Holmöns framtid

Via den riksomfattande föreningen Hela Sverige skall leva fick vi kontakt med Bengt Liljemark, ordförande i Medvind för bygden i Lillhärdal om deras erfarenheter av vindkraft och bygdemedel.
Lillhärdal i Härjedalen är ett utmärkt exempel på hur en bygd kan använda vindkraften som en positiv vändpunkt.
Precis som på Holmön fanns det en liten men högljudd grupp som protesterade aggressivt mot vindkraft. De bombarderade kommunen med protestbrev. Vid den första ansökan till kommunen fick vindkraftsexploatören därför avslag på grund av protesterna. Lillhärdal gick samman och skickade in ett medborgarförslag till kommunen. De allra flesta skrev på. Förslaget gick igenom direkt och etableringen av vindkraft kom igång.

Enligt Bengt Liljemark är det inte bara boende som är medlemmar i ”Medvind för bygden”, utan även många turister och andra tillfälliga besökare.
”Medvind för Bygden” har som mål att:
1. Skapa en förvaltning av bygdepeng
2. Medverka för att stötta lokalt föreningsliv
3. Medverka till fler jobb genom att stötta lokalt företagande genom olika ekonomiska garantier vid nystartande av företag och EU-projekt, men även för befintliga företag
4. Stötta den lokala vindkraftsutbyggnaden för att nå dessa mål
När jag nämner vilka som figurerar på Fria Vindars hemsida och på VKs debattsida, visar det sig vara samma personer som härjat i Lillhärdal. Personer som inte har någon anknytning till Holmön utan är spridda över hela landet, men med motviljan mot vindkraft som gemensamt symtom. Dock valde man en annan strategi än den återhållsamma polemik vi valt på Holmön. Man valde att tiga ihjäl dem. En strategi som tycks ha lyckats.
Idag märker de boende i Lillhärdal vilka positiva effekter etableringen av vindkraft har för bygden. Dels ger det arbetstillfällen vid uppsättande av vindkraftverk, dels för det dagliga underhållet. Baserat på en avkastning på en procent och när samtliga 110-130 verk är på plats är beräkningarna att man kommer ha en årlig avkastning på upp mot tio miljoner kronor. Pengar som kommer att fördelas enligt normerna ovan.
Anmärkningsvärt är att de personer som varit aktivt och högljutt emot vindkraft, visserligen kommer att använda resurserna i form av förbättrad infrastruktur, men aldrig dyker upp på möten om vilka lokala projekt som skall stödjas och om hur pengarna bäst skall användas.
Skulle samma mål i Lillhärdal kunna användas på Holmön? En första förutsättning är givetvis att det finns ett tydligt skrivet avtal med exploatören hur stor andel av vinsten som skall gå tillbaka till bygdemedel. Vi är övertygade om att fördelning av bygdemedel till olika projekt och företag på Holmön kommer att vara ett angenämt bekymmer. Den uppenbara positiva effekten är att bofasta, sommarboende och turister kan gå samman och ha de ekonomiska muskler som krävs för att vända den nedåtgående spiralen och utveckla Holmön in i framtiden.
Björn Olsen
Sven Nordblad
Läs mer:
Vindens Återbäring – Hela Sverige ska leva
Myter om vindkraft
Vindkraftsturism till Jädraås

I juli publicerade Gunnar Fredriksson en artikel i VK. Denna var ett svar på de tidigare artiklarna av Thorbjörn Lindberg som visas på annan plats på vår sida. Gunnar menar sammanfattningsvis att Slitevinds satsning på vindkraft på Holmöarna inte är till nytta för ön och han kritiserar även starkt Naturvårdsverkets agerande när naturreservatet bildades.
Men det kanske mest uppseendeväckande i artikeln var ändå nylanseringen av vindkraftbolaget Holmövind. Som också fick stöd i en insändarkommentar. Sedan Holmövind beslöt att släcka ner sin hemsida Holmövind så har man allmänt trott att projektet var dött och begravet. Bild från gamla hemsidan med verksplaceringar sedda från Berguddens fyr:

