{"id":3878,"date":"2015-10-08T22:04:19","date_gmt":"2015-10-08T20:04:19","guid":{"rendered":"http:\/\/www.holmon.info\/?p=3878"},"modified":"2015-10-08T22:04:19","modified_gmt":"2015-10-08T20:04:19","slug":"nar-katterna-slutade-ata-doda-moss","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/holmon.info\/?p=3878","title":{"rendered":"N\u00e4r katterna slutade \u00e4ta d\u00f6da m\u00f6ss"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"wp\/wp-content\/uploads\/2015\/10\/KULTUR-23s04-tjernobyl-896_438.jpeg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"438\" height=\"511\" src=\"wp\/wp-content\/uploads\/2015\/10\/KULTUR-23s04-tjernobyl-896_438.jpeg\" alt=\"KULTUR-23s04-tjernobyl-896_438\" class=\"alignnone size-medium wp-image-3879\" srcset=\"https:\/\/holmon.info\/wp\/wp-content\/uploads\/2015\/10\/KULTUR-23s04-tjernobyl-896_438.jpeg 438w, https:\/\/holmon.info\/wp\/wp-content\/uploads\/2015\/10\/KULTUR-23s04-tjernobyl-896_438-257x300.jpeg 257w\" sizes=\"auto, (max-width: 438px) 100vw, 438px\" \/><\/a><br \/>\n<em><strong>SVETLANA ALEKSIJEVITJ om Tjernobyl, katastrofen som f\u00f6r\u00e4ndrade allt<br \/>\nKlockan 01.23 den 26 april 1986 totalf\u00f6rst\u00f6rdes reaktor 4 i Tjernobyl i Ukraina av tv\u00e5 explosioner. Katastrofen fick enorma f\u00f6ljder och \u00e4nnu \u00e4r det inte \u00f6ver: m\u00e4nniskor blir sjuka, resterna av reaktorn l\u00e4cker radioaktivitet. Vad har h\u00e4nt med v\u00e5ra liv, med livet?<br \/>\nSVETLANA ALEKSIJEVITJ, vitrysk f\u00f6rfattare som givit ut bland annat B\u00f6n f\u00f6r Tjernobyl, skriver h\u00e4r om en ondska som inte f\u00f6ljer n\u00e5gra lagar; och om katastrofens offer och hj\u00e4ltar.<\/strong><br \/>\nJag \u00e4r ett Tjernobylvittne.<br \/>\nDen h\u00e4ndelse som var den mest \u00f6desdigra p\u00e5 1900-talet \u2013 trots de ohyggliga krig och revolutioner man ocks\u00e5 kommer att minnas detta \u00e5rhundrade f\u00f6r.<br \/>\nTjernobyl \u00e4r f\u00f6rst och fr\u00e4mst en tidskatastrof.<br \/>\nDe radionuklider som spreds \u00f6ver v\u00e5r jord kommer att leva kvar i femtio, hundra och tv\u00e5 hundra tusen \u00e5r. Sett i den enskilda m\u00e4nniskans perspektiv \u00e4r de eviga.<br \/>\nNatten till den 26 april 1986.<br \/>\n\u00d6ver en enda natt f\u00f6rflyttades vi till en annan plats i historien. N\u00e5gonstans h\u00f6gst upp fattades n\u00e5got slags beslut, det skrevs hemliga instruktioner, skickades upp helikoptrar i himlen och transporterades enorma m\u00e4ngder materiel p\u00e5 v\u00e4garna, medan vanliga m\u00e4nniskor v\u00e4ntade p\u00e5 besked och var r\u00e4dda, man levde i en flora av rykten, men det allra viktigaste h\u00f6ll man tyst om: Vad var det egentligen som hade h\u00e4nt? Man fann inga ord f\u00f6r de nya k\u00e4nslorna och inga k\u00e4nslor f\u00f6r de nya orden, men s\u00e5 sm\u00e5ningom sj\u00f6nk man in i en atmosf\u00e4r av nytt t\u00e4nkande. Det var fr\u00e5ga om en chockeffekt.<br \/>\nJag s\u00f6kte m\u00e4nniskan som hade utsatts f\u00f6r chocken. R\u00f6sterna tr\u00e4ngde ibland fram som fr\u00e5n en parallell v\u00e4rld, genom s\u00f6mntillst\u00e5nd eller yrande. Upplevelsen av Tjernobyl fick alla att b\u00f6rja filosofera. Vi blev filosofer. \u00c5terigen fylldes kyrkorna av folk. Av b\u00e5de troende och m\u00e4nniskor som nyss var ateister. Man s\u00f6kte svar som varken fysiken eller matematiken kunde ge. Det hade skett en f\u00f6rskjutning i den tredimensionella v\u00e4rlden, och man st\u00f6tte aldrig mer p\u00e5 n\u00e5gon som v\u00e5gade sv\u00e4ra vid materialismens bibel. Evigheten hade blixtrat till. Tystnad hade brett ut sig bland filosofer och f\u00f6rfattare som drivits upp ur kulturens och traditionens invanda hjulsp\u00e5r.