{"id":5368,"date":"2017-02-24T16:28:09","date_gmt":"2017-02-24T15:28:09","guid":{"rendered":"http:\/\/www.holmon.info\/?p=5368"},"modified":"2017-02-24T16:28:09","modified_gmt":"2017-02-24T15:28:09","slug":"langsam-dod-for-4g-karnkraft","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/holmon.info\/?p=5368","title":{"rendered":""L\u00e5ngsam d\u00f6d f\u00f6r 4G k\u00e4rnkraft""},"content":{"rendered":"

Som svar p\u00e5 framtidens energif\u00f6rs\u00f6rjning pratar k\u00e4rnkraftsf\u00f6respr\u00e5kare ofta om 4G. Dessa reaktorer ska kunna anv\u00e4nda gammalt k\u00e4rnavfall som nytt br\u00e4nsle och ha h\u00f6gre s\u00e4kerhet \u00e4n konventionella reaktorer. H\u00e4r \u00e5terges en intressant artikel i \u00e4mnet av Jim Green \u00f6versatt fr\u00e5n engelska. Originalartikeln h\u00e4r<\/a>.
\n\"monju-a-20160921\"<\/a><\/strong>
\nDet misslyckade japanska f\u00f6rs\u00f6ket med 4G illustreras av reaktorn Monju<\/a> som lades ner nyligen.
\nGeneration 4G fast breeder<\/a> reaktorer har l\u00e4nge framh\u00e5llits av k\u00e4rnkraftsentusiaster skriver Jim Green, redakt\u00f6r f\u00f6r Nuclear Monitor<\/a>, men Japans beslut i september 2016 att \u00f6verge Monju 4G reaktor \u00e4r \u00e4nnu en spik i kistan f\u00f6r denna misslyckade teknik. Enligt Green blir 4G reaktorer inte ett huvudsp\u00e5r trots p\u00e5st\u00e5enden fr\u00e5n k\u00e4rnkraftslobbyister.<\/b>
\nSnabba reaktorer \u00e4r ”redo att dominera” enligt<\/a> World Nuclear Association (WNA). Men uppgifter fr\u00e5n WNA<\/a> sj\u00e4lva visar att p\u00e5st\u00e5endet inte st\u00e4mmer.<\/strong>
\nWNA listar \u00e5tta 4G reaktorer idag, men en av dem har inte startat sin verksamhet, och en annan (Monju) \u00e4r misslyckad och har just lagts ner. L\u00e5t oss s\u00e4ga att det finns sex 4G reaktorer (en \u00e4r inte verksam men kanske i framtiden). H\u00e4r \u00e4r listan<\/a> baserad p\u00e5 WNAs tabeller:
\n1976 – 7 k\u00f6rbara snabba reaktorer
\n1986 – 11
\n1996 –\t7
\n2006 –\t6
\n2016 –\t6
\nNaturligtvis finns det alltid en morgondag: WNA listar 13 snabba reaktorprojekt under ”aktiv utveckling” f\u00f6r ”n\u00e4ra till halvtids uppstart”. Men en stor majoritet av dessa 13 projekt – kanske alla – saknar b\u00e5de godk\u00e4nnande och finansiering.
\nSnabba reaktorer kommer inte att dominera. Land efter land har \u00f6vergett tekniken. K\u00e4rnfysiker Thomas Cochran sammanfattar<\/a> historien: ”Utvecklingsprogram f\u00f6r 4G reaktorer har misslyckats i:
\n1) USA, 2) Frankrike, 3) Storbritannien, 4) Tyskland, 5) Japan, 6) Italien, 7) Sovjetunionen \/ Ryssland ,8) US Navy och 9) den sovjetiska marinen. Programmet i Indien visar inga tecken p\u00e5 framg\u00e5ng och programmet i Kina \u00e4r bara p\u00e5 ett mycket tidigt stadium i utvecklingen. ”
\nJapan sl\u00f6sar bort miljarder <\/strong>
\nDet senaste bakslaget var beslutet<\/a> av den japanska regeringen vid ett extra regeringssammantr\u00e4de den 21 september 2016 att \u00f6verge planerna p\u00e5 att starta om Monju Bridreaktorn.