Men projektet pågår och bolaget är aktivt enligt artikelförfattaren och bolagsregistret. Här ett citat ur Gunnars artikel:
Ännu fungerar bolaget ”Holmövind” och skulle man välja mellan pest och kolera förefaller ”Holmövind-alternativet” klokast, eftersom de skattar i kommunen och har byamässiga intressen, bättre placeringar för snurrorna och dessutom gynnar samfälligheten på ön.
För att bevaka Holmöns intressen i vindkraftsfrågor finns en markägargrupp utsedd av Holmöns byamän. Sammankallande i gruppen är Sven Karlsson, väl insatt i förhandlingarna genom åren med de båda bolagen Holmövind och Slitevind. Han kommenterade så här i VK:
Bäste Gunnar,
Du gör en liknelse mellan pest och kolera när Du beskriver Holmövinds- och Slitevinds planer om vindkraft på Holmöarna. Holmövind hade i sina första planer redovisat två kraftverk invid Lillhälluddens strand. Ett mindre där nuvarande SMHI:s väderstation är belägen och ett större invid kumlet på norra hällspetsen. Ett verk strax öst om Kyrkan samt ett på Kammen. Utöver detta fanns reserverad yta där nuvarande affären är belägen samt det mesta av nuvarande parkeringsplats som upplagsområden.
I deras kontraktförslag (upphävt) med byamännen var det tveksamt om något arrende skulle utgå till samfälligheten för allt detta. När Slitevind presenterade sin lösning med ett solidariskt arrendekontrakt med bygdemedel ansåg de flesta markägare att denna lösning skulle accepteras. Vi behövde vid den tidpunkten och även i dag den hjälp vi kunde/kan få för att vårda och bevara Holmöns bys vitala värden, som leder till en god utveckling. Men inte sälja sin själ och medge byggnationer på olämpliga platser, där man möttes av verk redan i inseglingsrännan i Byviken eller verk som skulle störa byns centrala och norra delar samt Kyrkogården.
Att det skulle bli ett paradis har det aldrig varit tal om. Det får självklart var och en avgöra, men byn är för mig ett paradis, som är värt att skydda och bevara, som kan möjliggöras med hjälp av bl.a. vindkraft. En uppfattning som jag hoppas även Du och många fler även med djupa rötter delar. Vindkraften jagar inte bort besökande, det har bevisats på många platser i landet, utan tvärt om.
Jag delar helt din uppfattning om att fler entreprenörer borde etablera sig på ön, för att göra byn mer levande, men vilka är då dessa som har resurser och riskvilligt kapital. Vi får ena oss och göra avkall inom vissa områden om byn skall räddas.
Bäste Gunnar och alla andra,
Sänder en fortsättning till min föregående kommentar om dagsläget: Holmövind hade som mest kanske plats för ett 10-tal verk på den mark de förfogade över, enligt samma ekonomiska koncept, som från början. Foton över deras senaste planer fanns tills helt nyligen på garagedörr i Norrfjärden.

Eftersom de troligen i dag inte har så mycket byggbar yta ligger projektet i träda, men anledningen får de självklart svara på. De har ändå byggbar yta på Kammen och på andra platser och inget hindrar dem från att fullfölja med en ansökan, även med ytterligare mark de kan skaffa.
Slitevind hade som mest redovisat ett 60-tal verk, som nu är nedbantat efter samråd till ett 20-tal verk efter samtal, diskussioner, förhandlingar etc (som ej redovisas), på platser inom nu godkända vindbruksområden. Se denna bild – dock uteslöts Västerön:

Dessa planeringssamtal pågår allt efter behov för byns bästa. Vi markägare har sagt kollektivt ja vid två sammanträden innan arrendeavtalet godkändes. Allt har skett i demokratisk ordning med juridiskt biträde och ingen har känt sig lurad. Att några inte gick med måste accepteras.
Men jag förstår inte din liknelse Gunnar, med pest och kolera det är ingen sjukdom som vi försöker bota, där den ena går att bekämpa med vatten. Det handlar om att utveckla Holmön i tiden och för framtiden. Mer fakta och information finns att läsa under sidan www.holmon.info, som kommer att uppgraderas efter behov.
_____________
Klicka på Read more för fler kommentarer …