<br \/>\nDet intressantaste de f\u00f6rsta dagarna var inte samtal med forskare, \u00e4mbetsm\u00e4n och guldgalonerade milit\u00e4rer utan med gamla jordbrukare. I deras tillvaro f\u00f6rekommer varken Tolstoj, Dostojevskij eller internet, men p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt rymdes den nya v\u00e4rldsbilden i deras medvetande. Det var of\u00f6rd\u00e4rvat.<br \/>\nDet \u00e4r troligt att vi alla snarare hade klarat av en atomkrigssituation, ett Hiroshima \u2013 det var i grund och botten en s\u00e5dan vi hade f\u00f6rberetts p\u00e5. Men nu hade katastrofen intr\u00e4ffat i ett ickemilit\u00e4rt atomobjekt, trots att vi som barn av v\u00e5r egen tid trodde p\u00e5 vad vi blivit itutade, n\u00e4mligen att de sovjetiska k\u00e4rnkraftverken var v\u00e4rldens s\u00e4kraste, man skulle rentav ha kunnat uppf\u00f6ra ett p\u00e5 R\u00f6da torget. \u201dDen milit\u00e4ra atomen\u201d \u2013 det var Hiroshima och Nagasaki, men den fredliga \u2013 det var gl\u00f6dlampan i varje hem. D\u00e5 hade \u00e4nnu ingen en aning om att den milit\u00e4ra och den fredliga atomen \u00e4r tvillingar, medbrottslingar. Vi blev klokare sedan, hela v\u00e4rlden blev klokare, men f\u00f6rst efter Tjernobyl. Som livs levande \u201dsvarta l\u00e5dor\u201d registrerar vitryssarna i dag information f\u00f6r framtiden. F\u00f6r alla m\u00e4nniskor.<br \/>\nMitt f\u00f6rsta bes\u00f6k i Zonen.<br \/>\nTr\u00e4dg\u00e5rdarna stod i blom, det sp\u00e4da gr\u00e4set gl\u00e4nste glatt i solen. F\u00e5glarna kvittrade. S\u00e5 invant och v\u00e4lbekant allting var \u2013 samma jord, samma vatten, samma tr\u00e4d. B\u00e5de formerna och dofterna \u00e4r eviga, ingen \u00e4r i st\u00e5nd att f\u00f6r\u00e4ndra n\u00e5got h\u00e4r. Men redan f\u00f6rsta dagen blev jag tillsagd att inte plocka blommor, inte s\u00e4tta mig ner p\u00e5 marken, inte dricka k\u00e4llvatten. I kv\u00e4llningen s\u00e5g jag n\u00e5gra herdar som f\u00f6rs\u00f6kte vattna en koflock i en flod, men korna v\u00e4nda genast om vid vattenbrynet. P\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt anade de faran. Man ber\u00e4ttade att katterna slutat \u00e4ta d\u00f6da m\u00f6ss, det l\u00e5g s\u00e5dana \u00f6verallt ute p\u00e5 f\u00e4lten och g\u00e5rdsplanerna. D\u00f6den lurade \u00f6verallt, men det var en d\u00f6d av annat slag. Maskerad p\u00e5 ett nytt s\u00e4tt. I en ok\u00e4nd skepnad.<br \/>\nM\u00e4nniskan hade \u00f6verrumplats, hon var of\u00f6rberedd som biologisk art. \u00d6gon, \u00f6ron och fingrar d\u00f6g inte l\u00e4ngre, de kunde inte hj\u00e4lpa till eftersom str\u00e5lning inte syns, inte luktar och inte l\u00e5ter. S\u00e5 l\u00e4nge vi har levat har vi haft krig eller f\u00f6rberett oss f\u00f6r krig &#8230; Men s\u00e5, pl\u00f6tsligt! Pl\u00f6tsligt hade fiendens ansikte f\u00f6r\u00e4ndrats. Gr\u00e4set som mejats var d\u00f6dsbringande, liksom den metade fisken. Det f\u00e5ngade villebr\u00e5det.