Borrelia eller TBE, föredrar en expanderande djurart kommer mikroorganismen öka i naturen med ett ökat antal sjukdomsfall bland djur och människor.
Vad har då detta med Holmöns framtid att göra? Om vi bortser från vindkraften och vilka synpunkter vi har på den, är nog de flesta överens om att Holmön under de senaste decennierna tappat i biologisk mångfald. Det pågår en kraftig igenväxning som driver ut slättlandets varierade fågel, växt och fjärilsrikedom mot några få arter som kan leva i ett igenväxande landskap.
Som ett exempel; när jag började vara på Holmön i början av 1980 talet fanns det gott om storspov, sånglärkor, svalor och andra arter kopplade till det öppna landskapet. Jag har dessutom som den förste stationschefen för Stora Fjäderäggs fågelstation en djup inblick i fågelfaunan på Holmön. Idag, med endast ett, kanske två par, är storspoven snart utrotad från Holmön. De flesta andra arter kopplade till odlingslandskapet går samma öde till mötes.
Det andra hotet är invasiva arter. Under de senaste veckorna har det debatterats om lupinerna har något att göra i den svenska naturen. Vackra eller inte, så är de invasiva och tränger ut andra växtarter, med följd att exempelvis, fjärilar, humlor och bin får det allt svårare. Det mest märkbara exempel på invasiva arter på Holmön är minken som invaderat på bred front. Idag sker minkföryngringar på många platser med stora effekter på kustfåglar i allmänhet och på tobisgrissla och svärta i synnerhet. De minneskunniga kommer nog ihåg hur stora svärmar tobisgrisslor från Trappskär mötte båtfararen som precis rundat trappen på väg mot östersidan eller Stora Fjäderägg. Det var det närmaste ett fågelberg som Holmön någonsin kunnat komma. Nere på Malgrundet, öster om Holmögadd, fanns bara för något årtionde sedan Skandinaviens största tobisgrisslekoloni. Idag är de borta.
Vad kan vi göra när det gått så långt? Det första är naturligtvis att hålla landskapet öppet. När några åkrar plöjdes i våras skapades en dramatisk kontrast i landskapet och fåglar av allehanda slag flockades. Det visar dels hur små åtgärder dramatiskt kan förändra djurlivet i byn, men det är också ett sorgligt exempel att en plöjd åker under en kort tid är Holmöns i särklass bästa fågellokal.
Det andra är att aktivt utrota minken. Det kan inte göras med fällor. Försöken är alltför många och misslyckandena lika många. Istället bör man göra som gjordes i Upplands skärgårdar. Använd minksökande hund, rök ut dem med lövblås med tillhörande rökaggregat och skjut de minkar som kommer upp. Vi måste arbeta för att Länsstyrelsen ger landstigningstillstånd att jaga på öar som omfattas av fågelskyddet. Å andra sidan har minken i stort sett gjort rent hus där så just nu har fågelskyddsområdena knappast något syfte.
Det tredje vi med enkla medel kan åstadkomma är ett skapa biotoper, exempelvis en fågelsjö, som ökar den biologiska mångfalden. Idag finns bidrag att söka från Länsstyrelsen för delfinansiering. Erfarenheter från södra och Mellansverige visar att en bygds attraktionskraft ökar dramatiskt när en fågelsjö är etablerad. På så sätt kan antalet och spektrum av besökare öka som utnyttjar Holmöns infrastruktur och som dessutom ofta är villiga att donera pengar till en av byn inrättad fågelsjöfond. Dessa medel kan finansiera arrenden, iordningställande och daglig skötsel.
Läs om Myllrande våtmarker på Naturvårdsverkets hemsida
Fler våtmarker behövs i odlingslandskapet anser Länsstyrelsen i Västerbotten
Sjösänkningar och utdikning har utarmat odlingslandskapet på våtmarker. Genom att återskapa våtmarker kan vi få ökad biologisk mångfald, en rikare kulturmiljö, renare vatten, starkare näringsliv och vackrare landskap.
