Vad skulle det betyda att ha en levande och aktiv våtmark på Holmön? Frågan har debatterats livligt senaste tiden. Vissa menar att Holmön har de våtmarker ön förtjänar och kan försörja. Andra tycker att anlagda våtmarker är ”ankdammar”. Men flera tror att en levande våtmark kommer att bli ett givet besöksmål för turister, sommarboende och fastboende på Holmön.
Först och främst handlar det inte om att anlägga en helt ny våtmark som saknar historisk förankring på Holmön. Den tänkta placeringen är Degersjön, alldeles söder om gamla affären, som idag inte är någon sjö utan snarare en åker som växer igen. I början av 1900 talet dikades Degersjön ut för att skapa odlings och betesmark. När hävden småningom försvann började igenväxningen. Det handlar alltså inte om att skapa något nytt, det handlar om att återskapa något som funnits på Holmön.
Det finns ju gott om våtmarker på Holmön som Klaffsänget och Fanasjöarna. Det är sant, men att återskapa Degersjön skulle skapa en miljö som skiljer sig från de övriga näringsfattiga sjöarna. Degersjön var sannolikt en näringsrik sjö som närdes av både folk och fä. Därmed hade den även en flora, fjärils- och fågelfauna som var mångdubbelt rikare än vad Holmöns våtmarker kan erbjuda idag.
Den violetta guldvingen trivs i det som idag är Degersjöns södra del. Det är en mycket vacker rödlistad fjäril som förtjänar ett besök. Ta med en handkikare så är det lätt att se någon av de femtiotal guldvingar som finns. Den violetta guldvingen trivs i slåttermark, gärna med en del vätor. Om Degersjöns utveckling fortsätter som hittills kommer det snart att vara igenvuxet och den violetta guldvingen kommer att försvinna i samma takt som slyet växer upp. Så här ser Degersjön ut idag.
Några hyser farhågor att våtmarker skapar fina kläckningsmiljöer för olika stickmyggarter. Erfarenheter från andra platser är att det inte blir några problem. Tvärtom kan den öppning i landskapet som en våtmark skapar ge så fria vindar att myggorna knappast blir något bekymmer. De flesta stickmyggor på Holmöarna kläcks i små vätor under granar. Och granar finns det gott om på Holmöarna, alldeles för gott om.
Flera har debatterat att Holmön behöver ekologiskt jordbruk, med frigående får, kor och grisar. Ett lovvärt initiativ som skall stödjas. Särskilt idag när debatten om varifrån vi får vårt kött är mer aktuell än någonsin. Se gärna den DN-debatt artikel som publicerades den 10 juni 2014.
Ett bra sätt är att beställa kött av Peter och Susanne och på så sätt öka drivkraften att få en hållbar och ekonomiskt lönsam djurhållning på Holmön. Här kan den restaurerade Degersjön och den ekologiska djurhållningen samverka. Runt Degersjön bildas bra bete. Problemet för näringsrika sjöar är att de växer igen om det inte finns någon hävd. Att ha frigående djur håller landskapet öppet och samtidigt göder djurens avföring och urin sjön på ett bra sätt. Samtidigt är en ”slättsjö” en fälla som binder kväve och andra näringsämnen mycket effektivt. Således får vi en sjö med många biologiskt aktiva zoner som kommer att gynna frigående djur, fåglar och inte minst den violetta guldvingen. Konceptet har tidigare provats framgångsrikt på en mängd platser i Sverige till nytta och nöje för både näring och turism.
För något år sedan drogs bidraget för att återskapa våtmarker in från Länsstyrelserna. Därmed försvann den viktigaste finansieringskällan. Således måste man nu ha externa aktörer som går in med finansiering för kompensationsåtgärder. Den restaurerade Storavan i anslutning till Botniabana är ett bra exempel på det. Besök den om ni har chans och föreställ er en levande Degersjö på Holmön.
Innan dess, ta en titt på presentationen om hur Degersjön skulle kunna se ut i framtiden och vilken potential som finns i en återskapad sjö.
Björn Olsen
_____________
Uppdatering: Fria Vindar motarbetar projektet