Inte helt oväntat går det tredje svaret helt i linje med de tidigare som är negativa till projektet. Vi vill här dock peka på vissa missuppfattningar som vi anser föreligger.
Våra allmänna synpunkter bland annat i fågelfrågan framgår av våra tidigare svar till Naturskyddsföreningen i Umeå och Sveriges Ornitologiska Förening SOF och mycket går naturligtvis igen i detta svar.
Vindbruksområdet är inte riksintresse för naturvård
NV:s inställning till vindkraftsprojektet sammanfattas i det första samrådssvaret från 2012:
Naturvårdsverket anser att den valda platsen är olämplig för vindkraftsetablering. Det är främst det rika fågellivet med stora förekomster av sträckande och häckande fågelarter som gör Holmöarna till en mycket olämplig plats. Den planerade parken ligger även inom ett område som klassats som riksintresse för naturvård och friluftsliv samt intill ett närliggande Natura 2000-område (både SGI och SPA) med mycket höga naturvärden ur ett nationellt perspektiv.
Det är en allvarlig missuppfattning att området där vindbruk planeras är klassat som riksintresse för naturvård. Vilket det inte är – utan produktionsmark för skogsbruk. Som jämförelse har Norra Skogsägarna lämnat uppgift på ungefärlig omfattning av de skogsytor som berörs av skogsbruksåtgärder på Holmöarna. Avverkning och gallring sker inte varje år då produktionen är för liten och därför måste detta samordnas vilket innebär att skogen samavverkas och samtransporteras med pråm.
Vid senaste uttag slutavverkades ca 30 ha (4.700 m3fub) och 45 ha gallrades (1.800 m3fub) vilket motsvarar ungefär 2 års tillväxt. Under vindkraftsparken hela livslängd på ca 30 år kommer alltså 450 ha skog att slutavverkas. Ängesön och Holmön omfattar vardera 2.400 ha. Den skogsareal som krävs för vindbruket i den nuvarande planen uppgår till 20-30 ha att jämföra med tidigare 40 ha när tre områden planerades.
Att skyddsvärda naturtyper skulle påverkas nämnvärt av vindbruket är osannolikt särskilt i jämförelse med det skogsbruk som bedrivs inom samma marker.
En satsning på vindbruk skulle också via markarrenden göra det möjligt att utöva så kallat hyggesfritt skogsbruk som annars är en ekonomisk omöjlighet på Holmöarna. En sådan satsning skulle i så fall öppna möjligheter till ökad sysselsättning inom skogsbruket och gynna en varsammare skogsvård.
Missuppfattningen om vindbruksområdets klassning återfinns också i det samrådssvar som Naturskyddsföreningen i Umeå lämnat och det vore olyckligt om de negativa uppfattningarna om projektet påverkats av denna.
Riksintresse för Naturvård omfattar samma arealer som Natura 2000 och Holmöns naturreservat. Och inom dessa områden planeras alltså inte vindbruk – jmf den högra bilden som visar riksintressen vindbruk där också det västra området strukits:
 |
 |
NV menar fortsättningsvis i svar nr 1 från 2012 att:
Det är positivt att bolaget försökt kartlägga fåglars uppehållsplatser och rörelsemönster i området. Men vi anser att undersökningar som har gjorts avser alldeles för korta perioder för att ge en rättvisande bild av fågelförekomsten. Undersökningarna ligger heller inte i linje med tidigare väldokumenterad kunskap. Den fågelutredning som har gjorts inför utbyggnadsplanerna fokuserar främst på kollissionsrisker. Barriäreffekter samt störning och bortträngning från naturliga habitat och häckningslokaler samt habitatförluster nämns inte.
Dessa påståenden är intressanta på många olika vis. Fågelundersökningen som bolaget påbörjade omkring 2010 och fortfarande gör uppfattar vi som den mest ambitiösa kartläggningen av Holmöarnas fågelliv som utförts och mycket ny och aktuell kunskap har framkommit – inte minst därför att nu finns ytterligare 3 års fågeldata att tillgå. Att som NV då påstå att denna nya kunskap kontrasterar mot äldre undersökningar och därför inte kan godkännas förefaller inte trovärdigt. Det är snarare så att gammal och ofullständig kunskap inte stämmer med ny.