Läs om den lyckade restaureringen av Hemmesta våtmark
Sjön omges av breda promenadstigar och två fågeltorn med informativa skyltar gör att alla kan njuta av både fisk- och fågelliv. Jo, man ser gäddorna leka uppifrån tornet!
Vi har tidigare på denna sida visat vilka positiva effekter en restaurerad Degersjö kan få. Kritiken från FV har stundom varit hård även mot en restaurerad sjö. Argumenten har varit, ”vi vill inte ha några konstgjorda ankdammar, det finns så många våtmarker på Holmön att det inte behövs några nya”. Förvisso är det sant att det ständigt avsnörs våtmarker som småningom blir myrar. Gemensamt för dessa och i skarp kontrast mot en anlagd fågelsjö, är att de är näringsfattiga, innehåller få växt och djurarter samt är otillgängliga för dagbesökaren. Dessutom kan får och eventuellt framtida kor användas för att hålla en anlagd våtmark öppen, gödsla den och samtidigt dra nytta av näringsrikt bete. Klövarnas och mularnas kraft är stor. Med andra ord ett vinnande koncept för alla parter.
______________
Vi har lyssnat på kritiken och har istället inventerat andra alternativ som inte kommer i konflikt med de som bor nära Degersjön. Vi kommer småningom och om förarbetet lyckas, sammankalla till ett informationsmöte och samla in synpunkter från Holmöbor för att inom en snar framtid skapa en fågelsjö.
En fågelsjö med hög tillgänglighet, handikappanpassade spångar och fågeltorn. Dessutom finns flera ornitologer på Holmön som kan stå för guidade visningar av sjön och dess djurliv. En fågelsjö bidrar till att öka den biologiska mångfalden men sist men inte minst skulle den bidra till att Holmön fortsätter vara en levande bygd. Vindkraft eller inte.
Björn Olsen
Klicka på Read more för kommentarer till inlägget
Minkarnas middag på Malgrundet
Minken kommer ursprungligen från Nordamerika men introducerades i Europa för pälsens skull. Till Sverige kom minken omkring 1928. De gårdsuppfödda minkarna har sedan släppts lösa och etablerat fasta bestånd. De flesta av Europas vilda minkar, bland annat alla i Skandinavien, härrör från för länge sedan förrymda och avsiktligt utsläppta (främst under andra världskriget) tamdjur.
Födan varierar, men utgörs sommartid i huvudsak av större kräftdjur, groddjur och mindre däggdjur smågnagare, hardjur och mullvad, samt simfågel, främst måsar och änder, speciellt ungar. Vintertid tar den huvudsakligen fisk. (Källa Wikipedia)
Minken finns på Holmön och orsakar stor skada. Här ett reportage från SVT 2005:
Tydligen är detta uppgifter som gått Naturvårdsverket förbi eftersom man i sina samrådssvar om vindkraft menar att bl.a stora bestånd av Tobissgrissla fortfarande finns på Holmöarna.
Minken jagas på Holmön ibland med fällor men det är en ineffektiv metod vilket försök visat. I Norge har man skottpengar på mink.
P4 Västerbotten reportage 2015-07-08 från Holmön om fågelarter som försvinner
Man pratar ibland om att bevara det ”orörda” Holmön. Hur bör man då se på minken som inte är en ursprunglig art och som kommit in mycket sent? Borde den alls få finnas här där den gör stor skada och borde den därför inte hållas borta från Holmöarna och särskilt från naturreservatet? Och hur ska detta i så fall finansieras när Naturvårdsverket har ont om medel?
Nu är minkfrågan förstås inte den enda som behöver lösas och för vilket medel saknas. Detsamma gäller underhåll av krondiken, igenväxning med sly, uppgrundning av kanalen mellan Holmön och Ängesön, turistsatsningar etc, etc.
Trafikverket signalerar dessutom nu att man vill sluta med underhållet av kajen i Gäddbäck. Tillsammans med den igenväxande kanalen innebär detta att ett genuint gammalt fiskeläge på sikt försvinner liksom en vacker båtled. Knappast en turistsatsning värd namnet!