Read more

Fortsätter Holmöns negativa befolkningsutveckling är risken stor att vår livlina till fastlandet året runt dras in så att vi får ”några enslingar på skäret”, samt en eventuell sommarfärja. Naturreservatet behöver inte bli större än vad det är idag. Kan vi ta på vårt ansvar att låta Holmöns by somna in som året runt bebott samhälle efter 600-700 år? Det skriver Thorbjörn Lindberg.
I min debattarikel av den 2/7, ”Stöd företag som vill satsa på Sveriges soligaste ö”, försökte undertecknad peka på vikten av att vi alla enas om att stödja alla typer av seriösa företag som vill satsa på Holmön.Min vädjan har tydligen klingat ohörd i vissa kretsar om jag får tro de 274 synpunkter som kommenterat artikeln till dagens dato.
Sedan 2002 har jag bearbetat myndigheter, både regionala och nationella, med vederhäftiga/professionella synpunkter om transporterna till och från Holmön. Arbetet har öppet redovisats för allmänheten under dessa år, tyvärr har det inte lett fram till en färja som klarar alla kriterier vilka ett levande samhälle bör kunna kräva. Regionalt pekar man på varandra när det gäller att satsa på Holmön (Region Västerbotten/Umeå kommun/ Länsstyrelsen och Landstinget).
Börjar man nämna ordet transporter till och från ön pekar alla med hela armen på Trafikverket, som i sin tur åberopar Holmöns befolkningsutveckling, som de anser omöjliggöra en utökad satsning på Holmöns färjeservice till den nivå vi önskar. Där står vi nu! Fortsätter Holmöns negativa befolkningsutveckling är risken stor att vår livlina till fastlandet året runt dras in så att vi får ”några enslingar på skäret”, samt en eventuell sommarfärja. Naturreservatet behöver inte bli större än vad det är idag.
Kan vi ta på vårt ansvar att låta Holmöns by somna in som året runt bebott samhälle efter 600-700 år?
Vad jag kan se på kommentarerna till min tidigare artikel framkommer inte några fungerande förslag på satsningar. De förslag man framför kräver hela tiden att ”man” eller ”någon” skall utföra uppgiften, men förslagen på bioodlingar och dylikt ryms på ön oavsett andra satsningar.
Men andra storskaliga satsningar behövs, för närvarande läs ”vindkraft”, där även andra större satsningar välkomnas.
Får vindkraften möjlighet att bygga en park på ön, kan man under planeringsfasen lägga in en utvecklingsmöjlighet för ön även efter vindbyggnationen. Där arbetsvägar läggs så att besöksnäringen ges maximal tillgänglighet till öns sevärdheter. Våtmark anläggs.

Arbetarbostäderna byggs på attraktiva områden till mycket hög standard som lätt kan omvandlas till turistbostäder.
Umeå kommun/region Västerbotten kan här bli medfinansiärer. När nya elkablar dras över Kvarken kommer man samtidigt att kunna få efterlängtad fiber ut till ön. Den nya lämpliga färjan kommer då att kunna beställas.
Vi vill öppna skolan, ålderdomshemmet samt låta affär och annan samhällservice leva vidare, detta kommer bara att vara möjligt med ett större antal människor boende på ön.
Välkomna företagssatsningen!
Thorbjörn Lindberg
———————–
Artikeln är tidigare publicerad i VK i juli 2014 och en ny debatt följde – klicka på Read more för ett utdrag …