De överlägset viktigaste fågellokalerna finns också längs kusterna och på öarna och inte i skogsbrukslandskapet. Detta innebär att barriäreffekter och habitatförluster inte är av den storleksordningen som NV menar.
Kanske är det så att NV inte har besökt Holmöarna i nutid för att bilda sig en aktuell uppfattning om dagens situation.
___________________
I svar 2 har man rättat sig angående riksintresset för naturvård men hävdar att:
Den valda platsen för verksamheten inte uppfyller kravet på en lämplig lokalisering enligt 2 kap. 6 § samt 3 kap. 1 § miljöbalken, bl.a. utifrån områdets nationellt unika naturvärden, områdets mycket stora betydelse för friluftsliv och rekreation, samt att det i stora delar är helt oexploaterat.
Jämför detta med beskrivningen av det skogsbruk som pågår inom området. Eller dessa iakttagelser gjorda av en öbo:
Jag har i uppemot 45 års tid under olika årstider och av olika anledningar strövat omkring i större delen av området. Med undantag för i de nordligaste delarna, där större stigar och vägar finns men som också ligger utanför berört område för vindbruk, har jag aldrig träffat på någon skogsflanör, svamp- eller bärplockare. Snårskog, hyggen och träsk kanske inte lockar så starkt ändå. Visserligen är området stort, men på den tiden borde man ju ha träffat någon om det är så populärt.
Fågellivet på Holmöarna
Vidare säger NV i svar nr 1 från 2012:
Holmön och de närmaste omgivningarna är Sveriges idag i särklass rikaste område för häckande skärgårdsfåglar, t.ex tobisgrissla, skräntärna och svarthakedopping. På öarna häckar ett stort antal rödlistade fågelarter som är känsliga för störning, arter som havsörn, fiskgjuse, bivråk, smålom, orre och tretåig hackspett. Dessutom passerar stora och nationellt betydelsefulla fågelsträck Holmöarna och havsområdet runt ön. Fågellivet är väl dokumenterat via ringmärkarstationen på Stora Fjäderägg och genom regelbundna kust- och häckfågelinventeringar.
Att Holmöarna hade stora bestånd av tobisgrissla och svärta var sant för tio år sedan. Särskilt när det gäller tobisgrisslan har beståndet gått ner kraftigt och är idag bara en spillra på grund av minkpredation. Se t.ex denna artikel på SVT Västerbotten:
 |
Den senaste rapporterade häckningen för svarthakedopping är från 1992 och under pågående inventeringar har den inte synts under omständigheter som tyder på häckning. Det är därför mycket, mycket sannolikt att arten är utgången.
Upplysningsvis är orre inte en rödlistad fågelart men omfattas av EU:s fågeldirektiv.
NV för fram uppfattningen att Holmöarna är oerhört fågelrika. Visst kan det vara så att diversiteten är bra, men den är ingalunda unik. Förutom smålom, trana och havsörn är inte bestånden överdrivet rika. Det är generellt ganska tyst i skogen även en fin försommardag. I södra Sverige eller varför inte var som helst på Västerbottens fastland är diversiteten och individrikedomen mycket högre.
Under de senaste 20 åren har också häckande andfåglar avsevärt minskat, till och med så mycket att jakt på dem inte längre är meningsfull. Däremot har trana och särskilt sångsvan ökat markant. Under samma period har vi också haft en ”invasion” av bisam, som på kort tid ätit upp det mesta av gräs och andmat i sjöar som Storfjärden, Klafsänget och Brännfjärden. Skrattmås syns nästan aldrig numera och Svärtor och Ejder är fåtaliga.
Detta bör komma fram så att man utgår från korrekta fakta vid granskningen av projektet.