Årliga bygde/utvecklingsmedel från vindkraften på uppskattningsvis 0,5-1 miljon kronor är naturligtvis en möjlig väg fram. Om satsningar sker via EU-medel eller liknande dubblas summan vid en självfinansiering på 50%. Att tro att man kan förlita sig på frivilliga bidrag och insatser är däremot naivt.
Eller måste man acceptera uttalanden som nedanstående som gjorts i samband med planerna på en restaurerad våtmark men hur stämmer denna uppfattning i så fall med önskan om en hållbar utveckling för Holmöarna:
”Naturen här ute sköter sig själv och måste bevaras osminkad och naturlig!”
Sven Nordblad
Sommarvind på Holmön
Att återskapa Degersjön? Ett lysande förslag!
Då skulle fåglar lockas hit som inte ses idag.
Och likaså besökare som ger sej ut och spanar
på jordugglor och krickor och möjligtvis brushanar.
En lättåtkomlig fågelsjö blir ju en fin arena
för dvärgmås, grågås, skrattmås och månne en rödbena?
Svarthakedoppingar kan dyka opp längs gräsbevuxna stränder.
Tofsvipor, knipor, viggar och diverse sorters änder.
En restaurerad våtmark med äng skulle förstärka
livsmiljön för gluttsnäppa såväl som ängspiplärka.
Sävsångaren kan bli en vän, och enkelbeckasinen.
Och bo där med vår guldvinge, som lär va en fin en!
Agda
Tilläggsavtalet
Klicka på bilden för större text
I dagarna har Gröna Holmön AB skickat ut ett tilläggsavtal för vindkraftsprojektet på Holmön. Det innehåller främst kompletteringar om bygdemedel och verk med högre effekt. Bygdemedlen ska gå till Holmöns utveckling och är glädjande nog mycket högre än de som normalt erbjuds i avtal om vindkraft.
Folkbladet har publicerat en saklig och informativ artikel om detta i pappersupplagan som vi här återger med tillstånd från tidningen.
Frågan om bygdemedel har vi tidigare tagit upp i en artikel som handlar bl.a om E.ON miljöfond vilken har ett upplägg liknande det för Holmön men med mycket lägre ersättningar. Som jämförelse kommer vindparken på Holmön att innebära årliga utvecklingsmedel på omkring 700.000 kr vid beräknad produktion mot 180.000 kr enligt modellen från E.ON. Utvecklingsmedel som också tillfaller enbart Holmön och inte fördelas över hela Sverige.
Vad detta skulle innebära för Holmöns framtida utveckling är lätt att förstå – som t.ex möjligheter att restaurera en våtmark och fågellokal av unikt slag eller att anlägga en småbåtshamn på östra sidan av Holmön!
Sven Nordblad
Om Naturskyddsföreningens i Umeå samrådssvar
Naturskyddsföreningen i Umeå har lämnat ett samrådssvar om vindkraftprojektet på Holmöarna. Argumenten som framförs mot projektet består emellertid mest av de vanligaste felaktigheterna och missuppfattningarna om vindkraft och situationen på Holmöarna.
Dessutom har man uppenbarligen inte förstått vilka områden på Holmöarna som planeras för vindkraft, vilket ensamt diskvalificerar samrådssvaret.
________________
Den Violetta guldvingen
I ett samrådssvar lyfter Naturskyddsföreningen fram den Violetta guldvingen som ett viktigt skäl att inte anlägga vindkraft på Holmön. ”Ett exempel på en skyddsvärd art som riskerar att minska i antal eller försvinna från området vid störning är fjärilen Violett guldvinge (Lycaenahelle), som är starkt hotad i hela Europa. Arten har påträffats
utanför Natura 2000-området.”
Här har antingen Naturskyddsföreningen fått det hela om bakfoten i allmänhet eller duperats av Fria Vindar i synnerhet. Eftersom den främst trivs i blöta översvämningsområden av ängskaraktär är det viktigaste tillhållet för Violetta guldvingen på Holmön Degersjön.
