Holmöns framtid

Parhästarna C-E Simonsbacka och Dag Blomqvist båda närstående FSL försöker nu som inhoppare utan närmare kännedom om Holmöarna hjälpa Friavindar i deras kampanj mot  vindkraft.
Nu senast i inlägg 2014-06-29 och 2014-06-15 menar de att vindkraftverkens fundament av betong efter avslutad drift helt måste tas bort. Detta är absolut inget myndighetskrav eftersom betong är ett inert ej miljöfarligt material som lika gärna kan lämnas kvar i marken istället för att brytas upp. En operation som i sig skulle innebära avsevärt större miljöpåverkan.
Naturvårdsverkets bedömning är att betongfundament i allmänhet innebär ringa föroreningsrisk. Detta under förutsättning att halterna av miljö- och hälsofarliga ämnen är låga i betongen. Den som använder färdigblandad betong kan förvissa sig om detta, till exempel genom en kvalitetssäkring som omfattar miljöparametrar.
Man påstår också att Holmöarna skulle förstöras totalt av blotta mängden betong och armeringsjärn. Siffran 31.600 m3 för 23 verk motsvarande 80.500 ton nämns av C-E Simonsbacka. Det låter kanske mycket men vad innebär det egentligen om siffran stämmer – t.ex är verk som förankras direkt i berg inräknade. Totalvolymen motsvarar då en kub med blott 31,5 meters sida.
Sedan är Holmön ett dåligt valt exempel just när det gäller betong eftersom det finns stora mängder av den varan bland annat efter militärens tidigare omfattande rustningar på den ”jungfruliga” ögruppen.
Eller kanske Bergudden är parhästarnas nästa mål. Där finns kvarlämnade ledningscentraler, betongstigar längs fyren och en hamn – av betong. Menar de att detta också är en tickande miljöbomb? Eller våra dricksvattenbrunnar som är fodrade med – betongringar.
Lika populärt som osakligt är det också att hävda att när vindkraftverken ska skrotas så kommer ”sågspån” från vingkapning att förorena marken med Bisfenol A. För det första kan man undra varför sågspånet alls lämnas kvar men framför allt vilka mängder Bisfenol det kan innehålla. Av deras inlägg och kommentarer kan man nämligen få uppfattningen att vingarna består av stora mängder Bisfenol.
Men icke. Och det är faktiskt Dag Blomqvist som själv publicerat sanningen men kanske utan att inse detta. Restmängden Bisfenol i en vinge är enligt Kemikalieinspektionen nämligen mycket liten eller ca 1 ppm dvs en miljondel. Det betyder att vingarna till ett verk sammanlagt innehåller kanske 60 gram Bisfenol eller lika mycket som i en tub härdare för epoxylim för hobbybruk. Och att den frisatta mängden Bisfenol sedan är långt, långt mindre.

En kontrollfråga från mig till Kemikalieinspektionen bekräftar att antagandet om att den totala mängden BPA i en vinge uppgår till ca 20 gram verkligen stämmer:

Man visar också att man inte förstått vindkraftens ekonomiska fundamenta genom att hävda att vindkraftverken troligen kommer att gå i konkurs på grund av låga elpriser och att markägarna eller myndigheterna då kommer att få stå för avvecklingskostnaderna.
Ett vindkraftsbolag kan naturligtvis gå i konkurs. Men det innebär bara att banken övertar driften av verken. Kapitalkostnaderna borträknade är nämligen vindkraft ett mycket billigt sätt att framställa elenergi genom att kostnaderna för drift och undehåll ligger på ca 15 öre/kWh och att de rörliga kostnaderna är lägst av alla kraftslag.
Här ett diagram från Energimarknadsinspektionen:

Åter kan vi konstatera att vilka osakligheter som helst verkar vara tillåtna i kampanjen mot vindkraften!
Men jag vill också skicka en särskild hälsning till signaturen Oskarsson som oroar sig för att det blåser för lite. Här på Holmön tvingades man åter ställa in den så kallade Postrodden därför att det blåste – för mycket!
Sven Nordblad
______________
Mer fakta om Bisfenol A
Alla torde vid detta laget ha förstått att endast mikroskopiska halter av ämnet BPA avges från den epoxiplast som vindkraftverkens vingar innehåller. Halten BPA i vingarna uppgår till storleksordningen 1 ppm dvs mindre än 60 gram eller lika mycket som i en vanlig limtub för hobbybruk. Halten BPA i en vinge är tom lägre än maximal halt i konserver. Enligt EU-direktiv är det tillåtet med en urlakning av 3 mg BPA/kg föda [European Commission, 2000a]. Till och med signaturen Dag Blomqvist medger numera detta när han betecknar avgiven mängd BPA som ”liten”.
Exponeringen av BPA sker istället fr.a via livsmedel och termopapper.
Men det är nu meningarna går isär. Dag Blomqvist accepterar inte att BPA är aerobt lättnedbrytbart i jord och hävdar också att BPA bioackumuleras dvs lagras i kroppen:
Hur ska ni kunna sanera bort den bisfenol A som under 30 års tid spridits runt omkring i naturen, och som lagrats upp i fåglar, fiskar och andra djur samt i människor som får sin fortplantningsförmåga förstörd?
Men BPA bryts ner i jord enligt den sammanställning som NV gjort:
Enligt Fent et al, 2003, upplöses BPA snabbt i jord med en halveringstid på <3 dagar och att BPA:s potential att kontaminera grundvatten är låg.
Cousins et al, 2002, har i sina studier påvisat halveringstider av BPA i jord och ytvatten på <1 vecka vid aerob biologisk nedbrytning. Troligen sker den aeroba nedbrytningen lika fort i ytsediment.
Det mest problematiska med Dag Blomqvists påstående om att BPA lagras i kroppen är naturligtvis den rädsla och oro för en livslång påverkan detta skulle innebära. Som inget har med vindkraftverk 1 km ute i skogen att göra utan beror på det intag av BPA vi får t.ex genom livsmedel och termopapper. Livsmedelsverkets utredning om intag av BPA från källor för barn och källor för vuxna.
Lyckligtvis stämmer Dags påstående inte utan BPA avlägsnas ur kroppen. De mängder man uppmäter beror på den kontinuerliga tillförseln av BPA och inte på upplagring. Man kan alltså genom sin livsföring påverka den mängd BPA man utsätts för. De stora livsmedelskedjorna har också infört termokvitton som inte innehåller BPA och nappflaskor får heller inte innehålla BPA.
BPA metaboliseras huvudsakligen genom glucuronid konjugation, där BPA omvandlas till en mer vattenlöslig sammansättning [European Commission, 2003]. Detta är viktigt för detoxifieringen av BPA då ämnet elimineras fort, primärt via avföringen [Shaw och Chadwick, 1998].
Man brukar tala om biokoncentrationsfaktor (BCF) som anger ett ämnes förmåga att upplagras. Ett värde över 2.000 anger att upplagring sker.
I prover på fisk som fått vistas ett antal dagar i vatten med känd halt av BPA har faktorn uppmätts till låga värden som visar att BPA inte upplagras.
BCF bestämdes för karp Cyprinus carpio vilka blivit exponerade av BPA-koncentrationer på 150 μg/l och 15 μg/l under sex veckor. Vid exponeringen av 150 μg/l uppmättes en BCF på 5,1-13,3 och vid exponeringen av 15 μg/l uppmättes BCF på <20-67,7 [European Commission, 2003].
Regnbågsforell exponerades av BPA med en koncentration av 100 μg/l varefter nivåerna av BPA uppmättes i blodplasma, lever och muskelvävnader. Nivåerna i blodplasman nådde ett maximum under de första tolv timmarna av exponeringen och leverns och muskelvävnadernas maxvärden nåddes efter 24 respektive 48 timmar. BCF för alla tre proverna låg mellan 3,5-5,5 [European Commission, 2003].
Livsmedelsverkets uppfattning är att vi trots sänkta gränsvärden för BPA ändå ligger under tolerabelt intag, se pressmeddelande.
BPA är ett ämne som man ska behandla med respekt. Men det gäller att vara rädd för rätt saker och inte använda BPA som ett argument emot vindkraft. Vad blir annars nästa steg – att förbjuda alla plastbåtar i Byviken?
Källa: NV Diarienr. 721-1173-03Mm
______________

Klicka för större bild.