Däremot är det tveklöst så att fågelrikedomen är hög, framför allt vad gäller småfågel under höststräcket. Men där torde vindkraften vara helt utan betydelse. De stora sträck av fåglar man i skrivelsen refererar till gäller sannolikt lom. Dessa är dock havsanknutna och kommer inte i närheten av ett vindkraftverk vid passagen genom Kvarken. För övrigt är ”havsfågelsträcket” sannolikt bara en bråkdel av vad man kan se en bra dag i Kalmarsund eller längs Ölands östkust. Så att ta upp det som ett argument mot vindkraft på Holmön förfelar sitt syfte.
Holmön är en fantastisk plats, men när det gäller fågelrikedom skall vi inte segla under falsk flagg.
Men självfallet måste fågelfrågan tas på största allvar och därför har den kanske mest omfattande fågelundersökningen genomförts och genomförs nu på Holmöarna. Detta ser vi som fågelintresserade som mycket positivt.
Kulturmiljö
NV anser att vindkraft står i motsats till kulturmiljö på Holmöarna, se svar 1 och 2. Jämför detta med konstaterandet i den tidigare kulturmiljöutredningen som lyder så:
Ett stort framtida hot för det öppna odlingslandskapet och den kulturhistoriska bebyggelsen inom riksintressemiljön Holmöns by, är emellertid den alltmer minskande bofasta befolkningen på ön. Det bästa skyddet för ett kulturlandskap är en befolkning som brukar landskapet på ett hållbart och på ett hänsynsfullt sätt.
Vår uppfattning är att de bygdemedel och markarrenden som utgår vid en vindkraftsetablering är nödvändiga för byns fortlevnad på sikt. Och för bevarandet av kulturbyggnader och kulturmark.
Det kan också tilläggas att vindkraften historiskt varit betydelsefull med som mest 7 väderkvarnar på Holmön. Är det då fel att vår generation ställer oss bakom ett modernt nyttjande av vindkraft, som innebär att Holmön kan fungera långsiktigt genom att bidra med klimatanpassad energi för en mycket större befolkning på fastlandet?
Friluftsliv och turism
I samrådssvaret från NV framställs vindkraft och turism/friluftsliv som oförenliga intressen. Vad NV grundar denna åsikt på redovisas inte. Kan det tvärtom stämma som NV uttalar i sin egen rapport nr 6497 ”Vindkraftens påverkan på människors intressen”:
I skogslandet, med en generellt svag kommersiell turism, bedömer företrädare för näringen att de positiva kortsiktiga ekonomiska effekterna av storskaliga vindparksprojekt är en nödvändig (om än inte tillräcklig) förutsättning för att turistnäringen och bygden ska överleva på längre sikt. I de fall där markägande och företagande går hand i hand är acceptansen för en utbyggnad stark, liksom uppfattningen att vindkraftparken kan tjäna som turistiska mervärden och förstärka områdets attraktionskraft.
Vi har även exemplifierat detta på vår sida genom en artikel från Öland kompletterad med en referens till undersökningar från Gotland år 2013 som visar att vindkraften inte påverkar turismen och endast 2% var negativa och ansåg att den påverkade deras beslut att eventuellt återkomma.
Vindkraft, kulturbygd och turism samsas på Öland
I en intressant prejudicerande dom i Miljööverdomstolen (MÖD) 2010:38 fattades beslut att tillåta en vindkraftspark om 30 verk inom ett lågfjällsområde kallat Glötesvålen. Området är klassat som riksintresse både för rennäring och vindbruk.
Naturvårdsverket avstyrkte etableringen med hänvisning till förekomst av bl.a kungsörn och björn och menade att vindkraftsparken skulle innebära en påtaglig skada på områdets naturvärden. SGU avstyrkte med hänvisning till sällsynta geologiska formationer.
Energimyndigheten tillstyrkte vindkraftsparken och anförde med en intressant formulering:
Grundläggande för lokaliseringen ska vara vindresursen då vindbruk av flera skäl ska placeras där det blåser tillräckligt bra. Att allmänt hävda att vindkraftverk kan placeras på ”någon annan plats” är därför inte trovärdigt.
MÖD fann att intresset av att etablera vindkraftsparken gick att förena med intressena för rennäringen och det rörliga friluftslivet, vildmarksturism och bevarandet av landskapsbilden.