<br \/>\nI Zonen och runtomkring Zonen&#8230; S\u00e4rskilt frapperande var de o\u00e4ndliga massorna av milit\u00e4r materiel. Soldater kom marscherande med skinande nya kpistar. Vem kunde man skjuta mot och vem beh\u00f6vde man f\u00f6rsvara sig mot d\u00e4r? Mot fysikerna? Mot de osynliga partiklarna? Mot den f\u00f6rgiftade marken eller tr\u00e4den? Vid sj\u00e4lva kraftverket var KGB i verksamhet. De var p\u00e5 jakt efter agenter och sabot\u00f6rer, det gick rykten om att haveriet hade planerats av hemliga utl\u00e4ndska spionorganisationer i syfte att underminera socialistl\u00e4gret. Det g\u00e4llde att se upp.<br \/>\nDenna krigsf\u00f6rest\u00e4llning, denna krigskultur, rasade ihop mitt f\u00f6r \u00f6gonen p\u00e5 mig. Vi hade hamnat i en ogenomskinlig v\u00e4rld d\u00e4r det onda inte f\u00f6rklarar sig, inte r\u00f6jer sig och inte vet av n\u00e5gra lagar.<br \/>\nJag s\u00e5g den pre-tjernobylska m\u00e4nniskan f\u00f6rvandlas till den tjernobylska.<br \/>\nJag h\u00f6rde folk s\u00e4ga att brandm\u00e4nnen som sl\u00e4ckte elden i atomkraftverket den f\u00f6rsta natten, och de som r\u00f6jde upp efter\u00e5t, sysslade med n\u00e5got som liknade sj\u00e4lvmord. R\u00f6jarna arbetade ofta utan skyddsdr\u00e4kt och det \u00e4r inget tvivel om att de gav sig i v\u00e4g till st\u00e4llen d\u00e4r robotarna \u201dd\u00f6tt\u201d. De hade undanh\u00e5llits sanningen om vilka h\u00f6ga doser de f\u00e5tt i sig och de fann sig i det, och senare gladdes de dessutom \u00e5t de regeringsdiplom och medaljer som \u00f6verr\u00e4cktes till dem innan de dog. Av n\u00e5gon anledning har det med tiden fallit i gl\u00f6mska att de r\u00e4ddade sitt land. R\u00e4ddade Europa. F\u00f6rs\u00f6k bara f\u00f6r ett \u00f6gonblick att f\u00f6rest\u00e4lla er hur det skulle ha sett ut om de andra tre reaktorerna hade exploderat.<br \/>\nDe var den nya historiens hj\u00e4ltar. De j\u00e4mf\u00f6rs med hj\u00e4ltarna fr\u00e5n slagen om Stalingrad eller Waterloo, men det var inte bara sitt eget land de r\u00e4ddade \u2013 de r\u00e4ddade livet sj\u00e4lvt. De r\u00e4ddade det levandes tid.<br \/>\nFolk erinrade sig hur de \u00e5kt genom evakuerade byar d\u00e4r de ibland hade st\u00f6tt p\u00e5 ensamma gamlingar som inte velat ge sig av med de andra eller som \u00e5terv\u00e4nt fr\u00e5n fr\u00e4mmande trakter. P\u00e5 kv\u00e4llarna var deras enda belysning ett stickbloss, de slog med lie, mejade med sk\u00e4ra, h\u00f6gg ned tr\u00e4d och tillbad vilda djur och andar \u2013 som f\u00f6r tv\u00e5 hundra \u00e5r sedan, trots att det fl\u00f6g rymdskepp n\u00e5gonstans ovanf\u00f6r dem. Tiden hade bitit sig i svansen, b\u00f6rjan och slut hade f\u00f6renats.<br \/>\nTjernobyls hj\u00e4ltar har sitt monument. Det \u00e4r den av m\u00e4nniskor uppf\u00f6rda sarkofag d\u00e4r atomelden begravts. En 1900-talspyramid.<br \/>\nP\u00e5 tjernobylsk jord \u00e4r det synd om m\u00e4nniskan. Men \u00e4n mer synd \u00e4r det om djuren. M\u00e4nniskan r\u00e4ddade bara sig sj\u00e4lv och \u00f6vergav alla andra; efter att hon gett sig av fr\u00e5n byn kom soldater eller j\u00e4gare och sk\u00f6t djuren. Hundarna kom springande n\u00e4r de h\u00f6rde m\u00e4nniskor\u00f6ster. Katterna kom ocks\u00e5. Och h\u00e4starna kunde inte f\u00f6r sitt liv fatta n\u00e5gonting. Oskyldiga vilda djur och f\u00e5glar \u2013 de dog utan ett ljud, vilket \u00e4r s\u00e5 mycket ot\u00e4ckare. Indianerna i Mexiko och till och med m\u00e4nniskorna i det f\u00f6rkristna Rus bad djur och f\u00e5glar om f\u00f6rl\u00e5telse f\u00f6r att de m\u00e5ste d\u00f6da dem f\u00f6r f\u00f6dans skull. I forntidens Egypten hade ett djur r\u00e4tt att anklaga m\u00e4nniskor f\u00f6r brott. I en papyrusrulle som man hittat i en pyramid st\u00e5r: \u201dIntet klagom\u00e5l fr\u00e5n tjuren finnes emot N.