Read more

Ingen av nuvarande verksamheter på Holmön möjliggör en ökad inflyttning av någon omfattning. En modern färja med tillräcklig kapacitet som trafikerar året runt i alla väder är nödvändig. Fler engagerade företag behövs. Det företag som vill bygga vindkraft bör få göra detta. Detta kan tillföra byn stora belopp årligen. Utveckling innebär förändring. Det skriver Thorbjörn Lindberg, pensionerad sjökapten som i dag till stor del är boende på Holmön. Han är också tidigare ledchef på färjeleden till Holmön.
Den 21 april 2014 hade bybor, fritidsboende och andra intresserade inbjudits till ett möte i Holmöns Gamla prästgård. Syftet med mötet var att mångsidigt belysa hur vi gemensamt kan finna utvecklingsvägar, så att Holmöns samhälle kan överleva och växa.
Tyvärr utföll mötet inte som många av oss hade hoppats. En mindre gruppering använde mötet för att ensidigt och aggressivt argumentera mot vindkraft. De goda framtidsförslagen fick inte det utrymme som flertalet önskade. Hur vill vi att framtiden ska te sig? Framtiden är redan här, vi måste nu omgående skapa grunden för kommande generationer att njuta av denna mycket speciella miljö.
Utan fast boende Holmöbor finns ingen färja i framtiden, ej heller en året runt öppen butik. Under senare årtionden har man på Holmön, genom bidrag, skapat företag, bland annat snickeri och fiskodling. Dessa och andra försök har tyvärr inte lyckats överleva mer än kortare tidsrymder. Affären, vandrarhemmen och restaurangen får i huvudsak sin intäkt under två månader på sommaren, vilket inte heller fungerar på sikt.
Ingen av nuvarande verksamheter möjliggör en ökad inflyttning av någon omfattning. Vissa förslag finns att återuppliva basnäringarna, jordbruk och fiske, vilket i stort sett är omöjligt både av ekonomiska och praktiska skäl. Fiske kan i dag inte bedrivas kommersiellt. Biogasanläggning ger ej heller någon ekonomi eller inflyttning. Både jordbruk- och fiske är näringar som i hela världen har stora lönsamhets/miljö problem.
EU:s jordbruksstöd är under omarbetning, vilket kan innebära reducerat stöd framgent. Turistsatsningar har en möjlig framtid på Holmön, den förutsätter framför allt bättre transporter, aktiviteter samt bra boende. Holmöns kultur har en given plats i framtidsperspektivet. En skärgårdssatsning från Umeå kommun är viktig, för att Umeås ökande befolkning skall få möjlighet att besöka Sveriges soligaste ö.
Eftersom Holmöns befolkning i dag är liten till antalet med hög medelålder måste en inflyttning komma till stånd. Det kan ske med en kombination av två saker, där det första är en modern färja med tillräcklig kapacitet som trafikerar året runt i alla väder – efter en kundanpassad turlista.

Det andra som behövs är verksamheter på ön som kan utveckla samhället och samtidigt ge byn intäkter. Vi behöver fler engagerade företag.
För närvarande finns det bara ett stort företag som under flera år satsat stora belopp för att etablera verksamhet på Holmön. Om detta företag får tillstånd att bygga vindkraft, planerar de att investera i vägar, bygga hus och investera i samhället på ett utvecklande sätt. Ett företag som tillverkar miljömässig el och kan tillföra byn stora belopp årligen.
Läget är nu akut för Holmöns överlevnad. Holmöns boende, markägare, fritidsfolk och andra besökare måste här göra gemensam sak och enas om att Holmöns samhälle skall fortleva som ett året runt bebott samhälle. Det gör vi genom att på alla nivåer stödja företag som vill satsa på vår ö.
Holmöns invånare har i alla tider varit vana att klara sig själva, det vill vi även i framtiden genom att samarbeta med vindkraftföretaget och stödja andra företagssatsningar på ön. Målsättningen är då att även staten/kommunen inkluderar Holmön i den pågående samhällsutvecklingen som fortgår i resten av landet.
Holmöborna har på ett förtjänstfullt sätt bidragit till bevarandet av Holmöarnas unika miljö genom att ge Naturvårdsverket möjlighet att skapa Sveriges största skärgårdsreservat. Genom ett klokt samarbete mellan alla inblandade kan vi skapa möjlighet att satsa på vindkraft och samtidigt ta tillvara vår unika miljö. Utveckling innebär förändring.
Thorbjörn Lindberg
———————–
Artikeln är tidigare publicerad i VK i juli 2014 och en vild debatt följde – klicka på Read more för ett utdrag …

Read more

Drygt 80 procent av ägarna till jordbruksfastigheterna har tecknade avtal med Slitevind. Enskilda har naturligtvis rätt att vara emot satsningar på Holmön, men har inte rätt att göra sig till tolkar för Holmöns intressen. Debatten om vindkraft på Holmöarna måste hållas konstruktiv, debattörerna ska inte förespegla större mandat än vad man faktiskt har.

Vi som är verksamma och har förtroenderoller på Holmön vill ha en saklig debatt om vindkraften.
Drygt 80 procent av ägarna till jordbruksfastigheterna har tecknade avtal med Slitevind. Enskilda har naturligtvis rätt att vara emot satsningar på Holmön, men har inte rätt att göra sig till tolkar för Holmöns intressen.
Strukturomvandlingen har gjort att Holmöarna inte längre har tillräckligt näringsliv och att avkastningen på jordbruksfastigheterna i dag är låg. Sjöfartsverket, Försvaret, Kustbevakningen och sjöräddningsposteringen har av olika skäl rationaliserats bort.
Därmed har byns befolkningsunderlag minskat avsevärt som påverkar byns överlevnad. Det är viktigt för Holmöarnas framtid att det finns arbetstillfällen, vilket kan uppnås till viss del genom klimatvänlig vindkraftsproduktion. Våra förfäder kände också till denna viktiga energikälla och hade som mest sju väderkvarnar på Holmön. Denna kvarn från Holmön står nu på Gammlia:

Holmöarnas kultur- och naturvärden är viktiga. Slitevind har gjort ambitiösa, omfattande och kunskapshöjande utredningar för att klarlägga och beakta dessa värden.
De ambitiösa fågelutredningarna gör det möjligt att parera eventuella störningar för fågellivet.
Kulturmiljöstudierna visar stora värden och att det samtidigt är angeläget att Holmöarnas markägare kan ha intäkter, som möjliggör att hålla det viktiga byggnadsbeståndet och kulturlandskapet i bra skick samt att samfällda vägar, diken och övriga anläggningar för byn kan skötas och underhållas väl. Slitevind har utlovat bygdemedel som stöd till föreningslivet på ön.
Vindkraft skapar arbetstillfällen både under byggtiden och under drifttiden. Tanken är att driftpersonalen skall bo på Holmön. Detta för att på ett smidigt sätt kunna klara både planerat och oförutsett underhåll. Holmön får härigenom flera arbetstillfällen, serviceunderlaget på byn blir bättre och framtidstron stärks.
Det vägnät som avses byggas för vindkraftens behov bedömer vi betydelsefullt för vårt skogsbruk, både ekonomiskt och för att nedbringa markskador. Vidare får vi på Holmön och öns besökare bättre tillgång till bär- och svampmarker och till naturreservatet på Holmöns östsida, som i dag är mycket svårtillgängligt.
Sammantaget uppskattar vi Slitevinds ambitioner och stöttar dessa. Utifrån resonemang och god sammanhållning vi haft ute på Holmön vill vi nu under samrådstiden väcka en tanke att koncentrera verken till riksintresseområden för vindkraft, det vill säga det norra och det södra området och att härigenom kunna avvara det västra området på Holmön. Detta bedömer vi vara möjligt med bibehållande av i stort sett samma antal verk och samma effekt. Fördelarna är att både utblickarna från byn och natur- och kulturvärden påverkas mindre.
Vi är angelägna att debatten om vindkraft på Holmöarna hålls konstruktiv och att debattörerna inte skall förespegla större mandat än vad man har.
Lars Janzen, ordförande för Holmöns samfällighetsförening
Elise Tegström, markägare
Sven Karlsson byaman, utsedd sammankallande för markägargruppen för vindkraft
Walter Holmberg, företräder markägargruppen
Olle Nygren, markägare och arbetspendlare, boende på Holmön
Inge Holmgren, markägare
Bengt Krisandersson, markägare
———————–
Artikeln är tidigare publicerad i VK i januari 2014

Parhästarna C-E Simonsbacka och Dag Blomqvist båda närstående FSL försöker nu som inhoppare utan närmare kännedom om Holmöarna hjälpa Friavindar i deras kampanj mot  vindkraft.
Nu senast i inlägg 2014-06-29 och 2014-06-15 menar de att vindkraftverkens fundament av betong efter avslutad drift helt måste tas bort. Detta är absolut inget myndighetskrav eftersom betong är ett inert ej miljöfarligt material som lika gärna kan lämnas kvar i marken istället för att brytas upp. En operation som i sig skulle innebära avsevärt större miljöpåverkan.
Naturvårdsverkets bedömning är att betongfundament i allmänhet innebär ringa föroreningsrisk. Detta under förutsättning att halterna av miljö- och hälsofarliga ämnen är låga i betongen. Den som använder färdigblandad betong kan förvissa sig om detta, till exempel genom en kvalitetssäkring som omfattar miljöparametrar.
Man påstår också att Holmöarna skulle förstöras totalt av blotta mängden betong och armeringsjärn. Siffran 31.600 m3 för 23 verk motsvarande 80.500 ton nämns av C-E Simonsbacka. Det låter kanske mycket men vad innebär det egentligen om siffran stämmer – t.ex är verk som förankras direkt i berg inräknade. Totalvolymen motsvarar då en kub med blott 31,5 meters sida.
Sedan är Holmön ett dåligt valt exempel just när det gäller betong eftersom det finns stora mängder av den varan bland annat efter militärens tidigare omfattande rustningar på den ”jungfruliga” ögruppen.
Eller kanske Bergudden är parhästarnas nästa mål. Där finns kvarlämnade ledningscentraler, betongstigar längs fyren och en hamn – av betong. Menar de att detta också är en tickande miljöbomb? Eller våra dricksvattenbrunnar som är fodrade med – betongringar.
Lika populärt som osakligt är det också att hävda att när vindkraftverken ska skrotas så kommer ”sågspån” från vingkapning att förorena marken med Bisfenol A. För det första kan man undra varför sågspånet alls lämnas kvar men framför allt vilka mängder Bisfenol det kan innehålla. Av deras inlägg och kommentarer kan man nämligen få uppfattningen att vingarna består av stora mängder Bisfenol.
Men icke. Och det är faktiskt Dag Blomqvist som själv publicerat sanningen men kanske utan att inse detta. Restmängden Bisfenol i en vinge är enligt Kemikalieinspektionen nämligen mycket liten eller ca 1 ppm dvs en miljondel. Det betyder att vingarna till ett verk sammanlagt innehåller kanske 60 gram Bisfenol eller lika mycket som i en tub härdare för epoxylim för hobbybruk. Och att den frisatta mängden Bisfenol sedan är långt, långt mindre.