MÖD fäste i sitt beslut stor vikt vid intresset av att utvinna energi på ett sätt som bäst motsvarade en god hushållning och främjande av en hållbar utveckling.
Holmöarna och Glötessvålen är naturligtvis inte helt jämförbara men visst är det mycket som känns igen!
_______________
Tvingande allmänintresse
NV anser i sitt svar nr 2 att det saknas tvingande skäl som har ett allt överskuggande allmänintresse för en vindkraftsetablering på Holmöarna med hänvisning till 7 kap. 28 a och 28 b §§ MB.
För det första anser vi inte att en vindkraftsetablering på ett betydande sätt kommer påverka miljön inom skyddade områden utanför projektområdet som Natura 2000 varför dessa paragrafer inte är tillämpliga i detta fall.
Men om så vore anser vi tvärtom och på goda grunder att det finns ett väsentligt allmänintresse att vindkraft byggs på Holmön för att bevara en levande ö.
Miljöbalken (1998:808) 7 Kap skydd av områden §§ 28-29
28 a § Tillstånd krävs för att bedriva verksamheter eller vidta åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka miljön i ett naturområde som har förtecknats enligt 27 § första stycket 1 eller 2.
Tillstånd enligt första stycket krävs inte för verksamheter och åtgärder som direkt hänger samman med eller är nödvändiga för skötseln och förvaltningen av det berörda området. Lag (2001:437).
28 b § Tillstånd enligt 28 a § får lämnas endast om verksamheten eller åtgärden ensam eller tillsammans med andra pågående eller planerade verksamheter eller åtgärder inte
1. kan skada den livsmiljö eller de livsmiljöer i området som avses att skyddas,
2. medför att den art eller de arter som avses att skyddas utsätts för en störning som på ett betydande sätt kan försvåra bevarandet i området av arten eller arterna. Lag (2001:437).
29 § Trots bestämmelserna i 28 b § får tillstånd enligt 28 a § lämnas, om
1. det saknas alternativa lösningar,
2. verksamheten eller åtgärden måste genomföras av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse och
3. de åtgärder vidtas som behövs för att kompensera för förlorade miljövärden så att syftet med att skydda det berörda området ändå kan tillgodoses.
Ett beslut om tillstånd med stöd av första stycket får lämnas endast efter regeringens tillåtelse. Lag (2001:437).
I propositionen 2000/01:111 till ändring i Miljöbalken anges närmare vad som inryms i begreppet ”allmänintresse”:
Om bedömningen är att området skulle kunna komma att skadas, får planen eller projektet i vissa fall ändå godkännas. Men det förutsätter att det saknas alternativa lösningar och att planen eller projektet måste genomföras av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse, inbegripet orsaker av social eller ekonomisk karaktär.
EG:s åtgärdsprogram för miljön (1987-1992) 31 innehåller bestämmelser om åtgärder för bevarandet av naturen och naturresurserna:
Eftersom huvudsyftet med detta direktiv är att främja att den biologiska mångfalden bibehålls med beaktande av ekonomiska, sociala, kulturella och regionala behov, bidrar direktivet till det övergripande målet, som är en hållbar utveckling. För att upprätthålla den biologiska mångfalden kan det i vissa fall vara nödvändigt att upprätthålla eller till och med främja mänsklig verksamhet.
Se även förordning 1998:1252 20 §
Som vi ser det finns det i miljölagstiftningen och begreppet hållbar utveckling en tydlig uppmaning att ta avgörande hänsyn till just sådana faktorer som är av största betydelse för Holmöns överlevnad som en bebodd kulturbygd!
_____________________
För Holmöns del skulle en satsning på vindbruk stärka möjligheterna för ön att överleva med fastboende, affär och en fungerande transportlösning året om liksom en möjlighet för Holmöns restaurang ”Panget” att överleva på sikt.