\nMonju startade 1994, men st\u00e4ngdes i december 1995 efter en l\u00e4cka av kylv\u00e4tskan natrium och br\u00e4nder. Reaktorn startade inte om f\u00f6rr\u00e4n i maj 2010 och den st\u00e4ngdes igen tre m\u00e5nader senare efter att en br\u00e4nslehanteringsmaskin tappades i reaktorn under en revisionsavst\u00e4llning. I november 2012 visade det sig att Japan Atomic Energy Agency hade misslyckats med att genomf\u00f6ra regelbundna inspektioner av n\u00e4stan 10.000 av totalt 39.000 stycken utrustningsdetaljer p\u00e5 Monju, inklusive s\u00e4kerhetskritisk utrustning.
\nI november 2015 f\u00f6rklarade Nuclear Regulation Authority att Japan Atomic Energy Agency ”inte bed\u00f6ms kunna driva Monju p\u00e5 ett s\u00e4kert s\u00e4tt”. Utbildningsminister Hirokazu Matsuno sade<\/a> den 21 september 2016 att f\u00f6rs\u00f6k att hitta en alternativ operat\u00f6r misslyckats.
\nJapan har sl\u00f6sat<\/a> bort cirka 37 miljarder US$ p\u00e5 Monju (15 miljarder US$) och p\u00e5 Rokkasho (22 miljarder US$) och planerar att forts\u00e4tta att kasta goda pengar efter d\u00e5liga<\/strong>
\nRegeringen har redan spenderat 1,2 biljoner yen (12 miljarder US$) p\u00e5 Monju. Regeringen ber\u00e4knade<\/a> att det skulle kosta ytterligare 600 miljarder yen (6 miljarder US$) att starta Monju och h\u00e5lla den i drift i ytterligare 10 \u00e5r.
\nAvveckling har ocks\u00e5 en rej\u00e4l prislapp – betydligt mer \u00e4n f\u00f6r konventionella l\u00e4ttvattenreaktorer. Enligt en uppskattning<\/a> 2012 av Japan Atomic Energy Agency, kommer avvecklingen av Monju att uppskattningsvis 300 miljarder yen (3 miljarder US$).
\nS\u00e5 Japan kommer att ha sl\u00f6sat bort \u00f6ver 15 miljarder US$ p\u00e5 fiaskot Monju. Kanske de ansvariga kommer att h\u00e4vda att siffran f\u00f6rbleknar till intet j\u00e4mf\u00f6rt med de uppskattade l\u00e5ngsiktiga kostnaderna p\u00e5 cirka 500 miljarder US$<\/a> till f\u00f6ljd av katastrofen i Fukushima.
\nAllison MacFarlane, tidigare ordf\u00f6rande f\u00f6r amerikanska Nuclear Regulatory Commission, gjorde nyligen denna sarkastiska bed\u00f6mning<\/a> av den snabba reaktorteknologin: ”Detta visar sig vara en mycket kostsam teknik att bygga. M\u00e5nga l\u00e4nder har f\u00f6rs\u00f6kt om och om igen. Vad som verkligen \u00e4r imponerande \u00e4r att m\u00e5nga regeringar forts\u00e4tter att finansiera en bevisligen misslyckad teknik.”
\nJapan illustrerar tydligt MacFarlane:s p\u00e5st\u00e5enden. Trots Monju fiaskot, vill den japanska regeringen forts\u00e4tta spelet om 4G reaktorer, antingen genom att starta om Joyo, en experimentell snabb reaktor (st\u00e4ngd<\/a> sedan 2007 p\u00e5 grund av skador p\u00e5 komponenter i reaktorh\u00e4rden) eller bedriva gemensam forskning med Frankrike.