\u201d Inf\u00f6r avf\u00e4rden till d\u00f6dsriket l\u00e4ste egyptierna en b\u00f6n med f\u00f6ljande ord: \u201dJag har icke f\u00f6rgripit mig p\u00e5 n\u00e5gon varelse. Jag har icke ber\u00f6vat n\u00e5got djur vare sig s\u00e4d eller gr\u00e4s.\u201d<br \/>\nN\u00e4r Jesus steg in i templet i Jerusalem fick han syn p\u00e5 offerdjur med blod str\u00f6mmande ur de avskurna struparna. D\u00e5 utropade han: \u201dNi har f\u00f6rvandlat Guds hus till en r\u00f6varkula.\u201d Han kunde ha tillfogat \u201doch till ett slakthus\u201d. De hundratals djurkyrkog\u00e5rdar som man l\u00e4mnat efter sig i Zonen framst\u00e5r f\u00f6r mig som avgudatempel av samma slag. Men \u00e5t vilken gud \u00e4r de helgade? \u00c5t vetenskapens och kunskapens gud eller \u00e5t eldens? I det avseendet \u00f6vertr\u00e4ffar Tjernobyl b\u00e5de Auschwitz och Kolyma. \u00d6vertr\u00e4ffar F\u00f6rintelsen. St\u00f6dd mot intet r\u00e4cker det fram en hj\u00e4lpande hand.<br \/>\nJag minns en annan historia ocks\u00e5. Ber\u00e4ttaren var en gammal biodlare: \u201dN\u00e4r jag kom ut i tr\u00e4dg\u00e5rden p\u00e5 morgonen var det n\u00e5got som fattades, ett invant ljud. Inte ett bi syntes till &#8230;. Inte ett bi h\u00f6rdes! Va? Vad var det fr\u00e5gan om? Dagen d\u00e4rp\u00e5 kom de inte heller flygande &#8230; Sen fick vi besked om att det hade varit ett haveri p\u00e5 k\u00e4rnkraftverket i n\u00e4rheten. Men l\u00e4nge visste vi ingenting alls. Bina visste \u2013 men inte vi.\u201d<br \/>\nEtt annat exempel. Jag hade slagit mig i slang med n\u00e5gra fiskare vid en flod. De mindes: \u201dVi v\u00e4ntade oss att man skulle f\u00f6rklara i tv vad som h\u00e4nt. Att man skulle tala om hur vi skulle skydda oss &#8230; Titta bara p\u00e5 maskarna. Vanliga, enkla maskar. Dom hade gr\u00e4vt sej ner djupt ner i jorden, kanske en halvmeter eller meter ner. Det begrep inte vi. Vi gr\u00e4vde och gr\u00e4vde efter dom. Men inte en enda metmask hittade vi.\u201d<br \/>\nTv\u00e5 katastrofer sammanf\u00f6ll: en social katastrof (inf\u00f6r v\u00e5ra \u00f6gon kollapsade Sovjetunionen, den v\u00e4ldiga socialistiska kontinenten sj\u00f6nk i havet) och en kosmisk \u2013 Tjernobyl. Tv\u00e5 globala explosioner. Den f\u00f6rstn\u00e4mnda var n\u00e4rmare och begripligare f\u00f6r oss. Folks bekymmer g\u00e4llde det dagliga br\u00f6det: Vad kan man k\u00f6pa, vart kan man \u00e5ka? Vad skall man tro p\u00e5? Under vilka fanor skall man t\u00e5ga, eller g\u00e4ller det att man l\u00e4r sig leva p\u00e5 egen hand, sitt eget liv? Tjernobyl d\u00e4remot skulle man helst vilja gl\u00f6mma, eftersom det \u00e4r en medvetandekatastrof. Om vi verkligen hade \u00f6vervunnit Tjernobyl eller tr\u00e4ngt till botten med alltsammans skulle vi ha funderat och skrivit mycket mer om saken.<br \/>\nFortfarande anv\u00e4nder vi oss av de gamla ordparen \u201dn\u00e4ra \u2013 fj\u00e4rran\u201d och \u201dvi \u2013 de\u201d. Men vad inneb\u00e4r fj\u00e4rran eller n\u00e4ra efter Tjernobyl n\u00e4r molnen d\u00e4rifr\u00e5n redan efter tre dygn drev in \u00f6ver Afrika och Kina? Jordklotet visade sig vara s\u00e5 litet, det \u00e4r inte alls detsamma som p\u00e5 Columbus tid. Inte \u00e4ndl\u00f6st.