För att upprätthålla den biologiska mångfalden skulle kompensationsåtgärder i form av jakt på mink kunna innebära räddningen för det starkt hotade beståndet av t.ex tobisgrissla. Enligt Bevarandeplanen för Natura 2000 är just mink utpekat som ett aktuellt hot mot uppsatta mål liksom den igenväxning som pågår:
Bygdemedel skulle också kunna stödja Kyrkans verksamhet på Holmön genom att hjälpa till med driften av ”Prästgården” som fungerar som lägerskola och byns samlingslokal sedan skolan sålts av Umeå Kommun och där verksamheten nu är ansträngd av ekonomiska skäl. Det kan också nämnas att Kyrkan genom Luleå Stift är positiv till vindbruk på Holmöarna och har tecknat markavtal med projektören.
Den 25 december 1980 bildades genom ensidigt beslut av svenska staten Holmöarnas Naturreservat. Länsstyrelsen hade åtminstone den goda smaken att i beslutet om reservatet slå fast att:
Med hänsyn till att förutsättningarna till fortsatt fast bosättning på Holmöarna inte skall rubbas har emellertid länsstyrelsen ansett att nu beslutad avgränsning av naturreservatet är en lämplig avvägning mellan dessa intressen.
Innebärande att viss areal för ursprungsbefolkningens skogs- och jordbruk undantogs.
Förutsättningarna för fortsatt fast bosättning på Holmöarna är nu starkt hotade. De traditionella näringarna bär inte längre och ett flertal ersättningsalternativ som prövats har inte visat sig livskraftiga. Skola och äldreboende med flera verksamheter har lagts ner på senare tid.
Bygdemedel kommer att vara mycket betydelsefullt för att främja utveckling av lokala näringar som EKO-jordbruk, iordningställa vandringsleder, stödja en året runt öppen affär eller anordna turistsatsningar. Jämför denna lista över bygdemedel från Havsnäs vindkraftspark – bygdemedel från Holmön blir dock större:
Befolkningsutvecklingen på Holmön ses här:
De höga kostnaderna för båtförbindelsen mellan Holmön och Norrfjärden på fastlandet – som blir allt svårare att motivera för en året runt förbindelse – ses här :
Här visas resultatet av ett prognosverktyg som från liknande projekt beräknar antalet arbetstillfällen som kan tillskapas av planerad vindkraftspark:
Degersjön
Ett förslag att återskapa en våtmark för fåglar vid Degersjön har visats. Detta skulle tjäna dels som en fristad för en mängd fågelarter på Holmöarna och samtidigt erbjuda ett besöksmål för turism.
Även projektet med att minska minkstammen (minkarna som nära nog utplånat tobisgrisslorna på Holmöarna) och som för närvarande pågår i vindkraftsbolagets regi är värdefullt och bör få möjlighet att fortsätta.
Vad anser svenska folket i undersökningar och val om Sveriges fortsatta klimatpolitik
I Sverige finns nu en samsyn i energifrågor att:
• den förnybara elproduktionen bör byggas ut ytterligare
• kärnkraften ska ersättas med förnybar energi och energieffektivisering
• kärnkraften ska bära en större andel av sina samhällsekonomiska kostnader, säkerhetskraven ska skärpas (oberoende härdkylning) och kärnavfallsavgiften höjas
• Vattenfall skall bli ledande i omställningen av energisystemet mot en högre andel förnybar energi
• Vattenfalls planer på att förbereda för byggandet av ny kärnkraft avbryts.
När majoriteten av det svenska folket nu, även i återkommande SOM-undersökningar, visar en mycket positiv inställning till förnybar energi som vindkraft (men negativ till kärnkraft) framstår det som ytterst tveksamt att som NV gör, fastslå som en sanning, att turism och friluftsliv inte skulle kunna samsas med vindkraft på Holmöarna.
Och för dem som av någon anledning anser att blotta närheten till ett vindkraftverk förtar hela upplevelsen av ett besök på Holmöarna återstår som sagt 24.223 ha mark med angränsande inom Naturreservatet/Natura 2000 området förutom de ca 2.500 ha mark inklusive skyddszoner mot naturreservatet som av NV avsatts för att behålla en bofast befolkning kvar på ön.