\nVarf\u00f6r skulle Japan forts\u00e4tter sitt engagemang i snabba reaktorer? Troligtvis har regeringen inget intresse av snabba reaktorer i sig, men att ge upp skulle g\u00f6ra det sv\u00e5rare att motivera fortsatt arbete med den delvis byggda upparbetningsanl\u00e4ggningen Rokkasho<\/a>. Att tillhandah\u00e5lla plutoniumbr\u00e4nsle f\u00f6r snabba reaktorer var ett av de viktigaste sk\u00e4len f\u00f6r Rokkasho.
\nRokkasho har varit en \u00e4nnu dyrare \u201dvit elefant\u201d \u00e4n Monju. Den var schemalagd att st\u00e5 klar under 1997 men har f\u00f6rsenats fler \u00e4n 20 g\u00e5nger p\u00e5 grund av tekniska och andra problem, och byggkostnaderna<\/a> ber\u00e4knas nu till 2,2 biljoner yen (22 miljarder US$) – tre g\u00e5nger den ursprungliga uppskattningen.
\nJapan har sl\u00f6sat cirka US$ 37 miljarder p\u00e5 Monju (15 miljarder US$) och Rokkasho (22 miljarder US$) och planerar att forts\u00e4tta att kasta goda pengar efter d\u00e5liga. Enligt den Internationella panelen f\u00f6r klyvbara material<\/a>, f\u00f6rv\u00e4ntas Rokkasho \u00f6ka elr\u00e4kningarna f\u00f6r Japans skattebetalare med cirka 100 miljarder US$ under de kommande 40 \u00e5ren om den anv\u00e4nds.
\nIndiens misslyckade program<\/strong>
\nIndiens 4G program har ocks\u00e5 varit ett misslyckande. Budgeten f\u00f6r Fast Breeder Test Reactor (FBTR) godk\u00e4ndes 1971, men reaktorn f\u00f6rsenades flera g\u00e5nger och blev inte startklar som planerat 1985. Det dr\u00f6jde till 1997 innan FBTR b\u00f6rjade leverera en liten m\u00e4ngd el till n\u00e4tet. Verksamheten med FBTR har varit beh\u00e4ftad med flera olyckor<\/a>.
\nPrelimin\u00e4rt designarbete f\u00f6r en st\u00f6rre \u201dPrototype Bridreaktor\u201d (PFBR) inleddes 1985, utgifterna f\u00f6r reaktorn startade 1987-1988 och den b\u00f6rjade byggas 2004 – men reaktorn har fortfarande inte startat<\/a>. Konstruktion har tagit mer \u00e4n dubbelt s\u00e5 l\u00e5ng tid som f\u00f6rv\u00e4ntat. I juli 2016 meddelade den indiska regeringen \u00e4nnu en f\u00f6rsening, och det finns skepsis om den schemalagda starten i mars 2017 kommer att realiseras. PFBR:s kostnader<\/a> har \u00f6kat med 62%.
\nIndien har en historia av att g\u00f6ra absurda prognoser f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l snabba reaktorer som l\u00e4ttvattenreaktorer – och har misslyckas med att uppfylla sina m\u00e5l tio g\u00e5nger om.<\/strong>
\nIndiens Department of Atomic Energy (DAE) har i \u00e5rtionden planerat byggandet av hundratals snabba reaktorer – till exempel \u00e4r prognosen enligt ett DAE dokument fr\u00e5n 2004 att 262,5 gigawatt (GW) ska komma fr\u00e5n 4G reaktorer 2050. Men Indien har en historia av att g\u00f6ra absurda prognoser f\u00f6r b\u00e5de snabba reaktorer och l\u00e4ttvattenreaktorer – och inte uppfylla<\/a> en br\u00e5kdel av dem.
