Svenska Jägareförbundet har många intressanta åsikter om nyttan med att anlägga våtmarker vilket beskrivs i en broschyr man givit ut som heter Vårda och anlägga våtmarker med underrubriken Viltvård för ett rikare landskap.
Historiskt har uppemot en fjärdedel av Sveriges våtmarker dikats ut för att få mer jordbruksmark eller produktivare skogsmark. De arter man vill skapa förbättrade livsmiljöer för är i första hand fåglar, groddjur, fladdermöss och insekter. Efterhand invandrar även grodor, kräldjur och fiskar till våtmarken.
Fåglar är däremot snabbt på plats där nya vattenspeglar öppnar sig.
Mot detta kan man ställa faktaresistenta uttalanden som exempel:
Vidare från Svenska Jägareförbundets broschyr:
Genom bete av våtmarken skyddas den från igenväxning. Insjöns strandängar får ofta en zon av klarvatten ut mot vassen i våtmarken. Denna kallas den blå bården. Det är nötboskap som under lågvatten skapar denna zon. Här är vattnet grunt och har ett rikt insektsliv som är fågelungars viktigaste föda under deras första veckor i livet. Vattennivån varierar och på våren är det högt vatten som på sommaren kan sjunka med en halv meter. Under hösten varierar nivån beroende på mängden regn. I den blå bården hittar vi växter som mannagräs, svalting, igelknopp, vattenpilört och brunskära. Där kan vi också se ovanliga arter som skedand, snatterand, svarthakedopping och årta. Vanligare är kricka, gräsand, grågås och kanadagås. Uppe på strandängen trivs tofsvipa, rödbena, enkelbeckasin och ibland storspov. Rastande tranor, sädgäss och sångsvanar är under flyttningen de stora strandängarnas gäster. Så fort hävd eller vattenregimen upphör börjar kaveldun, bladvass och ibland även jättegröe snabbt vandra in. Dessa arter gör att det grunda vattnet, 50 cm eller grundare, växer igen så att gäss, änder och vadare inte når botten. På land sprider sig brunskära, veketåg, älgört och buskar som gråvide.
Läs Svenska Jägareförbundets broschyr!