En kontrollfråga från mig till Kemikalieinspektionen bekräftar att antagandet om att den totala mängden BPA i en vinge uppgår till ca 20 gram verkligen stämmer:

Man visar också att man inte förstått vindkraftens ekonomiska fundamenta genom att hävda att vindkraftverken troligen kommer att gå i konkurs på grund av låga elpriser och att markägarna eller myndigheterna då kommer att få stå för avvecklingskostnaderna.
Ett vindkraftsbolag kan naturligtvis gå i konkurs. Men det innebär bara att banken övertar driften av verken. Kapitalkostnaderna borträknade är nämligen vindkraft ett mycket billigt sätt att framställa elenergi genom att kostnaderna för drift och undehåll ligger på ca 15 öre/kWh och att de rörliga kostnaderna är lägst av alla kraftslag.
Här ett diagram från Energimarknadsinspektionen:

Åter kan vi konstatera att vilka osakligheter som helst verkar vara tillåtna i kampanjen mot vindkraften!
Men jag vill också skicka en särskild hälsning till signaturen Oskarsson som oroar sig för att det blåser för lite. Här på Holmön tvingades man åter ställa in den så kallade Postrodden därför att det blåste – för mycket!
Sven Nordblad
______________
Mer fakta om Bisfenol A
Alla torde vid detta laget ha förstått att endast mikroskopiska halter av ämnet BPA avges från den epoxiplast som vindkraftverkens vingar innehåller. Halten BPA i vingarna uppgår till storleksordningen 1 ppm dvs mindre än 60 gram eller lika mycket som i en vanlig limtub för hobbybruk. Halten BPA i en vinge är tom lägre än maximal halt i konserver. Enligt EU-direktiv är det tillåtet med en urlakning av 3 mg BPA/kg föda [European Commission, 2000a]. Till och med signaturen Dag Blomqvist medger numera detta när han betecknar avgiven mängd BPA som ”liten”.
Exponeringen av BPA sker istället fr.a via livsmedel och termopapper.
Men det är nu meningarna går isär. Dag Blomqvist accepterar inte att BPA är aerobt lättnedbrytbart i jord och hävdar också att BPA bioackumuleras dvs lagras i kroppen:
Hur ska ni kunna sanera bort den bisfenol A som under 30 års tid spridits runt omkring i naturen, och som lagrats upp i fåglar, fiskar och andra djur samt i människor som får sin fortplantningsförmåga förstörd?
Men BPA bryts ner i jord enligt den sammanställning som NV gjort:
Enligt Fent et al, 2003, upplöses BPA snabbt i jord med en halveringstid på <3 dagar och att BPA:s potential att kontaminera grundvatten är låg.
Cousins et al, 2002, har i sina studier påvisat halveringstider av BPA i jord och ytvatten på <1 vecka vid aerob biologisk nedbrytning. Troligen sker den aeroba nedbrytningen lika fort i ytsediment.
Det mest problematiska med Dag Blomqvists påstående om att BPA lagras i kroppen är naturligtvis den rädsla och oro för en livslång påverkan detta skulle innebära. Som inget har med vindkraftverk 1 km ute i skogen att göra utan beror på det intag av BPA vi får t.ex genom livsmedel och termopapper. Livsmedelsverkets utredning om intag av BPA från källor för barn och källor för vuxna.
Lyckligtvis stämmer Dags påstående inte utan BPA avlägsnas ur kroppen. De mängder man uppmäter beror på den kontinuerliga tillförseln av BPA och inte på upplagring. Man kan alltså genom sin livsföring påverka den mängd BPA man utsätts för. De stora livsmedelskedjorna har också infört termokvitton som inte innehåller BPA och nappflaskor får heller inte innehålla BPA.
BPA metaboliseras huvudsakligen genom glucuronid konjugation, där BPA omvandlas till en mer vattenlöslig sammansättning [European Commission, 2003]. Detta är viktigt för detoxifieringen av BPA då ämnet elimineras fort, primärt via avföringen [Shaw och Chadwick, 1998].
Man brukar tala om biokoncentrationsfaktor (BCF) som anger ett ämnes förmåga att upplagras. Ett värde över 2.000 anger att upplagring sker.
I prover på fisk som fått vistas ett antal dagar i vatten med känd halt av BPA har faktorn uppmätts till låga värden som visar att BPA inte upplagras.
BCF bestämdes för karp Cyprinus carpio vilka blivit exponerade av BPA-koncentrationer på 150 μg/l och 15 μg/l under sex veckor. Vid exponeringen av 150 μg/l uppmättes en BCF på 5,1-13,3 och vid exponeringen av 15 μg/l uppmättes BCF på <20-67,7 [European Commission, 2003].
Regnbågsforell exponerades av BPA med en koncentration av 100 μg/l varefter nivåerna av BPA uppmättes i blodplasma, lever och muskelvävnader. Nivåerna i blodplasman nådde ett maximum under de första tolv timmarna av exponeringen och leverns och muskelvävnadernas maxvärden nåddes efter 24 respektive 48 timmar. BCF för alla tre proverna låg mellan 3,5-5,5 [European Commission, 2003].
Livsmedelsverkets uppfattning är att vi trots sänkta gränsvärden för BPA ändå ligger under tolerabelt intag, se pressmeddelande.
BPA är ett ämne som man ska behandla med respekt. Men det gäller att vara rädd för rätt saker och inte använda BPA som ett argument emot vindkraft. Vad blir annars nästa steg – att förbjuda alla plastbåtar i Byviken?
Källa: NV Diarienr. 721-1173-03Mm
______________

Klicka för större bild.