\nPrincetonakademikern MV Ramana skriver<\/a>: ”Bridreaktorer har alltid anv\u00e4nts i DAEs p\u00e5st\u00e5enden om att generera stora m\u00e4ngder el. Idag, mer \u00e4n sex decennier efter att de storslagna planerna f\u00f6r tillv\u00e4xt f\u00f6rst tillk\u00e4nnagavs, \u00e4r l\u00f6ftena \u00e4nnu inte uppfyllda. Det senaste tillk\u00e4nnagivandet om f\u00f6rseningen av PFBR \u00e4r \u00e4nnu en p\u00e5minnelse om att bridreaktorer i Indien, liksom p\u00e5 andra h\u00e5ll, m\u00e5ste betraktas som en misslyckad teknik och att det \u00e4r dags att ge upp dem.”
\nRysslands program g\u00e5r i snigelfart<\/strong>
\nRyssland program f\u00f6r 4G reaktorer \u00e4r det enda som kan beskrivas som n\u00e5got annat \u00e4n ett misslyckande. Men det har inte varit n\u00e5gon succ\u00e9 heller.
\nTre snabba reaktorer \u00e4r i drift<\/a> i Ryssland – BOR-60 (startade 1969), BN-600 (1980) och BN-800 (2014). Det har f\u00f6rekommit 27 natriuml\u00e4ckor<\/a> i BN-600 reaktorn, fem av dem i system med radioaktivt natrium och 14 l\u00e4ckor \u00e5tf\u00f6ljdes av eldsv\u00e5da i natriumet.
\nDen ryska regeringen publicerade ett dekret<\/a> i augusti 2016 som beskriver planer p\u00e5 att bygga 11 nya reaktorer under de kommande 14 \u00e5ren. Av de 11 f\u00f6reslagna nya reaktorerna, \u00e4r tre snabba reaktorer: Brest-300 n\u00e4ra Tomsk i Sibirien, och tv\u00e5 BN-1200 snabba reaktorer n\u00e4ra Jekaterinburg och Chelyabinsk, n\u00e4ra Uralbergen. Men liksom Indien, har den ryska regeringen en historia av att f\u00f6rutsp\u00e5 en snabb och kraftig expansion av k\u00e4rnkraft – och misslyckas kapitalt att uppfylla m\u00e5len.
\nDet \u00e4r mycket troligt att den nuvarande ekonomiska krisen, den djupaste i historien sedan Sovjetunionen kollapsade, kommer att sk\u00e4ra bort de flesta av de nya reaktorerna <\/strong>
\nSom Vladimir Slivyak konstaterade nyligen i Nuclear Monitor<\/a>: ”Medan de ryska planerna ser storslagna ut p\u00e5 papperet, \u00e4r det osannolikt att detta program kommer att genomf\u00f6ras. Det \u00e4r mycket troligt att den nuvarande ekonomiska krisen, den djupaste i historien sedan Sovjetunionen kollapsade, kommer att sk\u00e4ra bort de flesta av de nya reaktorerna.”
\nDekretet i augusti 2016 signalerar visserligen ett nytt intresse f\u00f6r att \u00e5teruppliva BN-1200 reaktorprojektet, som avbr\u00f6ts<\/a> p\u00e5 obest\u00e4md tid 2014, d\u00e5 Rosatom framh\u00f6ll behovet av att f\u00f6rb\u00e4ttra br\u00e4nslet till reaktorn och ifr\u00e5gasatte kostnadsnyttan av projektet.
\n\u00c5r 2014, sade<\/a> Rosatoms talesman Andrey Timonov att BN-800, som startades 2014, ”m\u00e5ste ge svar p\u00e5 fr\u00e5gor om den ekonomiska l\u00f6nsamheten f\u00f6r snabba reaktorer eftersom denna teknik f\u00f6r n\u00e4rvarande f\u00f6rlorar i j\u00e4mf\u00f6relse med kommersiella VVER enheter.”