Motstående intressen
NV anser i svar nr 2 att:
Den planerade vindkraftsparken skulle innebära ett omfattande ingrepp i ett område som är av riksintresse för naturvården. Enligt vår bedömning kommer den planerade vindkraftsanläggningen ge upphov till påtaglig och irreversibel skada enligt 3 kap. 6 § miljöbalken, framförallt på förekomsten av vissa fågelarter. Enligt vår uppfattning står det helt klart att den långsiktigt bästa hushållningen med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt är att området bevaras opåverkat och att riksintressena för naturvård; friluftsliv; och kulturmiljövård enligt 3 kap. 6 § miljöbalken bör ges företräde vid en avvägning mot riksintresset för vindbruk.
Som vi har visat ovan innebär vindbruk inte en motsättning till turism och friluftsliv på Holmöarna. När det gäller mark och vatten kommer heller ingen eller endast försumbar påverkan att ske på det område som är klassat som riksintresse för naturvård. Här handlar det om ett totalt ianspråktagande av endast ca 20-30 ha mark för vindkraftsparken av det som idag betecknas produktionsmark för skogsbruk – se ovan – och med ett stort hänsynstagande till de biotoper och våtmarker som endast marginellt berörs.
Genom att ca 2 mil vägar anläggs kommer körskador som uppkommer i samband med skogsbruket idag tvärtom att minska och tillgängligheten särskilt till Holmöns östra delar att radikalt förbättras. Till förmån inte minst för bär- och svampplockare.
Naturvårdsverket nämner i sina svar heller inte de motstående intressen där vindkraften kommer att vara en mycket positiv faktor
– det första gäller den påverkan på klimatet som de accelererande utsläppen av växthusgaser medför
Den skogsareal som åtgår för projektet beräknas binda 200 ton CO2/år. Vindkraftsparkens produktion ersätter 180.000 ton CO2/år jämfört med elproduktion med naturgas. Vinsten uppgår alltså till 179.800 ton CO2/år och kommer att bidraga till att minska den CO2-skuld som Sverige idag uppvisar och som till och med ökar om man räknar in utsläpp orsakade av svensk konsumtion från utlandet. Jämför NV rapport 6483:
SMHI har visat olika scenarier för den väntade temperaturhöjningen baserade på data från IPCC. Det visar sig då att norra Sverige är särskilt drabbat innebärande att Västerbottens flora och fauna kommer att förändras särskilt mycket om inget görs. Här ett scenario för RCP 4.5 som optimistiskt innebär att utsläppen av koldioxid ökar endast marginellt och kulminerar omkring 2040:
Kanske är uppfattningen från Naturvårdsverkets avdelning för analys och forskning värd att begrunda:
Om de globala utsläppen minskas med 40-70 procent till 2050 och med nära hundra procent till 2100 kan man fortfarande klara tvågradersmålet. Det krävs dock en hel del jobb för att få till det. Pelle Boberg, klimathandläggare på NV säger:
Det är inte för sent att agera men åtgärder för utsläppsminskning brådskar och kommer att krävas under mycket lång tid.
– det andra gäller positiva effekt på Sveriges energiförsörjning som vindkraften innebär.
Miljöbalkens regler om ”god hushållning” skall tillämpas och i Umeå Kommun finns de kanske bästa förutsättningarna för vindbruk på Holmöarna:
Överhuvudtaget känns det inte som om Naturvårdsverket i sitt svar är medvetna om den hastiga förändring av Sveriges energipolitik vi just nu genomgår. Kärnkraftreaktorn Oskarshamn 1 signaleras för nerläggning, reaktorerna Ringhals 1 och 2 kommer avvecklas inom kanske 10 år samt har effektuppgraderingen av Forsmark 3 just ställts in på grund av alltför låg lönsamhet.