”Violett guldvinge finns på blomrik ogödslad slåttermark, i skogsgläntor, på kalkrik mark i fjällen och på andra platser där dess värdväxt växer.” Vare sig till exempel Klafsänget eller Fanasjöarna med sin karga karaktär är optimala miljöer för arten. Vad de och Fria Vindar ”glömmer” att tala om är att den Violetta guldvingen är starkt hotad på Holmön på grund av att Degersjön och andra slåttermarker i snabb takt växer igen.
En restaurering av Degersjön skulle, trots vad Fria Vindar anser, vara en av de viktigaste åtgärderna för att få behålla arten på Holmön. Naturvårdsverket finansierar ett åtgärdsprogram under perioden 2013-2017 för att stärka artens fortlevnad.
Åtgärdsprogrammet väntas även gynna andra hotade arter som också är knutna till öppna marker. Bland dessa arter kan nämnas bland annat storspov, buskskvätta, och sånglärka. Kort sagt har den Violetta guldvingen inte ett dyft att göra med vindkraftsetablering på Holmön. Som vanligt helgar alla medel ändamålet för Fria Vindar. Allt från direkta lögner till att skapa en sanning som har mycket lite med verkligheten att göra. Det är tråkigt om Naturskyddsföreningen i Umeå inte genomskådar detta.
Läs mer om restaurering av Degersjön och hur Fria Vindar motarbetar projektet
Fågellivet på Holmöarna
För generella synpunkter vad gäller Holmöns fåglar hänvisar vi till våra kommentarer till Sveriges Ornitologiska Förenings samrådssvar om vindbruk på Holmöarna.
Om Sveriges Ornitologiska Förenings samrådssvar
Tryck Read more för fortsättning …
Om Sveriges Ornitologiska Förenings samrådssvar
Uppdatering om Botniabanan
Sveriges Ornitologiska Förening (SOF) har lämnat ett samrådssvar om vindkraftsprojektet på Holmöarna. Tyvärr bygger det på en felaktig bild av fågellivet på Holmöarna och man stöder sig på prejudicerande domar i liknande fall som man misstolkat.
Man har heller inte förstått projektets dubbla syften – dels det självklara att bedriva vindbruk på en plats med mycket goda vindförhållanden men också att bygga upp kunskaperna om vindbruk i skärgårdsområden och dess påverkan på fåglarna.
________________
Fågellivet på Holmöarna
I skrivelsen från SOF och Daniel Bengtsson står det att Holmöarna har stora bestånd av tobisgrissla och svärta. Det var sant för tio år sedan. Särskilt när det gäller tobisgrisslan har ju beståndet gått ner kraftigt och är idag bara en spillra på grund av minkpredation.
Dessutom för man fram uppfattningen att Holmöarna är oerhört fågelrika. Visst kan det vara så att diversiteten är bra, men den är ingalunda unik. Förutom smålom, trana och havsörn är inte bestånden överdrivet rika. Det är generellt ganska tyst i skogen även en fin försommardag. I södra Sverige eller varför inte var som helst på Västerbottens fastland är diversiteten och individrikedomen mycket högre.
Under de senaste 20 åren har också häckande andfåglar avsevärt minskat, till och med så mycket att jakt på dem inte längre är meningsfull. Däremot har trana och särskilt sångsvan ökat markant. Under samma period har vi också haft en ”invasion” av bisam, som på kort tid ätit upp det mesta av gräs och andmat i sjöar som Storfjärden, Klafsänget och Brännfjärden. Skrattmås syns nästan aldrig numera och Svärtor och Ejder är fåtaliga.
Detta bör komma fram till SOF och Länsstyrelsen så att man utgår från korrekta fakta vid granskningen av projektet.