\nKina g\u00e5r ingenstans med 4G<\/strong>
\nDen australiensiska k\u00e4rnkraftslobbyisten Geoff Russell citerar World Nuclear Association<\/a> (WNA) till st\u00f6d f\u00f6r sitt p\u00e5st\u00e5ende<\/a> att Kina f\u00f6rv\u00e4ntar sig att snabba reaktorer ”ska dominera marknaden cirka 2030 och att de kommer att massproduceras.”
\nHar WNA:s papper st\u00f6d f\u00f6r p\u00e5st\u00e5endet? Inte alls. Kina har en 20 MWe experimentell 4G reaktor, som varit i drift<\/a> sammanlagt mindre \u00e4n en m\u00e5nad under 63 m\u00e5nader fr\u00e5n starten i juli 2010 till oktober 2015. F\u00f6r varje timme reaktorn var inkopplad under 2015, var den bortkopplad<\/a> i fem timmar, och tre snabbstopp f\u00f6rekom.
\nKina har ocks\u00e5 planer<\/a> p\u00e5 att bygga en 600 MWe ”Demonstration Fast Reactor” och sedan en 1.000 MWe kommersiell 4G reaktor. Huruvida dessa reaktorer kommer att byggas \u00e4r fortsatt os\u00e4kert – projekten har inte godk\u00e4nts – och det skulle vara ett j\u00e4ttesteg fr\u00e5n en enda kommersiell 4G reaktor till en flotta av dem.
\nEnligt WNA<\/a>, kommer ett beslut om att g\u00e5 vidare med eller avbryta projektet med en 4G reaktor p\u00e5 1.000 MWe inte att tas f\u00f6rr\u00e4n 2020, och om det g\u00e5r vidare, kan konstruktion kanske b\u00f6rja 2028 och driften omkring 2034.
\nS\u00e5 Kina kan ha en i kommersiell skala 4G reaktor 2034 – men f\u00f6rmodligen inte – och Russells p\u00e5st\u00e5ende om att snabba reaktorer kommer att vara ”dominerande p\u00e5 marknaden omkring 2030” \u00e4r i h\u00f6gsta grad oseri\u00f6st.
\nEnligt WNA, planerar Kina 40 GW 4G reaktorkapaciteten 2050. En l\u00e5ngt mer troligt scenario \u00e4r att Kina kommer att ha 0 GW 4G reaktorkapaciteten 2050.
\nOch \u00e4ven om 40 GW m\u00e5let n\u00e5ddes, skulle det \u00e4nd\u00e5 bara utg\u00f6ra runt en sj\u00e4ttedel<\/a> av den totala k\u00e4rnkraftskapaciteten i Kina 2050 enligt WNA – snabba reaktorer kommer fortfarande inte att ”dominera marknaden”, \u00e4ven om kapaciteten v\u00e4xer 2000-faldigt fr\u00e5n 20 MW (experimentreaktorn) till 40 GW.
\nV\u00e5gr\u00f6relsereaktor (TWR) och en icke existerande integrerad snabb reaktor (IFR)<\/strong>
\nKanske den 4G reaktortyp som kallas TWR och populariserades av Bill Gates \u00e4r ett framg\u00e5ngskoncept?
\nEller kanske inte. Enligt WNA<\/a>, har China General Nuclear Power och Xiamen University rapporterat om samarbete inom forskning och utveckling, men ministeriet f\u00f6r vetenskap och teknik, China National Nuclear Corporation och State Nuclear Power Technology Company \u00e4r b\u00e4gge skeptiska till TWRs reaktorkoncept.
\nFranska Superph\u00e9nix var t\u00e4nkt att bli v\u00e4rldens f\u00f6rsta kommersiella 4G reaktor men i 13 \u00e5r av sin el\u00e4ndiga tillvaro var ”Energiotillg\u00e4nglighetsfaktorn” 90,8%. Observera att k\u00e4rnkraftslobbyister klagar p\u00e5 att vind och sol producerar oregelbundet.