Elforsk rapporterar att vindkraft nu är det billigaste CO2-fria energislaget i Sverige näst vattenkraft, se denna bild som visar kostnad exkl styrmedel:
Mats Ladeborn chef på Vattenfall deklarerar angående ett påstående om att ”Vattenfall planerar för fullt för ny kärnkraft”:
– Det stämmer inte alls, vad vi inser är att vi står inför stora utmaningar för energiproduktionen de kommande åren, och därför har vi gjort ett omfattande analysarbete för hur vi på sikt ska kunna ersätta kärnkraften. Det handlar enbart om ett analysarbete där det ingår att ta reda på de förutsättningar som kommer att gälla för att ersätta kärnkraften med ny kärnkraft framöver, men det finns inga som helst planer på att bygga ut den befintliga kärnkraft som vi har idag, säger Mats Ladeborn, ansvarig för kärnkraftsutveckling på Vattenfall, och lägger till:
– I samband med att vi nu fått en ny ägare tar vi heller inga steg i den riktningen.
Miljöbalkens begrepp ”god hushållning” innebär här naturligtvis att utbyggnaden av vindbruk nu måste proriteras! Man får heller inte glömma att Sverige och Europa behöver elström även om vintern dvs den tid då vindkraften producerar som bäst och solkraften som sämst! Energiproduktionen för vindkraft:
Artskyddsförordningen 4 och 14 §§
NV anser i svar nr 2 att den planerade verksamheten är av sådan beskaffenhet att 4 § i artskyddsförordningen skall tillämpas. Med detta menar NV att verksamheten innebär ett avsiktligt skadande eller dödande av fridlysta djur vilket naturligtvis inte är tillåtet och i så fall kräver dispens enligt 14 §. Att en sådan dispens skulle lämnas är inte tänkbart och i så fall kommer projeket automatiskt att bli omöjligt att genomföra.
Att hänvisa till 4 och 14 §§ i artskyddsförordningen har blivit ett allt vanligare sätt att försöka stoppa utbyggnaden av vindkraft i Sverige. Att paragraferna skulle tillämpas på detta vis var enligt vår mening aldrig meningen när de kom till. En strikt tillämpning skulle t.ex innebära att nära nog all verksamhet måste ställas in.
Skadestatistik för örn (källa Wikipedia):
De stora rovfåglarna är särskilt utsatta. Eftersom det finns en särskild rapporteringsskyldighet beträffande havsörn och kungsörn är statistiken för dessa förhållandevis säker. Av 264 örnar som undersöktes mellan 1993 och 2008 dödades 6 av vindkraftverk, medan tåg hade ihjäl 81, kraftledningar 51 och vägtrafik 16.
Här en artikel i GD om 9 tågdödade havsörnar och 1 kungsörn under kort tid på tågsträckan mellan Gävle och Hudiksvall dvs fler än som förolyckats under 15 år av vindkraft i Sverige.
Från Holmön rapporteras från markägare inom området också att nuvarande högspänningsledning till Stora Fjäderägg orsakar i genomsnitt en förolyckad havsörn vart tredje år från 1972 till 2014. Någon enstaka fiskgjuse har även förolyckats genom påflygning. Det kan även förmodas att det kan dölja sig ett stort mörkertal i uppgiften, dels för naturen själv (rävar etc) städar undan kadaver och dels för att uppgifterna bygger på iaktagelser gjorda under årens barmarksperioder. När vindkraftsprojektet genomförs kommer denna luftledning enligt uppgift från bolaget att grävas ner och samförläggas med elkablarna till verken.
Jämför också med dessa uppgifter hämtade från Naturvårdsverket rapport 6467:
I Sverige bedöms oljeutsläpp döda uppåt 100 000 fåglar per år, kraftledningar och liknande 200.000 och fönsterrutor 500.000 fåglar. De viktigaste dödsorsakerna kopplade till mänskliga aktiviteter för fåglar är dock trafik och katter. I trafiken bedöms 6-7 miljoner fåglar dö årligen och katter bedöms döda uppåt 10 miljoner fåglar årligen i Sverige (Dahlfors 2006).
Med ett medelvärde av 2,3 dödade fåglar per vindkraftverk och år i Europa och Nordamerika skulle 30 TWh vindkraft i Sverige leda till 11.500 dödade fåglar per år. Rapporten från Naturvårdsverkets forskningsprogram Vindval drar slutsatsen att vindkraftsutbyggnaden inte står i konflikt med att livskraftiga fågelbestånd bevaras.
