Den som åker ut till Holmön en vacker sommardag har kanske svårt att tro att färjetrafikens framtid skulle vara hotad. Om den i stället väljer att åka ut en lördagseftermiddag i januari, blir det lättare att begripa.
Lite historia om Holmöfärjan från 1950-talet:
Foto: Olov Hasslöv 1957. Fotoarkivet, Västerbottens Museum.
För tio år sedan gjorde holmöborna en ambitiös utredning om öns framtid. Målsättningen var att fördubbla antalet fastboende. Vi vet hur det gick. Antalet halverades. Idag har vi ca 50 fast boende på ön. Vi måste våga tänka tanken hur det ser ut om ytterligare tio år ifall inte trenden vänder. Och tyvärr syns inga tecken åt det hållet idag.
2000-04-01 Holmön Leader – Vi formar framtiden
Säg att här då finns 25 fast boende personer, varav inga barnfamiljer. Knappast någon vinteröppen affär. Det är ett svart perspektiv, men dessvärre långt ifrån osannolikt. Är det inte mycket troligt att Trafikverket i det läget går till regeringen och begär att bli befriade från den kostsamma Holmötrafiken? Om de nu inte redan har gjort det år 2024.
Sommartrafiken kommer att finnas kvar. Mellan maj och september finns tillräckligt underlag för att driva trafiken till rimliga kostnader, men då blir det förstås avgifter — som på Norrbyskär och Ulvön. Men hur ser det ut under lågsäsong?
Biljettpriser 2014 för färjan mellan Köpmanholmen och Ulvön där en dagsutflykt för 2 vuxna och 2 barn med cykel kostar 580 kr:
I Trafikverkets rapport från 2013 har antalet passagerare per överfart under lågsäsong uppskattats till i genomsnitt 6 st. Läs siffran igen! Sex stycken. Det är ingen ovanlig upplevelse att ha privattransport över Kvarken under vintern. Detta lilla tappra antal resenärer utgörs till mycket stor del av dagpendlare. Idag har vi fem till sju vuxna och fyra-fem skolbarn som reser mer eller mindre varje veckodag.
Men om inga nya barnfamiljer slår sig ner här, så finns det om fem år inte längre några skolbarn som åker varje dag. Dessutom börjar någon av dagpendlarna vara nära pensionåldern. Då har de sex genomsnittsresenärerna förvandlats till säg fyra. Risken är stor att vi kommer till den kritiska punkten år 2019.
Då har de yngsta skolbarnen gått ut nian och därmed har samhället inte längre något ansvar för att transportera dem till skolan. Fram till dess kan vi vara lugna. Även om det är kommunen och inte Trafikverket som ansvarar för skoltransporterna, så är det knappast politiskt möjligt att vältra över trafiken på kommunen de få år som återstår.
Men vad händer sen? Antalet dagpendlare är nu mindre än ett halvdussin.
Missförstå mig inte. Det behöver inte gå så här illa. Men det är inte alls något osannolikt scenario.
Detta är något som Umeås kommunpolitiker borde fundera över ordentligt — särskilt de tre partier, Vänstern, Miljöpartiet och Centern som redan nu har tagit ställning mot vindkraftutbyggnad på Holmön. Om Trafikverket drar sig ur, blir det kommunen som får ta ansvar för oss som biter sig fast härute. Någon form av transporter måste vi ju få, kanske blir det några turer till helgen och en mitt i veckan, så vi kommer oss till tandläkarn. Tills vi har dött ut eller givit upp. Vid det laget är tiden ute för Holmön. Ingen kommer att flytta hit under de villkoren.
Genomsnittlig kostnad/passagerare för Holmöleden vid olika trafiklösningar:
Ingen har presenterat något förslag som på allvar skulle kunna vända befolkningsutvecklingen. Det är förstås glädjande att några människor väljer att flytta ut, men så länge det inte är några dagpendlare blir deras inverkan på färjetrafiken bara marginell. Det enda som hoppet i dagsläget står till är en vindkraftutbyggnad.
Somliga upplever vindkraften som hotfull och det är klart att den kommer att påverka vår livsmiljö, men den är helt nödvändig om vi ska vara säkra på att ha åretrunttrafik i fortsättningen.
Att driva en vindkraftpark utan daglig åretrunttrafik är omöjligt. Man hör ibland idéer om att några servicetekniker ska komma farande i helikopter. Sådan är inte verkligheten. Kraftverken kräver i stort sett daglig tillsyn. Helikoptertransporter är alldeles för dyrt och alldeles för väderberoende. Dessutom ska tunga reservdelar ut om något havererar. Helikopter kan vi glömma. Återstår en färja.
En vindkraftpark är det närmaste vi kan komma en garanti om fortsatt långsiktig åretrunttrafik till Holmön. Det är valtider och som sagt — det finns tre partier som motsätter sig vindkraft på Holmön. Märkligt nog samma partier som mest aktivt driver vindkraftutbyggnad på riksplanet.
Göran Burén