Insiktsfulla svar på tal, har ingen av dom haft!
Grupptryck, rädsla, avundsjuka – så ohyggligt trist.
En satsning skulle få till följd att Holmön får en frist.
Glöm inte bort att tänka på alla megawatten!
Det är tack vare dessa som vi har den här debatten.
Och även om projektet har ett utdraget förlopp,
lite trögt och motigt…så finns det ännu hopp!
Ett fint förslag för tiden ”efter” får ni här på pränt:
Visst är det inspirerande att arton fundament
finns kvar i skogen sen när alla verken tagits bort.
Det blir ju prima grundstommar för hus av valfri sort.
Dom sa att stigar räcker gott när man vill vistas i naturen.
Hux flux kan vem som helst av oss en dag bli rullstolsburen.
Bra då om flera vägar leder ut till skog och mark.
Dessutom – tänk va härligt – susa Holmön runt på spark!
Den som är helt förvissad om att vindkraft är komplett
omöjligt att få tillstånd till på något lagligt sätt.
Hen borde tagga ner och tänka: ”Detta går som smort!
På ön så är det uppenbart att inget kan bli gjort.”
Men ni som häckar på den kanten bara fortsätter och skäller.
En röra av personpåhopp och fånigheter gäller.
Där ni ser stora skampålar som står och vispar luft,
ser jag gracila torn där elen kommer med förnuft!
Att vindkraft skulle få vår släkt att vrida sej i graven?
Är fel förstås, tror snarare dom hjälper oss på traven.
Nå – bråttom nu på jorden att förbättra vår miljö.
Håll tummarna för hållbarhet och jul med mycket snö!
Agda, stursk!
Agdas förra dikt Kuling på Holmön