Det finns omständigheter som vindkraftsförespråkare och motståndare bör kunna ena sig kring:
Utan en fungerande åretrunt-trafik är det omöjligt att bo på Holmön. Likaså att fler sysselsättningstillfällen skapas med en vindkraftpark än utan en. Den dag Holmötrafikens framtid ska avgöras kommer vindkraftparken att vara en stark tyngd i vågskålen.
Det skriver Göran Burén, författare och Holmöbo.
Några saker kan vi vara överens om, vare sig vi är för eller mot vindkraft på Holmön.
För det första – utan en fungerande åretrunt-trafik är det omöjligt att bo på Holmön.
För det andra – det finns en kritisk gräns, när staten inte längre finner det motiverat att driva någon trafik till Holmön.
Vi börjar med det första. En omfattande kulturförstöring väntar den dagen då Färjerederiet får tillåtelse från statsmakterna att lägga ner Holmötrafiken. En femhundraårig ökultur går i graven.
Om detta är en stor tragedi eller inte kan man ju ha delade meningar om. Jag har tänkt att bo här så länge jag lever och det skulle vara mycket smärtsamt att tvingas ge upp den tanken. För att slippa det är jag beredd att acceptera en hel del förändring på ön. I den mån kraftverken kommer att höras, får jag väl tänka, att det priset betalar jag gärna för att få ha min bostad på denna fantastiska ö.
På sommaren kommer vi säkerligen att kunna ta oss hit, men Holmön som sommarö är inte den ö vi känner och älskar i dag. Det speciella med Holmön är ju inte den så kallade orörda naturen, för någon sådan finns knappt, utan att här lever (ännu så länge) en fungerande åretruntkultur.
Här finns barnfamiljer, här finns affär, här finns djur som betar och håller markerna öppna, här finns äldreboende (för tillfället i malpåse), här fanns bara till för några år sedan en skola och den kan givetvis öppnas igen om utvecklingen vänder.
Hur nära är vi då den kritiska gränsen? Ingen ansvarig vill säga något om det, men tecken är illavarslande.
I våras hölls ett stort samråd och vi fick beskedet att efter sommaren skulle man börja projektera den nya färjan. Det blev inget av det och det kanske heller aldrig var tänkt att bli något. Man förhalar, man hittar på kostsamma provisorier i stället för att göra en långsiktig investering. Varför? I hopp om att få lägga ner linjen?
Det finns ungefär 40-50 bofasta på ön i dag. Antalet sjunker stadigt. För tio år sedan var det 90. Om några år finns inte längre några barn som måste skjutsas till skolan och samhället har inte längre laglig skyldighet att upprätthålla trafiken. Vad händer då?
Nu har Rederiet köpt in en färja, inte precis ny. Inköpspriset är 6,5 miljoner. Kanske kommer den aldrig till Byviken, för skepparna har dömt ut den och färjeledschefen sagt sig inte kunna ta ansvar för den.
Det är svårt att förklara Färjerederiets manövrar på annat sätt än att de går och väntar på att slippa Holmötrafiken. Man köper en billig färja för att inte binda upp en massa pengar.
