Rensläpp i Byviken skedde vid tre tillfällen 2016 när Capella inte kunde angöra rampen.
Från Debattartiklar i Västerbottens-Kuriren 2015-11-13
Oavsett om Holmön ska anses ingå i renbetesområdet eller ej, finns det goda skäl att ifrågasätta om det är lämpligt med renbete på Holmöarna. Ansvariga bör noga överväga om det är motiverat att riskera problem med havet och havsisen och de extra kostnader som transporten medför för det relativt lilla område för renbete som Holmöarna utgör.
Det skriver Olle Nygren, bofast på Holmön och bland annat entreprenör för Trafikverkets skoterled över havsisen.
Är det lämpligt med renbete på Holmöarna? Renbete på Holmöarna har aktualiserats av att familjen Andersson från Rans sameby vill ta ut renar för vinterbete till Holmöarna.
Historiskt kan man se att det finns dokumenterat att renbete förekommit på Holmön under början av 1900-talet, men inte därefter. Gamla kartor och andra gamla dokument pekar på att just Holmöarna inte har ingått i det område som allmänt kallats för ”renbetesland”.
Ett av senaste dokumenten som ligger till grund för dagens bedömning av renbetesområden är det som kallas ”Byaordning för Ran sameby” från 1946. I detta dokument uppräknas ett antal socknar, en på den tiden använda samhällsenheter, som sedermera kom att bli kommuner.
I denna uppräkning av vinterbetesområden är Holmsunds och Holmöns socknar inte inkluderade. Alla andra kustsocknar nära Umeå är inkluderade. Socknarna har sedermera blivit egna kommuner och Holmöns och Holmsunds kommuner har sen införlivats i Umeå kommun. Umeå socken ingick i renbetesområdet och Umeå kommun blev därför del av renbetesområdet.
Det kan därför, med viss logik, anses att områden, som under den tid som gått, kommit att införlivas i Umeå kommun automatiskt därför blivit del av renbetesområdet, även om de eventuellt inte var det från början.
För att avgöra om dessa områden, som tidigare inte listats i Rans Byaordning, alltså det som tidigare var Holmsunds och Holmöns socken, kan anses ingå i vinterbetesområden för Rans sameby krävs ett utslag i civilrättslig domstol. Sådana processer är tidsutdragna och drar stora kostnader, som ingen vill ha.
Kan man hitta en annan väg? Utan att ta ställning till om Holmöarna ingår i renbetesområdet eller inte, kan man i stället fundera kring lämpligheten till vinterbete på dessa öar.
Vi kan fundera kring varför man utelämnade Holmöns och Holmsunds socknar som vinterbetesområde i Rans Byaordning från 1946. Varför skulle just dessa områden inte vara med? Det finns ingen uppenbar förklaring i det dokumentet.
Det bör dock ändå finnas något skäl till varför just dessa områden inte fanns med. Holmsunds socken bestod av Obbolas och Holmsunds församlingar. En stor del av detta område består av älvmynningen och kustområden. Socknen bestod således av mycket vatten och strandområden mot både älv och hav. Även Holmöarna, som en ögrupp ute i havet, har mycket havsstrand.
I dessa områden var, och är det än i dag, ofta osäkra isförhållanden vintertid. Detta har även ökat under senare år i och med klimatuppvärmningen med mildare vintrar, till exempel de två senaste vintrarna utan riktig havsis. Här kan man kanske också få lite vägledning från de historiska ögonvittnesskildringar som finns.
Huvuddelen av de ögonvittnesskildringar, som finns om renbete på Holmön och vid kusten, visar att det var problematiskt med renar nära havet. Det blev ibland akut att flytta renarna tillbaka till fastlandet innan islossningen, med oönskade strapatser som följd.
Här framgår även att renarna gärna sökte sig till havsisen för att kunna slicka i sig salt och att renarna då kunde fortsätta ut på isen och gå ner sig och förolyckas. Detta ledde till att man var tvungen att sätta av extra personella resurser för att försöka förhindra att renarna gav sig ut på havsisen. Det finns således kunskap bland samerna om de problem som havet och havsisen medför.
I en statlig utredning står också ”Ön har i äldre tider besökts för vinterbete. Detta förekommer inte längre eftersom isbrytningen lägger hinder i vägen. Mycket talar därför för att vinterbetet numera skall anses övergivet”. Denna utredning stärker således också uppfattningen att även samerna själva ansett att renbete på Holmön skulle vara så olämpligt att ögruppen övergetts.
Oavsett om Holmön ska anses ingå i renbetesområdet eller ej, finns det således goda skäl att ifrågasätta om det är lämpligt med renbete på Holmöarna.
Familjen Andersson och Ran sameby bör därför noga överväga om det är motiverat att riskera problem med havet och havsisen och de extra kostnader som transport till Holmön medför för det relativt lilla område för renbete som Holmöarna utgör.
Olle Nygren, Holmön
Klicka på Read more för några kommentarer kring artikeln …