<br \/>\nI st\u00e4llet f\u00f6r de vanliga tr\u00f6stande orden s\u00e4ger l\u00e4karen i dag till den d\u00f6endes hustru: \u201dNi f\u00e5r inte vara i n\u00e4rheten av honom. Ni f\u00e5r inte kyssa honom. Inte smeka honom. Han \u00e4r inte er \u00e4lskade l\u00e4ngre utan ett desaktiveringsobjekt.\u201d H\u00e4r \u00f6vertr\u00e4ffas till och med Shakespeare. Och den store Dante. Att krama eller inte krama \u2013 det \u00e4r fr\u00e5gan. Att kyssa eller inte kyssa. En av min boks kvinnliga huvudpersoner gick, trots att hon var gravid, fram och kysste sin man och sedan stannade hon kvar hos honom tills han dog. Det kostade henne h\u00e4lsan och deras lilla barns liv. Men hur v\u00e4ljer man mellan k\u00e4rlek och d\u00f6d? Mellan det f\u00f6rflutna och ett ok\u00e4nt nu? Och vem d\u00f6mer de hustrur och m\u00f6drar som inte satt hos sina d\u00f6ende m\u00e4n och s\u00f6ner?<br \/>\n\u00d6det \u00e4r en enskild m\u00e4nniskas levnad, historien \u00e4r allas v\u00e5rt liv.<br \/>\nSvetlana Aleksijevitj, f\u00f6dd 1948, lever och verkar i Minsk, men bor f\u00f6r n\u00e4rvarande i G\u00f6teborg. Hennes b\u00f6cker \u00e4r \u00f6versatta till flera spr\u00e5k och p\u00e5 svenska finns bland annat B\u00f6n f\u00f6r Tjernobyl \u2013 framtidskr\u00f6nika (Ordfront 1997) och F\u00f6rf\u00f6rda av d\u00f6den \u2013 ryska reportage (Ordfront 1998). \u00c5r 1996 bel\u00f6nades hon med Svenska PEN-klubbens Tucholskypris.<br \/>\nTexten \u00e4r n\u00e5got f\u00f6rkortad. \u00d6vers\u00e4ttning fr\u00e5n ryskan av Hans Bj\u00f6rkegren.<\/em><br \/>\n__________________<br \/>\n<a href=\"http:\/\/www.aftonbladet.se\/kultur\/huvudartikel\/article10806669.ab\">S\u00e4rtryck fr\u00e5n Aftonbladet 2006-04-23<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>SVETLANA ALEKSIJEVITJ om Tjernobyl, katastrofen som f\u00f6r\u00e4ndrade allt Klockan 01.23 den 26 april 1986 totalf\u00f6rst\u00f6rdes reaktor 4 i Tjernobyl i Ukraina av tv\u00e5 explosioner. Katastrofen fick enorma f\u00f6ljder och \u00e4nnu \u00e4r det inte \u00f6ver: m\u00e4nniskor blir sjuka, resterna av reaktorn l\u00e4cker radioaktivitet. Vad har h\u00e4nt<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[2],"tags":[],"class_list":["post-3878","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-01-allmant"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/holmon.info\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3878","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/holmon.info\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/holmon.info\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/holmon.info\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/holmon.info\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=3878"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/holmon.info\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3878\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/holmon.info\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=3878"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/holmon.info\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=3878"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/holmon.info\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=3878"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}