Med en vindkraftpark på ön blir bilden en annan. Då kommer det att finnas ett starkt samhällsintresse att ha kvar åretrunttrafiken. Kraftverken ska servas och repareras, folk och fordon måste kunna ta sig över Kvarken.
Det är en tredje sak, som vi borde kunna vara överens om.
Exakt hur många som blir sysselsatta vet vi inte i dag, men det rör sig om flera årsarbeten. Om de kommer att bo på ön eller på landsidan vet vi inte heller, men var de än är mantalsskrivna måste de ha en säker förbindelse till och från fastlandet. Alternativet helikopter, som pratas om ibland, är alldeles för opålitligt.
Att vindkraftparken kommer att vara en stark tyngd i vågskålen den dagen när Holmötrafikens framtid ska avgöras, det är en fjärde sak, vi borde kunna enas om.
Göran Burén
———————–
Artikeln är tidigare publicerad i VK i mars 2014

Välkomna till ”Holmöns framtid”
Det blåser på Holmön. Inte bara bokstavligt utan även bildligt. Detta är något som hotar att splittra den samfällighet vi alla känt för ”vår ö” och för varandra. Tonläget har stundom skruvats upp till en sådan nivå att det för många känts obehagligt. Det är något som måste kvävas i sin linda. Vi har haft nog av interna konflikter som hotat att slita Holmön mitt itu.
Åsikterna är många om vilken väg vi måste gå in i framtiden för att Holmön skall fortsätta som en livskraftig ö med färja och en fungerande infrastruktur. För de flesta av oss är det oacceptabelt att Holmön sakta men säkert tappar sin fastboende befolkning för att så småningom bli en sommarö. En förlorad färja, en igenbommad affär som tappat sin funktion som mötespunkt och förlusten av annan infrastruktur skulle vara skadligt för alla men är likväl ett fullt tänkbart scenario som inte ligger långt in i framtiden.
Den här sidan har vi startat för att kunna ge en balanserad information kring olika utvecklingsmöjligheter som finns för Holmön. Vi kommer inte skygga för några ämnen, även om de är kontroversiella. Däremot vill vi inte ha ett öppet kommentarsfält efter de olika inläggen. Det finns bättre sätt att kommunicera en avvikande uppfattning än att lämna öppet för snabba och ibland elaka anonyma inlägg. Vi kan ha olika åsikter kring etablering av vindkraft, kompensationsåtgärder och färjan. Men vi måste respektera varandra. Är det något av det som presenteras här som du inte kan förlika dig med eller är stark motståndare till varför inte kontakta oss direkt för en öppen men vänlig diskussion. Vi kan och får vi ha olika åsikter, men i grund och botten har vi har ett gemensamt:
Holmöns bästa för våra ögon.
Vilka är vi som står bakom sidan? Det framgår av signaturerna under de olika inläggen. Välkommen att kontakta oss på epost holmon.info@gmail.com
Vi börjar med två inlägg:
– Degersjön – en slättsjö i skärgårdsnatur (Björn Olsen)
– Är bygdemedel från vindkraft muta (Sven Nordblad)