Det finns omständigheter som vindkraftsförespråkare och motståndare bör kunna ena sig kring:
Utan en fungerande åretrunt-trafik är det omöjligt att bo på Holmön. Likaså att fler sysselsättningstillfällen skapas med en vindkraftpark än utan en. Den dag Holmötrafikens framtid ska avgöras kommer vindkraftparken att vara en stark tyngd i vågskålen.
Det skriver Göran Burén, författare och Holmöbo.
Några saker kan vi vara överens om, vare sig vi är för eller mot vindkraft på Holmön.
För det första – utan en fungerande åretrunt-trafik är det omöjligt att bo på Holmön.
För det andra – det finns en kritisk gräns, när staten inte längre finner det motiverat att driva någon trafik till Holmön.
Vi börjar med det första. En omfattande kulturförstöring väntar den dagen då Färjerederiet får tillåtelse från statsmakterna att lägga ner Holmötrafiken. En femhundraårig ökultur går i graven.
Om detta är en stor tragedi eller inte kan man ju ha delade meningar om. Jag har tänkt att bo här så länge jag lever och det skulle vara mycket smärtsamt att tvingas ge upp den tanken. För att slippa det är jag beredd att acceptera en hel del förändring på ön. I den mån kraftverken kommer att höras, får jag väl tänka, att det priset betalar jag gärna för att få ha min bostad på denna fantastiska ö.
På sommaren kommer vi säkerligen att kunna ta oss hit, men Holmön som sommarö är inte den ö vi känner och älskar i dag. Det speciella med Holmön är ju inte den så kallade orörda naturen, för någon sådan finns knappt, utan att här lever (ännu så länge) en fungerande åretruntkultur.
Här finns barnfamiljer, här finns affär, här finns djur som betar och håller markerna öppna, här finns äldreboende (för tillfället i malpåse), här fanns bara till för några år sedan en skola och den kan givetvis öppnas igen om utvecklingen vänder.
Hur nära är vi då den kritiska gränsen? Ingen ansvarig vill säga något om det, men tecken är illavarslande.
I våras hölls ett stort samråd och vi fick beskedet att efter sommaren skulle man börja projektera den nya färjan. Det blev inget av det och det kanske heller aldrig var tänkt att bli något. Man förhalar, man hittar på kostsamma provisorier i stället för att göra en långsiktig investering. Varför? I hopp om att få lägga ner linjen?
Det finns ungefär 40-50 bofasta på ön i dag. Antalet sjunker stadigt. För tio år sedan var det 90. Om några år finns inte längre några barn som måste skjutsas till skolan och samhället har inte längre laglig skyldighet att upprätthålla trafiken. Vad händer då?
Nu har Rederiet köpt in en färja, inte precis ny. Inköpspriset är 6,5 miljoner. Kanske kommer den aldrig till Byviken, för skepparna har dömt ut den och färjeledschefen sagt sig inte kunna ta ansvar för den.
Det är svårt att förklara Färjerederiets manövrar på annat sätt än att de går och väntar på att slippa Holmötrafiken. Man köper en billig färja för att inte binda upp en massa pengar.
Med en vindkraftpark på ön blir bilden en annan. Då kommer det att finnas ett starkt samhällsintresse att ha kvar åretrunttrafiken. Kraftverken ska servas och repareras, folk och fordon måste kunna ta sig över Kvarken.
Det är en tredje sak, som vi borde kunna vara överens om.
Exakt hur många som blir sysselsatta vet vi inte i dag, men det rör sig om flera årsarbeten. Om de kommer att bo på ön eller på landsidan vet vi inte heller, men var de än är mantalsskrivna måste de ha en säker förbindelse till och från fastlandet. Alternativet helikopter, som pratas om ibland, är alldeles för opålitligt.
Att vindkraftparken kommer att vara en stark tyngd i vågskålen den dagen när Holmötrafikens framtid ska avgöras, det är en fjärde sak, vi borde kunna enas om.
Göran Burén
———————–
Artikeln är tidigare publicerad i VK i mars 2014

Välkomna till ”Holmöns framtid”
Det blåser på Holmön. Inte bara bokstavligt utan även bildligt. Detta är något som hotar att splittra den samfällighet vi alla känt för ”vår ö” och för varandra. Tonläget har stundom skruvats upp till en sådan nivå att det för många känts obehagligt. Det är något som måste kvävas i sin linda. Vi har haft nog av interna konflikter som hotat att slita Holmön mitt itu.
Åsikterna är många om vilken väg vi måste gå in i framtiden för att Holmön skall fortsätta som en livskraftig ö med färja och en fungerande infrastruktur. För de flesta av oss är det oacceptabelt att Holmön sakta men säkert tappar sin fastboende befolkning för att så småningom bli en sommarö. En förlorad färja, en igenbommad affär som tappat sin funktion som mötespunkt och förlusten av annan infrastruktur skulle vara skadligt för alla men är likväl ett fullt tänkbart scenario som inte ligger långt in i framtiden.
Den här sidan har vi startat för att kunna ge en balanserad information kring olika utvecklingsmöjligheter som finns för Holmön. Vi kommer inte skygga för några ämnen, även om de är kontroversiella. Däremot vill vi inte ha ett öppet kommentarsfält efter de olika inläggen. Det finns bättre sätt att kommunicera en avvikande uppfattning än att lämna öppet för snabba och ibland elaka anonyma inlägg. Vi kan ha olika åsikter kring etablering av vindkraft, kompensationsåtgärder och färjan. Men vi måste respektera varandra. Är det något av det som presenteras här som du inte kan förlika dig med eller är stark motståndare till varför inte kontakta oss direkt för en öppen men vänlig diskussion. Vi kan och får vi ha olika åsikter, men i grund och botten har vi har ett gemensamt:
Holmöns bästa för våra ögon.
Vilka är vi som står bakom sidan? Det framgår av signaturerna under de olika inläggen. Välkommen att kontakta oss på epost holmon.info@gmail.com
Vi börjar med två inlägg:
– Degersjön – en slättsjö i skärgårdsnatur (Björn Olsen)
– Är bygdemedel från vindkraft muta (Sven Nordblad)