Västerbottens Museum har 2014-10-21 avgett ett kompletterande samrådssvar om vindkraftsprojektet på Holmön som väcker frågor.
Det är först och främst besvärande och mycket kortsynt att museet inte tycks kunna se kopplingen mellan kulturmiljö och vindbruk. Vindkraften skulle nämligen kunna ersätta traditionella näringar som fiske och jordbruk när dessa nu inte längre kan tillföra resurserna som krävs för drift och underhåll av de kulturhistoriskt värdefulla miljöerna.
Men det handlar också om negativa bedömningar om förmodade ljud- och ljusstörningar som kanske Svenska Kyrkan hellre än museet borde göra.
Bakgrunden till sistnämnda påstående är museets uppfattning att ”närheten (till Kyrkan) av ett vindkraftverk innebär ett stort intrång”:
För det första bör man veta att närmaste vindkraftverk ligger mer än 1 km från kyrkan och synbarheten från Kyrkan torde bli liten särskilt som en avskärmande ridå av vintergröna barrträd finns mellan Kyrkan och verken:
Men oavsett detta – är Västerbottens Museeum rätt instans att avgöra om ett vindkraftverk innebär ett ”stort intrång” på Kyrkans område?
Svenska Kyrkans uppfattning i klimatfrågan (jmf artikel i VK) är mycket initierad och framgår av ett nyligen publicerat 100-sidigt biskopsbrev där det står:
Klimatförändringen är sannolikt den största utmaningen som människan någonsin har stått inför, skriver Svenska kyrkans biskopar …
Man baserar sin uppfattning på resultaten som IPCC lagt fram. Som den temperaturökning vi riskerar:
Och man konstaterar:
Vi vet idag att förnybara energikällor måste ersätta fossila bränslen om klimatet ska kunna stabiliseras. Det krävs att utsläppen av växthusgaser minskar kraftigt för att helt upphöra i mitten av seklet, och åtgärder måste vidtas snabbt; ju senare utsläppen börjar minska, desto svårare, dyrare och mer riskfyllt blir det att komma ner till noll … Men utvecklingen går fortfarande åt fel håll. Figur 1 visar att de globala utsläppen behöver plana ut och börja minska kraftigt inom de närmaste åren om det ska vara möjligt att hejda uppvärmningen under 2 grader, vilket är det mål som formulerats i FN:s klimatkonvention.
I brevet anvisas olika åtgärder som:
• Sätt ambitiösa mål för energibesparingar i Svenska kyrkans byggnader och för användning av förnybar energi.
• Låt förvaltningen av kyrkans ekonomiska tillgångar – aktier, skog och mark – synliggöra hur en teologiskt reflekterad syn på skapelsen bidrar till att minska klimatpåverkan och påskyndar klimatomställningen.
Att mot denna bakgrund påstå – som museet gör – att det skulle innebära ”ett stort intrång” om man från Kyrkan möjligen skulle kunna se toppen på ett vindkraftverk på 1 km avstånd, känns inte rätt.
Eftersom Svenska Kyrkan – som respektlöst sorteras in i kategorin ”somliga” i citatet ovan – i enlighet med nämnda brev har åsikten att satsningen på förnyelsebar energi är mycket angelägen, bör vindkraftsparken på Holmön inte innebära ett problem – tvärtom!
__________
Det nya yttrandet från museet kontrasterar också mot den tidigare kulturmiljöutredningen som lyder så:
”Ett stort framtida hot för det öppna odlingslandskapet och den kulturhistoriska bebyggelsen inom riksintressemiljön Holmöns by, är emellertid den alltmer minskande bofasta befolkningen på ön. Det bästa skyddet för ett kulturlandskap är en befolkning som brukar landskapet på ett hållbart och på ett hänsynsfullt sätt.”
Detta måste uppfattas som ett försiktigt ställningstagande för att vindbruk på Holmöarna kan vara betydelsefullt för öns överlevnad. Det rimmar också illa med det nya närmast hånfulla uttalandet om ”eventuella förmodade kringeffekter” av vindbruket.
Det kan också tilläggas att vindkraften historiskt varit betydelsefull med som mest 7 väderkvarnar på Holmön. Är det då fel att vår generation ställer oss bakom ett modernt nyttjande av vindkraft, som innebär att Holmön kan fungera långsiktigt genom att bidra med klimatanpassad energi för en mycket större befolkning på fastlandet?
__________
Självfallet ska ett museums samrådssvar tas på allvar. Men när Västerbottens Museum till sist jämställer vindkraftsparken med ”industrimiljöer eller stadsmiljöer med larmande ljud och ljusintryck” faller tyvärr förtroendet ytterligare för just detta samrådssvar.
Yttrandet riskerar också att undergräva förtroendet mellan Holmöborna och museet dit Holmöborna under långa tider skänkt värdefulla kulturföremål, små som stora. Kyrkan Helena Elisabeth som står på Gammlia liksom den gamla väderkvarnen vilka museet så fint restaurerat är bara två exempel. Väderkvarnen:
 |
 |
En allmänt negativ och förutfattad inställning till vindkraft lyser igenom i yttrandet från Västerbottens Museum och det vore olyckligt om den verkligen speglar museets inställning i frågan om vindbruk på Holmöarna.
Sven Nordblad