Däremot är det tveklöst så att fågelrikedomen är hög, framför allt vad gäller småfågel under höststräcket. Men där torde vindkraften vara helt utan betydelse. De stora sträck av fåglar man i skrivelsen refererar till gäller sannolikt lom. Dessa är dock havsanknutna och kommer inte i närheten av ett vindkraftverk vid passagen genom Kvarken. För övrigt är ”havsfågelsträcket” sannolikt bara en bråkdel av vad man kan se en bra dag i Kalmarsund eller längs Ölands östkust. Så att ta upp det som ett argument mot vindkraft på Holmön förfelar sitt syfte.
Åter – att basera sina uttalanden på korrekt faktaunderlag är mycket viktigt, inte minst för att inte riskera ornitologernas rykte hos allmänheten. Jämför Botniabanan där vissa ornitologers farhågor om störning av fågellivet helt kom på skam men ledde till försening och fördyring av projektet.
Holmön är en fantastisk plats, men när det gäller fågelrikedom skall vi inte segla under falsk flagg.
Endast ett generellt yttrande
Till SOF:s heder skall läggas att man klart deklarerar att det yttrande man gjort bygger på generella riktlinjer och inte på det specifika Holmöärendet. Men i och med detta mister det naturligtvis en stor del av värdet.
Klicka på Read more för fortsättning …
Medvind för förnybar energi och vindkraft på Holmön
Efter valet har Sverige fått en ny regeringen med målsättningen i energifrågor att:
– den förnybara elproduktionen bör byggas ut ytterligare
– kärnkraften ska ersättas med förnybar energi och energieffektivisering
– kärnkraften ska bära en större andel av sina samhällsekonomiska kostnader, säkerhetskraven ska skärpas (oberoende härdkylning) och kärnavfallsavgiften höjas
– Vattenfall skall bli ledande i omställningen av energisystemet mot en högre andel förnybar energi
– Vattenfalls planer på att förbereda för byggandet av ny kärnkraft avbryts.
Hur kommer detta att påverka vindkraftsprojektet på Holmön?
Svensk kärnkraft har svårt att nå lönsamhet
Tack vare den sänkning av elpriserna i Sverige som den det förnybara energitillskottet inneburit kan inte ens sedan länge avskriven kärnkraft nå lönsamhet. SVT rapporterar att kärnkraftverket i Oskarshamn nu blivit en rejäl huvudvärk för ägarna. Både under 2012 och 2013 gjorde kärnkraftverket ca 1,5 miljarder kronor i förlust per år. Även 2014 ser ut att bli ett förlustår. Det har helt enkelt kostat mycket mer att producera el än ägarna har kunnat få betalt för den på marknaden.
Den 17 oktober meddelas så att reaktor O1 ska läggas ner så snart det är möjligt. Tack vare den ökande produktionen av vindkraftsel beräknas elpriserna dock inte att stiga.
Foto OKG
Förnybart konkurrerar ut el från fossila bränslen och kärnkraft
VK rapporterar att det brukade heta att en dag skulle sol- och vindkraft kunna tävla med konventionell energi. Ja, nu är det ”en dag”, säger George Bilicic vid Lazard enligt The Financial Times.. Under första halvåret i år var hälften av alla storskaliga nya kraftprojekt i USA sol och vind, en mycket högre andel än tidigare, skriver The Financial Times.
I USA säljer familjen Rockefeller oljetillgångarna och satsar på förnybart.
Rockefeller Brothers Fund har för avsikt att sälja av tillgångar inom fossila bränslen och istället satsa på förnybar energi. Sammanlagt rör det sig 860 miljoner dollar som omfördelas från oljeinvesteringar till grönare energikällor.
I Sverige deklarerar Svenska Kraftnäts generaldirektör Mikael Odenberg att detta med ny kärnkraft är en utopi. Det finns ingen aktör som i dag utifrån kommersiella grunder allvarligt kan överväga att investera 70 miljarder i en anläggning som kommer ge avkastning först om 15–20 år.
Fortfarande efter 30 år är faran med Tjernobyl inte över
Och i Tjernobyl fortsätter problemen med den år 1986 havererade reaktorn som drabbade Sverige med radioaktiva utsläpp:
Närmare sex miljarder kronor saknas vid det här årets slut för att färdigställa den enorma sarkofagen i stål över olycksreaktorn i kärnkraftverket Tjernobyl.