\nKanske ”Integrated Fast Reactor\u201d (IFR) som f\u00f6respr\u00e5kats av James Hansen kommer att l\u00f6sa problemen? <\/strong>
\nEller kanske inte. De brittiska och amerikanska regeringarna har \u00f6verv\u00e4gt att bygga IFRs (s\u00e4rskilt GE Hitachis reaktortyp ”PRISM”) f\u00f6r att oskadligg\u00f6ra plutonium – men det \u00e4r n\u00e4stan s\u00e4kert att de b\u00e5da l\u00e4nderna kommer att v\u00e4lja olika metoder<\/a> f\u00f6r att hantera plutoniumlager.
\nI s\u00f6dra Australien f\u00f6renades k\u00e4rnkraftslobbyister bakom en framst\u00f6t f\u00f6r IFRs\/PRISM, och de f\u00f6rv\u00e4ntade sig att \u00f6vertyga den kungliga k\u00e4rnkraftskommissionen att st\u00f6dja deras id\u00e9er. Men den avvisade fullst\u00e4ndigt f\u00f6rslaget och skriver i sin rapport<\/a> i maj 2016 att avancerade 4G reaktorer \u00e4r en osannolik teknik och inte l\u00f6nsamma inom en \u00f6versk\u00e5dlig framtid, att utvecklingen av ett s\u00e5dant f\u00f6rstag\u00e5ngsprojekt skulle inneb\u00e4ra en stor kommersiell och teknisk risk; att det inte finns n\u00e5gon licens, inte en kommersiellt bepr\u00f6vad konstruktion och att utveckling skulle kr\u00e4va betydande kapitalinvesteringar; och att el fr\u00e5n s\u00e5dana reaktorer inte har visat sig vara kostnadseffektiva eller kunna komma att konkurrera med nuvarande l\u00e4ttvattenreaktorer.
\nFinns det en framtid f\u00f6r 4G reaktorer? <\/strong>
\nBara 400 reaktor\u00e5rs v\u00e4rldsomsp\u00e4nnande erfarenhet<\/a> finns av snabba reaktorer. Det \u00e4r 42 g\u00e5nger mer erfarenhet med konventionella reaktorer eller 16.850 reaktor\u00e5r<\/a>. Och de flesta av de erfarenheter med snabba reaktorer man f\u00e5tt antyder att de inneb\u00e4r mer problem \u00e4n de \u00e4r v\u00e4rda.
\nBortsett fr\u00e5n de l\u00e4nder som n\u00e4mns ovan, finns det v\u00e4ldigt lite intresse f\u00f6r 4G reaktorteknologi. Tyskland, Storbritannien och USA avbr\u00f6t<\/a> sina reaktorprogram f\u00f6r prototyper under 1980- och 1990-talet.
\nFrankrike \u00f6verv\u00e4ger att bygga en snabb reaktor (ASTRID) trots landets olyckliga erfarenheter med Phenix och Superph\u00e9nix reaktorerna. Men ett beslut<\/a> om huruvida man ska konstruera<\/a> ASTRID kommer inte kommer att tas f\u00f6rr\u00e4n 2019\/20.
\nP\u00e5 1970-talet f\u00f6rutsp\u00e5dde 4G f\u00f6respr\u00e5karna att v\u00e4rlden skulle ha tusentals reaktorer detta \u00e5rtionde. Idag f\u00f6rutsp\u00e5r de kommersialisering omkring 2050 <\/strong>
\nPrestandan hos Superph\u00e9nix reaktorn var lika dyster som f\u00f6r Monju. Superph\u00e9nix var t\u00e4nkt att vara v\u00e4rldens f\u00f6rsta kommersiella 4G reaktor men i 13 \u00e5r av sin el\u00e4ndiga existens var den s\u00e4llan ig\u00e5ng – dess ”Energiotillg\u00e4nglighetfaktor” var 90,8% enligt IAEA<\/a>. Observera att 4G lobbyister klagar p\u00e5 oregelbunden energiproduktion fr\u00e5n vind och sol!
