Artikeln från DN är ett läsartips. Den handlar om den svåra uppgiften att under 100.000 år bevara informationen om det lagrade radioaktiva avfallet till kommande generationer. Så länge måste nämligen en säker slutförvaring fungera.
SKB – Svensk Kärnbränslehantering – publicerade 2002 en mycket intressant skrift kallad Att bevara information för framtiden som belyser problemet.
Kort livslängd
Livslängden för digitala medier är kort, drygt tio år. Det beror inte på att mediet i sig själv åldras eller förstörs, utan på den teknik (maskin- och programvara) som behövs för att man ska kunna läsa den lagrade
informationen.
Utvecklingen inom datorområdet går så fort att tekniken snabbt blir föråldrad. Vissa maskiner som var vanliga för tio år sedan finns idag bara på muséer.
 |
 |
Tekniken begränsar
Det finns många exempel på hur detta kan vara ett problem. Alla data från 1960 års folkräkning i USA höll till exempel på att gå förlorade. Största delen kunde räddas i slutet av 1980-talet, men först efter omfattande och kostsamma åtgärder. Uppgifterna hade lagrats på magnetband i en form som inte använts på länge.
Digitala medier är alltså ingen kandidat när det gäller att lagra information för framtiden. Då är det bättre att lagra den i analog (icke digital) form. Däremot är datoriserade system ett utmärkt hjälpmedel för att sammanställa och katalogisera information som sedan förs över till analog form.
Mikrofilm komplement
Mikrofilmen har fördelen att informationen är tätt packad, men i okodad form. Den kan läsas med en enkel uppförstorande optik. En microfiche kan rymma upp till 500 A4-sidor och en kassett 16-millimetersfilm upp till 5 000 sidor. Livslängden beräknas vara upp till 200 år för varje generation film.
Mikrofilm är ett tänkbart medium för att lagra information om avfallet. Särskilt värdefull kan den vara för att skapa säkerhetskopior.
______________________
I informationsbroschyren från 2002 nämns alltså mikrofilm som en bra kandidat för att lagra information över lång tid!
Däremot förekommer mikrofilm inte alls i en uppdaterad broschyr från 2011 kallad Om konsten att tala med framtiden. Och tvärtemot uttalandet 2002 om att analogt material utklassar digitalt menar man nu på SKB tvärtom att materialet till 20 procent kommer att vara analogt, det vill säga i pappersform, medan hela 80 procent kommer att vara digitalt. Och man konstaterar:
Modern teknik i form av dagens cd och dvd kanske har en livstid på 20 år men för att vara säker: Migrera (flytta uppgifterna till nya media) vart tionde eller rent av vart femte år och glöm inte metadatan.
Under en period av endast 9 år har SKB alltså helt ändrat uppfattning om bästa sätt att bevara informationen intakt och enkelt förståelig för 100.000 år framåt. Och vem kan garantera att den nödvändiga migreringen av data verkligen utförs under en så lång tidsrymd?
Allt detta visar hur komplicerad enbart informationsfrågan faktiskt är!
Sven Nordblad