Bevarandeplanen för Natura 2000 från 2008 anger att minst två revirhävdande örnpar ska finnas på Holmöarna.
___________________
Oavsett lagstiftarens ursprungliga mening med artskyddsförordningens paragrafer kan dessa inte tolkas i strikt mening. Mark- och miljödomstolen i Växjö har också i ett domslut M 2682-11 gjort denna tolkning:
Mark- och miljödomstolen bedömer dock att det för att aktualisera frågan om avsiktlighet i artskyddsförordningens mening, rimligen bör föreligga en betydligt förhöjd förväntad risk för kollision mellan örn och vindkraftsrotorer, jämfört med vad som kan anses vara normalt för vindkraft i andra delar av regionen eller landet.
Sammantaget finner mark- och miljödomstolen att det inte är uppenbart att risken för dödande av örnar är så mycket större än vad som kan anses vara normal risk vid vindkraftverk i allmänhet, att ett förbud enligt artskyddsförordningen direkt skulle föreligga.
Men just i detta fall intill dess att ett bättre underlag för beslut finns valde domstolen ändå att avvakta och inte ge tillstånd till verksamheten med hänvisning till försiktighetsprincipen.
Det vi förutsätter är nu att vindkraftsbolaget Gröna Holmön AB kommer att presentera en tillräckligt genomarbetad fågelundersökning och försiktighetsmått så att man med tillräcklig säkerhet kan avgöra att en ”betydligt förhöjd förväntad risk” inte föreligger.
Det tredje västra området
NV anser till sist i sitt svar nr 3 att påverkan på fågellivet inte kommer att minska genom det tredje västra delområdets borttagande. Se kartbilder ovan.
Påståendet är märkligt mot bakgrund av formuleringen i beslutet om naturreservatet från 1980-12-15 dnr 11.1211-1699-78 där det står:
För naturvården är Gäddbäckssundet och Holmöns sydvästra del mycket betydelsefulla. Länsstyrelsen kommer därför uppmärksamt att följa utvecklingen i dessa områden.
Att stryka det västra området borde då rimligen innebära en förbättring ur fågelsynpunkt då Gäddbäckssundet blir friare och torde vara en av anledningarna till att Energimyndigheten beslutade om endast två områden.
Forskning pågår
Ju mer man studerar domar i vindkraftsärenden – jmf ovan – så inser man att kunskapen om örnarnas och andra fåglars beteende och reaktioner på vindbruksparker behöver förbättras. Vilket också Sveriges Ornitologiska Förening konstaterade i sitt samrådssvar. Varför då försöka stoppa projektet på Holmön som ingår i ett pågående forskningsprojekt genom Uppsala Universitet inom Naturvårdsverkets forskningsprogram Vindval med uppgift att just bygga upp kunskaperna i ämnet:
___________________
Naturvårdsverket är en myndighet med många olika delområden. I fallet Holmöarna känns det som om ordstävet ”den ena handen vet inte vad den andra gör” passar bra in när det gäller de frågeställningar som vindkraften innefattar och där inte alla belyses i de samrådssvar som lämnats.
Sammanfattningsvis menar vi att Naturvårdverket inte har stöd för sitt påstående:
Vi anser att vindkraftsetableringen kommer att ge upphov till påtaglig och irreversibel skada enligt 3 kap. 6 § miljöbalken.
Vi som följt projektet hoppas nu att Naturvårdsverket avvaktar vindkraftsbolagets miljökonsekvensbeskrivning där fullständiga fågelanalyser, försiktighetsmått och kompensationsåtgärder beskrivs, innan man tar slutlig ställning i frågan om vindkraft på Holmöarna.
Att samrådet inleddes med missuppfattningen att projektet planerades inom ett område klassat som riksintresse för naturvård samt att Naturvårdsverket refererar till daterade fågeldata och inte tar hänsyn till det allmänintresse som finns att bevara Holmöarna med en bofast befolkning, vilket tydligt framgår i beslutet om naturreservatet, innebär också som vi ser det, att en ny förutsättningslös utvärdering bör göras.
___________________
Björn Olsen
Kurt Edlund
Sven Nordblad