Efter explosionen våren 1986 byggdes först en sarkofag av betong, som ganska snart visade sig vittra sönder. 1997 fattades ett beslut av de sju ledande industriländerna i Västeuropa att bygga upp en fond för att finansiera bygget av ny och större sarkofag i stål. Totalt bidrar ett 40-tal nationer, däribland Sverige.
Finlands befolkning vill inte bygga kärnkraft i Pyhäjoki
I Finland är en majoritet av befolkningen emot ny kärnkraft.
Klicka på Read more för en sammanfattning av vindkraftsprojektet på Holmöarna …
Turistsatsning motarbetas
Fria Vindar är nu motståndare till den biologiska mångfalden. Satsningen på att restaurera Degersjön har aggressivt bemötts av Fria Vindar. Det senaste är ett besvär som skickats till Länsstyrelsen och Umeå Kommun. Skälen som anges senast på VK´s debattsida är bland annat att bete skulle försvinna för det tänkta ekojordbruket samt att man inte vill ha konstgjorda ”ankdammar” på Holmön.
From: friavindar779
Sent: den 24 juni 2014 16:50:30
To: Umeå Kommun; Länsstyrelsen i Västerbottens län
Subject: Nej till kompensationsåtgärder, Holmöarna!
Vi säger ett kraftfullt NEJ till de kompensationsåtgärder som planeras av SlitevindAB ute på Holmöarna. Vi lever här ute i en jungfrulig marin landhöjningsbiotop. Grunda havsvikar avsnörs med tiden och nya våtmarker och insjöar bildas. Att nu som föreslås göra Degersjön till en konstgjord fågelsjö finns inget behov för. Det är bara en ursäkt för att bana väg för en storskalig vindkraftsexploatering som vi också säger ett kraftfullt nej till. Naturen här ute sköter sig själv och måste bevaras osminkad och naturlig! Vi som tycker så är FriaVindar, Holmöns största sammanslutning. Vi består till stor del av Holmöättlingar med rötter från ett fiskarbondeliv. Bland oss finns ett stort antal mark och fastighetsägare!
Vänligen
Torbjörn Eriksson/talesperson FriaVindar
Tänk på följande citat från Torbjörn Eriksson, Fria Vindar: ”Naturen härute sköter sig själv och måste bevaras osminkad och naturlig”. Det är ett mantra, utan innebörd, de ständigt upprepar. Och hur kan man säga så samtidigt som man anser sig vara av bonde- och fiskarsläkt? De verkar inte förstå att natur och kultur måste samverka för att behålla en levande landsbygd.
Här måste några punkter klarläggas. För det första har restaurering av våtmarker genomförts på en mängd platser i Sverige. På samtliga platser har det blivit en succé för den biologiska mångfalden med en större variation av växter, fjärilar och fåglar. Detta har varit till stor glädje för besökare samt för de djur som attraheras av våtmarken.
För det andra är en våtmark ingen konflikt till ett ekojordbruk. I många fall och särskilt i magra isolerade områden är en våtmark en förutsättning för ekojordbruk. Våtmarken hålls öppen av frigående djur, växtligheten är frodigare kring en våtmark och detta växelspel gynnar både våtmark, vilda och tama djur. Djuren göder våtmarken och våtmarken göder djuren.
För det tredje är turism något som Holmön mår bra av. En aktiv Degersjö skulle kunna förlänga turistsäsongen avsevärt. Dels kan besökare följa fåglar från maj till oktober. Detta gynnar panget, affären, ekojordbruket och slutligen färjans överlevnad. För att det skall fungera är tillgänglighet nyckelordet. Vår tanke är att Degersjön skall vara lättillgänglig för samtliga besökare även de som är funktionshindrade.