\nEn artikel<\/a> 2010 i Bulletin of the Atomic Scientists sammanfattade det v\u00e4rldsomsp\u00e4nnande misslyckandet med 4G reaktorteknologin: ”Efter sex decennier och utgifter motsvarande ca 100 miljarder dollar, \u00e4r l\u00f6ftet om 4G-reaktorer i stort sett ouppfyllda. … Dr\u00f6mmen om 4G \u00e4r inte d\u00f6d, men den har flyttat sig l\u00e5ngt in i framtiden. P\u00e5 1970-talet f\u00f6rutsp\u00e5dde 4G-f\u00f6respr\u00e5kare att v\u00e4rlden skulle ha tusentals 4G-reaktorer detta \u00e5rtionde. Idag s\u00e4ger de kommersialisering cirka 2050.”
\n\u00c4ven om 4G-reaktorer st\u00e5r inf\u00f6r en dyster framtid, kommer retoriken att kvarst\u00e5. Akademikern Barry Brook fr\u00e5n Australien har skrivit<\/a> ett stycke om 4G-reaktorer f\u00f6r Murdoch press 2009. Samma dag sade han p\u00e5 sin hemsida att ”\u00e4ven om det inte \u00e4r helt klargjort i artikeln”, f\u00f6rv\u00e4ntar han sig att konventionella reaktorer kommer att spela huvudrollen de n\u00e4rmaste tv\u00e5 till tre decennierna men v\u00e4ljer att betona 4G-reaktorer ”f\u00f6r att f\u00e5 folk att nappa p\u00e5 kroken”.
\nS\u00e5 detta \u00e4r k\u00e4rnkraftslobbyisternas strategi – att \u00f6verdriva p\u00e5st\u00e5enden om 4G-reaktorer och \u00f6vriga fj\u00e4rde generationens reaktorbegrepp, l\u00e5tsas att de \u00e4r n\u00e4ra genombrott, och vara ovarsamma med sanningen. <\/strong>
\nRedakt\u00f6rens anm\u00e4rkning
\nDr Jim Green \u00e4r nationell k\u00e4rnkraftsdebatt\u00f6r inom \u201dFriends of the Earth\u201d, Australien, och redakt\u00f6r f\u00f6r Nuclear Monitor<\/a> nyhetsbrev som publiceras av World Information Service on Energy. En tidigare version av denna artikel har publicerats i Nuclear Monitor.<\/i>
\nAndra artiklar av Jim Green<\/strong>
\nInte bara Toshiba g\u00f6r enorma f\u00f6rluster p\u00e5 k\u00e4rnkraft<\/a>
\nCitat fr\u00e5n artikeln:
\nBut it’s not just Toshiba. Other nuclear utilities around the world are also in deep trouble. Their problems were summarised in the July 2016 World Nuclear Industry Status Report:
\n”Many of the traditional nuclear and fossil fuel based utilities are struggling with a dramatic plunge in wholesale power prices, a shrinking client base, declining power consumption, high debt loads, increasing production costs at aging facilities, and stiff competition, especially from renewables.”<\/em>
\nSven Nordblad<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Som svar p\u00e5 framtidens energif\u00f6rs\u00f6rjning pratar k\u00e4rnkraftsf\u00f6respr\u00e5kare ofta om 4G. Dessa reaktorer ska kunna anv\u00e4nda gammalt k\u00e4rnavfall som nytt br\u00e4nsle och ha h\u00f6gre s\u00e4kerhet \u00e4n konventionella reaktorer. H\u00e4r \u00e5terges en intressant artikel i \u00e4mnet av Jim Green \u00f6versatt fr\u00e5n engelska. Originalartikeln h\u00e4r. Det misslyckade japanska<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"class_list":["post-5368","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-03-energi"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/holmon.info\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/5368","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/holmon.info\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/holmon.info\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/holmon.info\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/holmon.info\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=5368"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/holmon.info\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/5368\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/holmon.info\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=5368"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/holmon.info\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=5368"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/holmon.info\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=5368"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}