Se gärna närmare på presentationen om Degersjön här på sidan
Björn Olsen
Degersjön – en slättsjö i skärgårdsnatur
Vad skulle det betyda att ha en levande och aktiv våtmark på Holmön? Frågan har debatterats livligt senaste tiden. Vissa menar att Holmön har de våtmarker ön förtjänar och kan försörja. Andra tycker att anlagda våtmarker är ”ankdammar”. Men flera tror att en levande våtmark kommer att bli ett givet besöksmål för turister, sommarboende och fastboende på Holmön.
Först och främst handlar det inte om att anlägga en helt ny våtmark som saknar historisk förankring på Holmön. Den tänkta placeringen är Degersjön, alldeles söder om gamla affären, som idag inte är någon sjö utan snarare en åker som växer igen. I början av 1900 talet dikades Degersjön ut för att skapa odlings och betesmark. När hävden småningom försvann började igenväxningen. Det handlar alltså inte om att skapa något nytt, det handlar om att återskapa något som funnits på Holmön.
Det finns ju gott om våtmarker på Holmön som Klaffsänget och Fanasjöarna. Det är sant, men att återskapa Degersjön skulle skapa en miljö som skiljer sig från de övriga näringsfattiga sjöarna. Degersjön var sannolikt en näringsrik sjö som närdes av både folk och fä. Därmed hade den även en flora, fjärils- och fågelfauna som var mångdubbelt rikare än vad Holmöns våtmarker kan erbjuda idag.
Den violetta guldvingen trivs i det som idag är Degersjöns södra del. Det är en mycket vacker rödlistad fjäril som förtjänar ett besök. Ta med en handkikare så är det lätt att se någon av de femtiotal guldvingar som finns. Den violetta guldvingen trivs i slåttermark, gärna med en del vätor. Om Degersjöns utveckling fortsätter som hittills kommer det snart att vara igenvuxet och den violetta guldvingen kommer att försvinna i samma takt som slyet växer upp. Så här ser Degersjön ut idag.
Några hyser farhågor att våtmarker skapar fina kläckningsmiljöer för olika stickmyggarter. Erfarenheter från andra platser är att det inte blir några problem. Tvärtom kan den öppning i landskapet som en våtmark skapar ge så fria vindar att myggorna knappast blir något bekymmer. De flesta stickmyggor på Holmöarna kläcks i små vätor under granar. Och granar finns det gott om på Holmöarna, alldeles för gott om.
Flera har debatterat att Holmön behöver ekologiskt jordbruk, med frigående får, kor och grisar. Ett lovvärt initiativ som skall stödjas. Särskilt idag när debatten om varifrån vi får vårt kött är mer aktuell än någonsin. Se gärna den DN-debatt artikel som publicerades den 10 juni 2014.
Ett bra sätt är att beställa kött av Peter och Susanne och på så sätt öka drivkraften att få en hållbar och ekonomiskt lönsam djurhållning på Holmön. Här kan den restaurerade Degersjön och den ekologiska djurhållningen samverka. Runt Degersjön bildas bra bete. Problemet för näringsrika sjöar är att de växer igen om det inte finns någon hävd. Att ha frigående djur håller landskapet öppet och samtidigt göder djurens avföring och urin sjön på ett bra sätt. Samtidigt är en ”slättsjö” en fälla som binder kväve och andra näringsämnen mycket effektivt. Således får vi en sjö med många biologiskt aktiva zoner som kommer att gynna frigående djur, fåglar och inte minst den violetta guldvingen. Konceptet har tidigare provats framgångsrikt på en mängd platser i Sverige till nytta och nöje för både näring och turism.
För något år sedan drogs bidraget för att återskapa våtmarker in från Länsstyrelserna. Därmed försvann den viktigaste finansieringskällan. Således måste man nu ha externa aktörer som går in med finansiering för kompensationsåtgärder. Den restaurerade Storavan i anslutning till Botniabana är ett bra exempel på det. Besök den om ni har chans och föreställ er en levande Degersjö på Holmön.
Innan dess, ta en titt på presentationen om hur Degersjön skulle kunna se ut i framtiden och vilken potential som finns i en återskapad sjö.
Björn Olsen
_____________
Uppdatering: Fria Vindar motarbetar projektet